I dag verkar det som om också litteraturen blivit en del av kvartalsekonomin, där det gäller att lansera nya produkter i en allt snabbare takt och göra sig av med de gamla så snabbt som möjligt. Det som är bra med det är att det inte direkt råder någon brist på (billiga) böcker, medan det som många oroar sig för är att det gått nåt slags inflation i estetiska värden som förr betraktades som varaktiga eller rentav eviga. Litteraturen var en väg in i odödligheten, medan den idag i allt högre grad tycks erbjuda de där femton minuterna av berömmelse som Andy Warhol en gång talade om.

Den nya nordiska litteraturtidskriften Kritiker, som är en fortsättning på Nordisk kalender för litterär kritik och essäistik samt nedlagda Ariel, är ett svar på dylika frågeställningar eller utmaningar i tiden – på norska, danska och svenska.

Det som redaktörerna Mikael Nydahl och Magnus William-Olsson vänder sig emot i förordet är att litteraturen blivit ”en privatsak i de skandinaviska länderna”. Syftet är att på nytt lyfta in den i offentligheten genom ”en allvarligt menad kritik” som ska ses som en del av själva läsakten. Samtidigt är de medvetna om att dylika saker sagts förut, och de är inte heller ute efter att samla kritikerna under en gemensam estetisk eller ideologisk agenda utan håller dörren öppen mot det heterogena och polyfona.

Och visst ger Kritiker ett gediget intryck med sina omfångsrika, huvudsakligen enspaltiga artiklar och sparsamt utströdda svartvita, symmetriska illustrationer av Susanne Vollmer. Här följer några nedslag.

Erik Bergqvist skriver om Lennart Sjögrens ”metaboliska” naturlyrik och om dräpandet av bastardsvärmare. Ulf Eriksson spinner vidare på Paul Ricoeursresonemang om minnet och återgivningens gåta samt historien som skala och konstaterar att litteraturen föregriper ”de oföddas läsning av våra texter”. Audun Lindholm skriver om Monica Aasprongs ”Soldatmarkedet”, som kan betraktas som en kritisk gestaltning av Microsoft Word som ideologi och norm, som visuellt typsnittstänkande i 12 punkters Times New Roman, en bokstavsuniform som ironiskt nog skapades av vapenvägrarenStanley Morrison.

I numret finns också en hel del metakritiska reflexioner. Enligt Madeleine Gustafssonkännetecknas bra kritik av följande krav: begriplighet, relevans och läslighet, medan litteraturen – kritikens föremål – liknas vid en svart låda. Ulrika Nielsen menar i sin tur att en bra kritiker ska vara ”hård men kova”. Hon ger också en impressionistisk tolkning av Stefan Hammaréns ”Jordklotsdikt”. Magnus Halldin försöker desperat läsa staden Calcutta på ett hotellrum med Ved Mehtas essäer som guide. Som helhet erbjuder numret en hel del att smälta och även ett visst tuggmotstånd.

Kritiker – Nordisk tidskrift för litterär kritik och essäistik nr 2 2006.