Fundamentalister, radikaler, extremister. Epiteten har haglat den senaste tiden över Vänsterförbundet, dagens allmänna villebråd och favoritmåltavla för idel spekulationer, fördömanden och dödförklaringar.
Men rykten om partiets frånfälle är kanske trots allt överdrivna. Beviset kom förra veckoslutet under partikongressen i Tammerfors. En dundrande sensation var valet till partiordförande av lugna och trygga Matti Korhonen kanske inte. Men desto mer passande i en tid som denna då partiet samlar sig efter f.d. partiordförande Suvi-Anne Siimesdramatiska avhopp. Korhonen innebär just den samlande kraft som nu behövs inom Vf.
Det ”radikala” steg vänsterut som Vänsterförbundet nu tar innebär för den färske ordföranden inte annat än att ”ifrågasätta regeringens politik och den värderingsgrund som regeringens beslut fattas på. Det är en politik som syns i växande ojämställdhet och inkomstklyftor,” sa Korhonen i Tammerfors förra veckan. Korhonen, som radikalt nog kallar sig feminist, efterlyste ett närmare samarbete, inte enbart med facket, utan med medborgarorganisationer, särskilt med sådana som arbetar med miljö-, bistånds- och globaliseringsfrågor. Han poängterade dessutom kvinnors och de ungas roll inom partiet.
F.d. Vänsterungas ordförande, rödgröna Paavo Arhinmäki bjöd för sin del ett tufft motstånd i andra valomgången och lyckades fånga över en tredjedel av rösterna. Han samlade en brokig skara anhängare bakom sig, både yngre och äldre partimedlemmar, men budskapet var annars glasklart. Vänsterförbundets framtid är rödgrön.
För kritikerna är det inget mindre än en upplösning av partiet som heter duga. Men det går inte att neka att en uppenbar beställning finns, speciellt bland yngre, urbana väljare, på ett internationellt inriktat vänsterparti med en klar rödgrön profil, som är ett tydligt alternativ till den nyliberalistiska politik som bedrivs av regeringspartierna.
Om det är extremt och radikalt att förhålla sig kritiskt till den rådande ordningen kan man inte annat än konstatera att denna vår demokrati är i bra mycket sämre skick än tidigare trott.
Patsy Nakell
