Den 1 maj 2006 vaknade en sovande jätte ur sin dvala. Papperslösa invandrare i USA, som uppskattningsvis uppgår till tolv miljoner, uppmanades att stanna hemma från jobbet och låta bli att överhuvudtaget konsumera någonting på första maj (en vanlig arbetsdag i USA).

Det är det s.k. Sensenbrenner-förslaget, som antogs av Representanthuset i december som det protesterades mot. Enligt den republikanska representanten James Sensenbrenners förslag ska de papperslösa och alla som har med dem att göra juridiskt jämställas med brottslingar. Det föreslås dessutom att en mur ska byggas längs den mexikanska gränsen.

Protestaktionerna som pågått på olika håll i landet sedan mars har blivit en folkrörelse som jämförts med den svarta medborgarrättsrörelsen på 60- och 70-talen, och kan potentiellt aktivera många fler miljoner än de papperslösa själva, eftersom stödet bland de spanskspråkiga amerikanerna för immigranternas sak är stort. 75 procent av de papperslösa i USA är ju från Latinamerika. Många smugglar sig in i hopp om ett bättre liv, andra för att återförenas med sin familj. Flera hundra dör eller dödas under flykten varje år.

Debatten om oönskad immigration är inte ny i USA, men det främlingsfientliga och militaristiska klimat som skapats av kriget mot terrorismen har lett till att också andra än muslimer och araber demoniserats. Både republikanerna och demokraterna har kört en konservativ linje i immigrationsfrågan, något som ”big business” dessutom inte missgynnas av. Det kan te sig paradoxalt att näringslivet stöder kriminaliseringen av de papperslösa, som ju trots allt utgör den livsviktiga billigarbetskraften som t.ex. jordbruks- och byggbranscherna är beroende av.

Men de som stämplas som brottslingar och lever under ständigt utvisningshot kan inte heller kräva högre löner eller bättre arbetsvillkor. Kriminaliseringen delar in arbetstagare i kast och håller lönenivån nere. Det är inte bara de papperslösa som förlorar.

Un dia sin inmigrantes, en dag utan immigranter, som bojkottaktionen den 1 maj 2006 kallades, går till historien som första gången nånsin som de papperslösa visar ett massivt prov på sin politiska och ekonomiska styrka, och motsätter sig den strävan att kriminalisera och utestänga dem som hela tiden växer i väst.

Månne budskapet når den europeiska kontinenten? Vår egen minister Rajamäki, rentav?