Mikael Brunila har intervjuat två asiatiska aktivister om varför de protesterar mot Asem.

Asia Europe Peoples Forum (AEPF) har skuggat Asem ända sedan processen inleddes 1996. Under årens lopp har beslutsfattarna haft väldigt lite gehör för medborgarforumet. De åren man samlats i asiatiska länder tycks det ha varit dubbelt värre. Tessa Agravantefrån det filippinska IPD, Institute for Popular Democracy, hörde till organiseringskommittén inför AEPF6. Hennes tankar om Asem har formats under de tio år då hon varit delaktig i AEPF. De positiva intrycken hon fått är få. Hennes uppfattningar delas långt av thailändska Junya Yimpraset från Thai Labour Campaign. Ny Tid träffade båda vid skilda tidpunkter.

– Orsaken till att skapa Asem var inte bara att värma upp relationerna mellan två kontinenter. Asien är väldigt attraktivt för er här norrut – en ny marknad. Drivkraften för EU var sedan första början och är fortfarande att fånga marknaden, sälja era produkter och se efter investeringsmöjligheter, säger Tessa Agravante.

 

Junya Yimpraset skräder inte heller orden.

– Just nu handlar förhandlingarna i praktiken om tillgång till naturtillgångar. Mänsklighetens största hot, klimatförändringen, syns redan i Sydostasien. Och nu vill man öka det okontrollerade bruket av naturtillgångar, säger Yimpraset.

Asemdialogen är indelad i tre s.k. pelare – den ekonomiska, den politiska samt den sociala och kulturella. Att det sociala finns med på pappret ger föga tröst för Agravante:

– Då staterna träffas, tänker de alltid på att främja ekonomin. De säger att det är deras plikt. Den sociala pelaren är svag och väger lätt mot driften att utvidga marknaden. EU bryr sig inte om de konsekvenserna det har för folk i Asien, menar Agravante och fortsätter:

– Regeringarna i Europa måste främja mänskliga rättigheter i första hand innan de börjar kräva att vi öppnar våra ekonomier. Nu öser man på med ekonomiska krav. Liberalisera servicen, öppna patentmarknaden, låt våra företag köpa upp vatten och el. Men det här är inte vad folken i Asien i första hand vill ha. Möjligheten att kräva mänskliga rättigheter finns tillgänglig för er, så gör det!

Asem påminner lite om WTO. Samarbetet kringgår andra viktiga internationella organ, så som FN. Det kan upplevas som ett sätt att vinna terräng inom ekonomin, utan hänsyn till mer humana krav. Förändringar efterlyses:

– FN-processer så som ILO borde definitivt bindas till förhandlingarna. Diskussionerna om handel har kringgått frågor om folks tillgång till säkra och hållbara jobb. Grundläggande arbetsrättigheter borde a priori vara en del av alla handelspolitiska förhandlingar.

Avgravante talar i samklang med Junya Yimpraset:

– EU är den starkare parten, som måste försöka flytta fokus över till den sociala pelaren. De asiatiska folken har inte friheten att kräva något annat, menar Yimpraset och tillägger:

– Jag ser inte fördelarna med Asem. Mötet är som WTO, ett öppet forum för bilaterala handelsavtal.

 

Ute i kylan

Asem är utan tvivel en process där beslut fattas på hög nivå utan större interaktion med det övriga samhället. Förslag från Aepf har oftast mötts med kalla handen.

– Naturligtvis vill vi få en syl i vädret i de officiella mellanstatliga förhållandena. Medborgarna och deras organisationer vill säga sitt om det som berör dem men som diskuteras ovanför deras huvuden. Vi vill försäkra att diskussionerna reflekterar gräsrötterna. AEPF erbjuder en kanal för det här. Det bjuder på kritik, värderingar och strävanden som förenar folken i Asien och Europa inom ramen för ett officiellt forum. Men mottagandet har blivit en besvikelse. Det finns ingen koppling mellan det officiella och vad folk vill ha, säger Tessa Agravante.

Hon upprepar flera gånger hur stor besvikelsen varit. Hennes uppsyn blir passiv och hennes blick vänds inåt. Men så blir hon ljus i uppsynen och säger:

– Men vi uthärdar. Vi har funnit oss i besvikelsen och i stället hittat värdet i att relatera till varandra. Att skapa nätverk har blivit centralt. Vi träffar folk på gräsrotsnivån. Och det har ju sitt egenvärde. Det är det som håller ihop AEPF. Värdet av folk som samarbetar över kontinenterna sporrar ens eget arbete och vi lär oss av varandra.

Smash Asem, som i skrivande stund redan ägt rum, är kanske inte receptet, menar Agravante. Men påtryckningarna måste fortsätta:

– Det överstatliga mötet har ett mycket snävt fokus. Förändringarna kommer inte att komma där. Vi måste ändra på saker på hemmafronten. Folket i Europa måste gå och banka på regeringarnas portar. Samtidigt måste vi alla stärka oss internationellt. Arbeta både lokalt och internationellt på gräsrotsnivå.

Även Yimpraset går till botten med sin kritik:

– Nästan alla länder på den asiatiska sidan av Asem har kränkt sina medborgares rättigheter. De kriminaliserar sin egen befolkning. Finland och EU kan inte spela naiva och påstå att ni bara följer spelets regler. Ni kan visst göra något. Asem talar bara ekonomi och det här kan ingen förneka. EU godkände grundfördraget och lät ekonomin gå före allt annat. När de asiatiska folken har friheten att delta, sen kan de börja snacka ekonomi. Framtill dess är de asiatiska regeringarna inte legitima. Handelsdialogerna kräver en demokratisk balans. Finland är värd för ett illegitimt möte.

Myanmar har uppmärksammats mycket i medierna och kritiken mot deltagandet har varit häftig. Tyvärr har det överskuggat kritiken mot de flesta andra deltagarländerna.

– De europeiska regeringarna kommer alltid att ta emot de asiatiska regeringarna med öppna armar. Oberoende av vem som kommer. Diplomatiska relationer har sina egna spelregler. Då blir det upp till folket här att utmana t.ex. Filippinernas president Gloria Macapagal-Arroyo när hon är på plats. Ni måste utmana och demonstrera. Och det tjänar till. Ta Gloria till exempel. Hon är mån om sitt maner. Hon kommer hit för att gå på röda mattor och bli fotad med andra statsmän. Sådant gillar hon. Då är det viktigt att ge henne en knäck, säger Agravante.

 

Demokratins många ansikten

Asem har liksom många andra överstatliga processer ett grumligt förhållande till den nationella demokratiska processen. Den europeiska aspekten av det har knappt lyfts upp under mötet.

– Tendensen är att kalla Europa mer demokratiskt än Asien. Det är en tankefälla, som glorifierar den europeiska varianten av demokrati och samtidigt garderar den för kritik. Mycket av den politik som EU och USA driver vittnar om grumliga interna processer. Det här är inte något vi vill importera till Asien. Vi måste hitta någon annan utväg, något som passar oss, säger Agravante. Hon har första hand erfarenheter från sitt eget land, Filippinerna:

– I dag är demokrati i många asiatiska länder just det motstånd som drivs mot förtryckande regimer. I Filippinerna och i Indonesien har vi grupper som stretar emot förtrycket och som kommer att fortsätta med det hur mycket de än förföljs. Folk står upp mot förtryck – demokratin tar olika uttryck beroende på vilket motstånd den möter. Sättet vi för våra strider på beror på konflikten och är lika mycket ett uttryck för demokratins vilja som andra medel.

– Finländarna måste förstå att en regering kan bli korrupt, den kan bli ond. Er stat är svag och den är starkt influerad av de skumma processer som pågår på internationell nivå. Européerna måste lära sig att övervaka sina regeringar, avslutar Yimpraset.