Ernst Mecke.
I Ny Tid 21/2006 (26/5) påpekas i två artiklar det nuvarande tillståndet i samhället. Claes Andersson rapporterade om Osku Pajamäkis anklagelser mot “den giriga generationen” (plus hans delvis förnuftiga, delvis mindre tydliga) rekommendationer om vad som bör göras, och Ulf Modin krävde (baserande sig på en förmodligen korrekt beskrivning av främst det svenska partiväsendet) samarbete mellan lönarbetarklassen och den antikapitalistiska intelligentian för att bygga ett (mindre väl definierat) socialistiskt samhälle. Medan jag läste detta kunde jag inte finna någon analys som i framtiden skulle göra det möjligt att undvika en upprepning av de misstag som har gjorts, det vill säga en upprepning av alla de misstag som, så tror jag, skapade samhällets nuvarande beklagliga tillstånd.
I denna situation är min freudarxistiska rekommendation att tillämpa psykologin: alla samhällsmedlemmar är mänskor, vars önskningar, beslut och handlingar tillhör psykologins mest diskuterade frågor. Vidare tror jag att det till en början inte ens är nödvändigt att behöva fördjupa sig i vare sig den akademiska psykologin eller psykoanalysen utan tror att det är mycket nyttigt att se och tillämpa de grundläggande reglerna för alla primaters (håriga, eller mindre håriga) beteende. Hit hör frågor som “anpassning” till de överordnades förmodade önskningar och ovillighet/oförmåga av dem högst upp att lära (eller ta på allvar) någonting nytt och deras “rättmätiga” utbredda utbrott mot varje form av protest från dem som står längre ned på skalan, den utbredda önskan att räknas till “de högre rangordnade”, och mer. Som sagt är det dessa komponenter som mest (utan antt lägga in något ondskefullt i det hela) som har lett fram till det tillstånd vi nu befinner oss i. Skall vi kalla det “borgerligt”…
Analysen leder till att det krävs vissa beteendemönster som måste brytas. Exempelvis det mönster av artighet (som kräver att de som står högst i rangordningen när de gör någonting benämner det annorlunda än när det görs av dem med låg status). Vi kan ta två exempel: (a) G.W. Bush och hans medarbetare, och Blair likaså, skulle alla ha blivit hängda för brott mot freden om de stått anklagade vid Nürnbergdomstolen för femtio år sedan. Och alla i det amerikanska politiska etablissemanget är anmärkningsvärt ovilliga att ens söka efter de personer som lade laddningar i WTC, som fick byggnaderna att explodera 9/11 2001. (b) Inom den bildade klassen i det klassiska Kina var det allmänt känt, att affärsmän tenderade att vara giriga, kortsiktiga och hänsynslösa. Det skulle vara ett stort steg framåt om dessa fakta kunde sägas tydligt och även sättas till pappers då och då. Av enkel logik framgår sedan att vad som kan förväntas av överenskommelser med, eller råd givna av, personer som beskrivs på detta sätt. Politiker (vilkas arbete det är att försöka handskas med och att komma överens med dylika mänskor) finner det rådligt att inte säga sådana sanningar offentligt, men icke-politiker bör avhålla sig från att vilja betraktas som seriösa genom att imitera politiker och i stället hålla sig till fakta: Ny Tid skulle kunna gå före med gott exempel.
Skribenten är freudarxist
Ernst Mecke
