I veckan presenterade regeringen sin redogörelse över hur lagstiftningen gällande funktionshindrade skall reformeras. Förslaget säger många viktiga saker, som att funktionshindrade skall tryggas möjligheten till arbete och studier. Snömos, tycker handikappaktivisten Anna-Maria Urhonen.

– Utan tilläggsfinansiering förblir regeringens redogörelse en rad vackra, men tomma ord, säger Anna-Maria Urhonen, ordförande vid Gröna förbundets handikappförening Vihreät vaivaiset.

– Regeringen rekommenderar till exempel att arbetstagare som sysselsätter funktionshindrade personer ska få lönebidrag, vilket ju är en bra sak, säger Urhonen. Men vad tjänar en arbetsplats till om den inte är anpassad till funktionshindrades behov? Själv har jag t.ex. ett jobb på lut som jag gärna söker, men jag kommer inte ens åt kontoret med min rullstol.

Att gissa vad det hela handlar om är kanske inte särskilt svårt.

– Allt motiveras med pengar, beklagar sig Urhonen. Att gå på toalett ska nuförtiden vara ekonomiskt lönsamt. En mänskas enda uppgift är tydligen att arbeta och producera vinst. Men har våra liv verkligen inget annat värde? Jag blir nedstämd av att politiken i dag har blivit så kortsiktig, och att politiska beslut motiveras bara med tunna argument. Pengar är ett tunt argument.

Men redogörelsen har också andra brister.

– Finland är med i EU, men att bara rada upp EU-direktiven som man gör i regeringens förslag är meningslöst. En av unionens hörnstenar är medborgarnas fria rörlighet, men för oss handikappade är den fria rörligheten rena utopin. Den begränsas av bristen på service och anpassad kollektivtrafik. Jag vill veta vad Finland tänker göra för att befrämja vår jämställdhet på EU-nivå.

Urhonen, som studerar socialpolitik vid Tammerfors universitet, skulle t.ex. gärna jobba utomlands, men eftersom staten inte bekostar en personlig assistent mer än sex månader är hennes möjligheter rejält kringskurna.

Kortare resor med rullstol är inte heller självklara. Få städer i Europa är funktionsanpassade. En del är oåtkomliga av naturligare orsaker, som t.ex. uppförsbackar.

– När det gäller kollektivtrafiken får Helsingfors pluspoäng, tycker Urhonen. Funktionsanpassningen har lyckats bra här. Städer som Uleå-borg eller Berlin är också lätta för att de är så platta.

Men finns det ett handikappades paradis nånstans så heter det definitivt Stockholm.

– Överlag är Sverige ett land där det investeras betydligt mera på service och på att anpassa stadsmiljön jämfört med Finland.

Därför blev också överraskningen stor under ett besök i Sveriges riksdag för en tid sedan, då det visade sig att huset inte överhuvudtaget var funktionsanpassat. Inte ens vaktmästaren kunde tipsa om lämpliga ingångar.

– Inget land är perfekt, säger Urhonen, vissa vill bara satsa mera än andra.

Finland är rikare i dag än det nånsin varit tidigare, men den som trodde att livet för de funktionshindrade blivit på något sätt drägligare misstar sig.

– Funktionshindrades ställning har verkligen inte blivit bättre i Finland, fortsätter Urhonen. Tvärtom. Alla sparåtgärder som prackas på har gjort att det blivit sämre. Utvecklingen oroar mig.

Långa linjens påverkare

Trots att Anna-Maria Urhonen bara är 25 år gammal är hon redan en långa linjens samhällspåverkare och aktivist som räknar föreningen Kynnys, där hon arbetar som ungdomssekreterare, och Gröna förbundet som sina ideologiska hem. Hon har hunnit ställa upp i kommunal- och EU-val ett par gånger, och sitter som bäst i stadsfullmäktige i Tammerfors. Urhonen är en hängiven aktivist med många järn i elden, men hemma är hon ensam om sitt intresse för politiken.

– Mina föräldrar berättade nog vilka de röstade på men det var snarare konst och kultur som diskuterades vid middagsbordet. Själv har jag ett brinnande intresse för samhällsfrågor, säkert på grund av mitt rörelsehinder.

Och hinder av olika slag tänker hon som samhällspåverkare ofta på.

– Konkret handlar det om trösklar, trappor eller trånga genomgångar dit jag inte ryms med min rullstol, förklarar hon. Men förhållningssätt och mänskors attityder kan också vara hinder. T.ex. att man inte vill låta bygga hissar är ett hinder för dem av oss som inte kan gå upp för trappor. Som aktivist vill jag väcka uppmärksamhet kring hur samhällets strukturer kan hindra och begränsa våra liv. Samhället genomsyras av diskriminerande strukturer, och varje dag ser jag hur människor som på något vis är avvikande råkar ut för dem.

Principen om integration är det eftersträvansvärda har vi lärt oss, åtminstone i det mångkulturella samhället. Men för de funktionshindrade är integration ett nederlag.

– Att integrera innebär att båda parter anpassar sig till varandra, men det lyckas tyvärr inte för funktionshindrade. Oftast är det direkt omöjligt för en handikappad att anpassa sig, samhället som det ser ut idag är inte format för mänskor som har handikapp.

Inklusion betyder däremot att vi bygger städer och hus som också de funktionshindrade kan leva i.

– Som handikappad blir man ofta påmind om hur dyr man är, om att man egentligen är en börda och att man borde vara tacksam, säger Anna-Maria Urhonen. Jag har råkat ut för hälsovårdspersonal som sagt att jag nog ska söka jobb och utbildning, men att jag helst ska vara realistisk, m.a.o. att jag inte ska förvänta mig för mycket. Det var nedslående.

Enligt Urhonen lärs man som handikappad att bli enkelskött och lydig, att inte vara för krävande. Inte överraskande är passiviteten utbredd.

– Vi är faktiskt väldigt passiva, och skulle behöva aktivera oss mera, medger hon. Å andra sidan om man inte erbjuds annat än pension och ett segregerat liv på en anstalt eller inom hemmets fyra väggar är det kanske inte så konstigt att man till slut blir passiv.

Många undviker dessutom att sticka ut hakan, i rädsla för att det de redan har ska fråntas dem. Men Anna-Maria Urhonen tror att man måste kämpa för sin plats i samhället. Speciellt i dag när politiken har blivit så rå.

– Vi förväntas bli mer och mer flexibla, och göra avkall på vår livskvalitet. Visst finns det gott om sympati för de handikappade ute i samhället, t.o.m. bland politikerna, men utan konkreta åtgärder har sympatin ingen betydelse.