Samtidigt som riksdagens hundraårsjubileum firades med pompa och ståt i Helsingfors förra veckan, samlades ett 30-tal personer ett stenkast från riksdagsbyggnaden för att visionera kring demokratins framtid. Den europeiska vänstern och det kritiska medborgarskapet var rubriken för den nygrundade tankesmedjan Vänsterforums första seminarium.

– Kännetecknande för demokratin idag är den ömsesidiga misstro som politiker och medborgare hyser för varandra, säger Eeva Luhtakallio, som inleder seminariet med ett inlägg kring den kommunikativa demokratins utmaningar. Luhtakallio är forskare vid sociologiska institutionen vid Helsingfors universitet och jämför i sin doktorsavhandling det lokala medborgarskapet och den medborgerliga aktivismen i Finland och Frankrike.

– Under möten mellan medborgare och politiker är stämningen för det mesta fientlig och behöver inte mycket för att urarta i en aggressiv konfrontation, fortsätter Luhtakallio. Politiker deltar sällan i debatter ordnade av medborgare, och när en politiker mot förmodan vågar vara med brukar denna bli föremål för deltagarnas missnöje oberoende av hans/hennes egentliga ansvar i de frågor som diskuteras.

En lösning kunde vara att införa s.k. kommunikativ demokrati. Enligt professor Iris Marion Young som myntade uttrycket innebär kommunikativ demokrati att flera olika röster uppmuntras delta i den offentliga debatten.

– Från dålig finska till teckenspråk, säger Luhtakallio, målet är inte ett tunt konsensus utan en kommunikation som är bredast möjlig. Ju fler synvinklar desto bättre beslut, och desto närmare kommer man det allmänna bästa i ordets rätta bemärkelse.

Tyvärr finns det ingrodda myter bland politiker som hindrar ett verkligt medborgerligt deltagande.

– En myt är att medborgarna inte bryr sig, säger Luhtakallio. Gör de det så är det enbart ”NIMBY” (not in my backyard, inte på min bakgård) eller lokala frågor som de intresserar sig för. Men folk är inte dumma och gillar inte att bli behandlade som om de var det. Ett av de mer kända exemplen på lyckad direkt demokrati är den modell som tillämpas i staden Porto Alegre i Brasilien där invånarna bestämmer hur stadens pengar skall användas.

Refrängen om politikens oöverkomliga komplexitet är en annan myt som numera ofta upprepas.

– Dylika påståenden är åtminstone delvis felaktiga, påstår Luhtakallio. Människor brukar t.ex. allmänt motsätta sig privatiseringen av offentliga tjänster. Det enklaste motargumentet som politiker tar till är att folk inte förstår sig på frågan. Men privatiseringen är ett ideologiskt val.

Den sista myten som Luhtakallio tar upp är den om den representativa demokratins oöverträfflighet.

– Den representativa demokratin är inte den enda formen av demokratiskt styrelseskick. Den bör omvärderas och kompletteras.

Hennes förslag till hur den representativa demokratin kunde kompletteras inbegriper sådant som medborgarjuryn, köns- och ålderskvoterade vallistor och förbud av partidisciplinen.

Ekonomisk demokrati

Stefan Sjöberg från Centrum för marxistiska samhällsstudier i Sverige håller i sin tur ett inlägg om ekonomisk demokrati.

– För 15–20 år sedan var den ekonomiska demokratin som idé inte särskilt omtalad inom vänstern i Europa, förklarar Sjöberg som leder ett samarbetsprojekt kring ämnet i EU-parlamentet. Men läget är annorlunda idag och man börjar småningom inse dess betydelse.

– Ekonomisk demokrati handlar om makt och inflytande på alla nivåer i ekonomin, både på makro- och mikronivån, inom politiken såväl som inom stora företag, ända ner till verkstadsgolvet.

Enligt Sjöberg betraktas den politiska demokratin som en självklarhet, men inte den ekonomiska.

– Ur jämlikhetssynvinkel är det viktigt att löntagare tar del av de vinster som de är med om att producera. Frågan är vem som har makten över vinsterna idag?

Den modell som Sjöberg för fram är något svenskarna har erfarenheter av, nämligen den kollektiva fondbildningen som blev en stor stridsfråga i Sverige på 70-talet.

– Svenska fackföreningar sökte sätt att motverka koncentrationen av privatägarskap, och gav Landssekretariatet uppdraget att år 1971 tillsätta en utredning om fondbildning av vinster. Detta skulle vara ett sätt att ge löntagarna del i kapitaltillväxten.

Det beräknades att inom 20–30 år skulle löntagarfonderna utgöra de största ägarna på den svenska börsen. Efter att socialdemokraterna förlorade valet 1976 hamnade löntagarfonderna i blickfånget. Socialdemokraterna vågade inte lansera ett förslag som på allvar skulle hota kapitalets makt, och fonderna förverkligades aldrig.

– Det räcker inte med vackert formulerade meningar i partiprogram om att vilja öka demokratin, säger Sjöberg. Förändringar måste ske i grunden för systemet. Löntagarna ska ha rätt att bestämma över hur vinstmedel används. De ska också vara med om att fatta de strategiska besluten vad gäller investeringar.

– Den svenska välfärdsmodellen är känd överallt, men inte löntagarfonderna, fortsätter han. Jag tycker att den europeiska vänstern kunde lära sig mycket av det svenska experimentet. Kollektiv fondbildning är ingen helhetslösning, men den har en större effekt än kooperativbildning eller nationalisering.

Beställning på tankesmedja

– Debatten börjar äntligen komma igång, säger Ruurik Holm, Vänsterforums projektledare sedan ett par månader tillbaka, som jag pratar med efter seminariet. Det finns en beställning på en tankesmedja som synar vänsterns framtid. Vår uppgift är att producera underlag för denna debatt. Det blir främst fråga om utredningar, publikationer och konferenser.

Verksamheten säger han i princip ännu vara på idéstadiet, men efter detta inledande seminarium som ordnades i Helsingfors förra veckan blir det en stor konferens som ordnas på hösten. Temat är medborgarskap och makt.

Tankesmedjan, som stöds av Kansansivistysliitto KSL, har en klar europeisk inriktning, och till Holms arbetsuppgifter denna sommar hör att bekanta sig med ”systersmedjorna” i bl.a. Tyskland och Sverige.

– Vi vill gärna hålla dörrarna öppna annars också. Vi kan t.ex. tänka oss ordna diskussioner med representanter från Samlingspartiet – och varför inte egentligen?

– Just nu ser vänsterns framtid ljus ut, fortsätter han. Det finns nytt blod och nya mänskor som kommit med de senaste åren. Ideologiskt sett är det inte vänstern, utan socialdemokratin som har problem idag.

www.vasemmistofoorumi.fi

Patsy Nakell

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.