Ny Tids egen Patsy Nakell åkte transatlantiskt i torsdags och kommer inte att synas till på ett år. Torka tårarna och sansa er. Här kommer några hastiga kommentarer av Patsy om vad för och varför Nieman Foundation vid Harvard University.

Vad går utbildningen ut på?

– Nieman forskarstipendierna ges varje år till 12 amerikanska och 12 utländska journalister av Nieman Foundation vid Harvard universitet i Boston. Programmet har funnits till sedan slutet av 30-talet, och är därmed det äldsta av sitt slag i USA. Stiftelsen startades av Agnes Wahl Nieman 1937 för att hedra minnet av hennes man journalisten Lucius Nieman och för att ”främja och upphöja journalistikens nivå”. Stipendiaterna, som ska vara arbetande journalister mitt i karriären, får under ett års tid delta i universitetslivet, välja fritt bland universitets enorma kursutbud, fördjupa sig eller bredda sina kunskaper. Det kommer att bli ett år med fullspäckat program, diskussioner, debatter, möten och kurser. Själv har jag Mellanöstern som fokus. Vilka specifika kurser som jag kommer att ta klarnar först när jag kommit fram, men det är framförallt Woodrow Wilsons period som jag är intresserad av. Wilson var en president som förespråkade ett starkt USA som skulle sprida demokrati i världen. Han har följaktligen inspirerat Bushadministrationen mycket starkt. Samtidigt är Wilson fadern till idén om folks rätt till självbestämmande. Han lär ha haft planer på en sorts Arabernas Förenta Stater, som skulle ha sträckt sig från Mesopotamien (dagens Irak) till Atlanten. Det är bl.a. det jag ska försöka lära mig mera om.

Hur kom du på att söka ett Nieman Fellowship?

– Jag deltog i en journalistkonferens i Paris ifjol somras som handlade om berättande journalistik och som Nieman Foundation hade ordnat. De har ett omfattande program om just berättande journalistik (– det blir annars premiär i Ny Tid för det greppet med en serie skriven av Johanna Holmström som publiceras snart), men i Paris fick jag höra vad de egentligen sysslar med, m.a.o. fellowship-programmet. Jag har jobbat som journalist oavbrutet i nästan 12 år nu. Tanken att kunna spendera ett helt år frånkopplad från deadlines och produktionspressen kändes frestande. Så jag sökte.

Vilka är dina klasskamrater?

– Man har strävat efter att samla ihop en brokig grupp människor, med olika bakgrund, erfarenhet och intresseområden. De internationella stipendiaterna är från världens alla hörn, bl.a. Gambia, Nepal, Sydkorea, Kina och Costa Rica. Vad gäller de amerikanska stipendiaterna är de stora namnen som New York Times och Wall Street Journal naturligtvis med på listan, men stiftelsen har som mål att välja ”demokratiskt”, så doldisar från mindre tidningar och från mindre orter har rymts med i år också.

Hur bidrar detta till Ny Tid?

– Det är visserligen jag personligen som fått stipendiet, men i förlängningen har också Ny Tid gjort det. När t.ex. Washington Post i sin historik presenterar de priser och utmärkelser som det fått under årens lopp är Pulitzer det första som nämns, men Nieman fellowships kommer genast efter (WP har tilldelats 18 av vardera). Ny Tid är framöver med i denna Nieman-klubb, en del av ett världsomspännande nätverk journalister. För att inte tala om hur denna nya erfarenhet kommer att påverka mig och mitt jobb.

Kommer du att skriva till oss?

– Jag hoppas det. Stipendiaterna får inte förvärvsarbeta under sitt Nieman-år, men vi får se hur flexibel den regeln är när jag kommer dit. En annan fråga är det här med tid. Programmet lär vara mycket intensivt, och mycket tid till övers för att skriva artiklar kanske inte finns.

Kommer du tillbaka?

– Ja, det gör jag nog. Nieman Foundation kräver dessutom att man skriver under ett kontrakt där man lovar att återvända till sitt jobb. Ni blir nog inte av med mig, hehe.

 

Mikael Brunila

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.