Den 12 juli i år tog sig Hizbollah soldater över gränsen till Israel, dödade tre israeliska soldater vid en militärpost och tillfångatog två andra. Några timmar senare gick en israelisk pansarvagn över gränsen till Libanon, där den körde på en mina. Den fyrmanna israeliska besättningen dödades i explosionen. Följaktligen inledde Israel sina massiva bombräder mot främst civila mål i Libanon.

Annat var det för två år sedan. Då såg Hizbollah-ledaren Hasan Nasrallah lugn och belåten ut som vanligt, och svarade på journalisternas frågor under en snabbt organiserad presskonferens vid partiets högkvarter i södra Beirut. En förhandling som pågått i tre år hade äntligen burit önskad frukt. Om några dagar skulle 23 libaneser som satt fängslade i Israel få återvända hem. Tillfället var högtidligt och så gott som alla journalister i Libanon, både lokala och utländska, var på plats.

Frigivningen av fångarna i januari 2004 betraktades som en personlig seger för Nasrallah som efter Israels reträtt från södra Libanon år 2000, såg det som sitt personliga ansvar att få de libanesiska krigsfångarna frisläppta.

Den 7 oktober år 2000 hade Hizbollahstyrkor, utklädda till FN-soldater och körande en bil försedd med falska FN-märken, kidnappat tre israeliska soldater vid Shebaa, den av Israel ockuperade landplätten som enligt Hizbollah tillhör Libanon. Ett par dagar senare tillfångatogs ännu en Mossad-agent.

”Vi tog de israeliska soldaterna för att byta ut dem – det finns ingen annan lösning”, sade Nasrallah.

Tysk medling

Till en början svarade israelerna, och premiärminister Ehud Barak i spetsen, med tuff och hotfull retorik. Men förhandlingarna för att få tillbaka de israeliska soldaterna inleddes trots detta snart. Ernst Uhrlau från den tyska underrättelsetjänsten BND fick uppdraget att agera medlare. BND hade tidigare medlat mellan Hizbollah och israelerna. År 1996 lyckades man förhandla fram frigivningen av 123 libaneser som suttit i det ökända fängelset i Khiam i södra Libanon. I gengäld fick Israel kvarlevorna av två israeliska soldater.

Dylika förhandlingar, där man ofrånkomligen bryter mot den gyllene regeln att ”aldrig förhandla med terrorister”, har alltid kritiserats hårt i Israel. I Libanon var man segerglad.

”Att förhandlingarna lyckades, är ett erkännande från den israeliska staten för moståndets [Hizbollahs] legitimitet”, sade president Emile Lahoud. ”Detta är en stor seger för Libanon, för motståndet, för palestinierna och för alla araber”.

I utbyte mot en levande och kvarlevorna efter 3 döda israeler fick 23 levande och 57 döda libaneser återvända till sitt hemland. Byteshandeln inbegrep dessutom 400 palestinier, 5 syrier, 3 sudaneser, 3 marockaner och 1 libyer, som alla hade suttit fängslade i Israel och som nu frigavs. Det är en detalj som har mycket stor betydelse, eftersom den åtminstone i praktiken betyder att Israel hade accepterat principen att Hizbollah agerar för alla arabers räkning. Partiets regionala anseende fick sig naturligtvis ett ordentligt lyft.

Tre kvar

Kvar i de israeliska fängelserna fanns ännu tre libaneser som Israel vägrade släppa. Eller egentligen två libaneser och en israel. Nassim Nasr, som dömts för att ha samarbetat med Hizbollah, är israelisk medborgare född till en libanesisk far och en judiskisraelisk mor, något som Guds parti inte gärna går ut och annonserar. De två andra fångarna som Hizbollah vill ha frisläppta, Yahia Skaff och Samir Kantar, har båda varit fängslade i Israel sedan slutet av 70-talet – med andra ord före Hizbollah fanns till.

Speciellt Kantar är ett välkänt namn bland libaneserna, och fångfrågan har överlag hög prioritet i landet. Nasrallah har lovat göra sitt allt för att få hem dem igen. Vid flera tillfällen har han dessutom öppet medgett att Hizbollah antagligen tvingas tillfångata israeliska soldater, ”levande den här gången”, för att sätta fart på förhandlingarna.