Oroligheterna som nästan lamslog hela Etiopien i november 2005 har lugnat ner sig och det har inte hänt mycket på gatorna sedan dess. Människor ser ut att ha återvänt till sina dagliga rutiner och vanliga sysslor. Med tanke på landets grymma historia, en kombination av diktatoriska regimer och förödande naturkatastrofer, hoppas man att lugnet blir långvarigt. Samtidigt undrar man om lugnet kommer att leda till att man glömmer bort de många människor som sitter inlåsta i olika fängelser runtom i landet. Kommer de någonsin att få sin sak prövad i rätten och i så fall, vilken rättvisa kommer det att bli? Om det finns några i världen som behöver lugnet i sin tillvaro så är det etiopierna.

Det som skapar frustration bland många utomstående här är hur politiserat hela samhället är. Det gäller till exempel skolornas inblandning i politiken. De första oroligheterna i juni 2005 började vid universiteten och andra högskolor. När höstterminen började blev flera av dem tillsagda att begränsa eller helt ställa in sin verksamhet. Efter den andra vågen av oroligheter i slutet av året spred sig oroligheterna till gymnasier och högstadier, till och med till lågstadier. Det är alltså barn utan rösträtt som tagit sig an den politiska proteströrelsen.

Men vad händer egentligen i skolorna? Enligt oppositionen handlar det om oskyldiga barn och ungdomar, som blir provocerade och därefter attackerade av polisen. Enligt polisen har oppositionens infiltratörer tagit sig in i skolorna och uppviglat eleverna till att kasta stenar och förstöra offentlig egendom. Det är svårt att veta vad som verkligen hänt, eftersom media är en del av den allmänna ”djungeltrumman”, som sprider rykten.

En sak jag har lagt märke till är var dessa händelser utspelar sig. Många av skolorna i Addis Abeba är privata, även om de flesta är kommunala. Alla som har råd till det, sätter sina barn i privata skolor. De oroligheter jag har hört talas om har alla skett i offentliga skolor, frågan är varför. Ändå fick oppositionen över 95 procent av rösterna i Addis Abeba. Beror protesterna på att Etiopien ännu lever kvar i sitt feodala förflutna, där det är de fattigas uppgift att se till att de rika har det bra? Eleverna i privatskolorna får koncentrera sig på att göra det som de blivit skickade till skolan för att göra, att lära sig. Samtidigt som de fattigare familjernas barn blivit inblandade i en komplicerad politisk process, där de emellanåt fått vara rädda för att gå till skolan.

Det tragiska är att det finns många viktigare saker som eleverna i offentliga skolor kunde kräva förändringar i. Enorma klasser, brist på lärare och skolmaterial, usla saniteter och för övrigt dålig miljö. Istället för att demonstrera mot sådana förhållanden i sin egen miljö, sitter hela samhället och tittar på när barnen används som politiska spelbrickor.

För mig ser det ut som om landets politiska ledare, både regeringen och oppositionen, tänker väldigt lite på landets framtid och på de människor som en dag kommer att ta över samhället. Istället tänker de på sina personliga intressen och sin egen maktposition. Den som använder barn för sina egna politiska intressen är inte värd min sympati.