ENGAGERADE OCKSÅ I FINLAND

Folkresningen i Ungern engagerade mänskor också i Finland. Den nyligen bortgångne diktaren Jarkko Laine upplevde händelserna för 50 år sedan som 9-årig pojke i ett arbetarhem i Åbo. ”I oktober samma år skedde folkresningen i Åbo. Vi kände inte till något annat ungerskt än fotbollsspelaren Ferenc Puskas och löparen Sandor Iharos, men den nöd radion förmedlade och mina föräldrarnas hjälplösa upprördhet påverkade mig så djupt att mitt förakt för Sovjetunionen aldrig hann avta.” (Soutajat Aurajoella, 2001). Fast jag själv då var ett litet spädbarn gjorde min mammas berättelser och tidningsurklipp händelserna i Ungern till byggstenar i min egen världsuppfattning.

Folkresningen inleddes den 23 oktober 1956 när en stödmanifestation för det oroliga Polen svällde ut till en massdemonstration för Ungerns egen självständighet och demokrati. De första skotten avlossades när demonstanter intog radiohuset. De följande dagarna präglades av gatustrider i Budapest och uppkomsten av revolutionskommittéer runtom i landet. Den nyutnämnde premiärministern Imre Nagy försökte till en början bromsa den revolutionära utvecklingen, men anpassade sig sedan till den av fullt hjärta. Ungern fick en mångpartiregering, som erkände revolutionskommittéerna som lokalförvaltning. Ordningsmakten övergick till ett nationalgarde bildat av rebellerna och soldater ur försvarsmakten. Samhällsfilosofen Hannah Arendt beskrev situationen i Ungern som ”en stor republik” där medborgarna utövade direkt makt.

Till råga på allt tillkännagav Nagy Ungerns utträde ur Warszawapakten och proklamerade landets neutralitet. Ungern upplevde ett aldrig tidigare skådat rus av samförstånd. Den nye partiledaren Janos Kádar tog sig dock i hemlighet från Budapest till en sovjetisk truppbas. Samtidigt började de sovjetiska trupper som dragit sig tillbaka från huvudstaden gruppera om sig och den 4 november ryckte de åter in i staden. Föregående natt hade den ungerske militäre ledaren general Pál Maléter arresterats sedan han kallats till förhandlingar. De häftigaste striderna utkämpades i Budapests arbetarstadsdelar och ännu efter det vapnen tystnat trotsade den generalstrejk som utlysts av det centrala arbetarrådet ockupanterna och Kádars marionettregering.

Ungrarna fick betala ett högt pris för sin revolt. I striderna dog 3 000 mänskor. Över 200 000 mänskor flydde från landet och i processerna efter revolten arkebuserades nästan 400 mänskor (bland dem Nagy och Maléter), medan 16 000 personer hamnade i fängelse. Förtrycket fortsatte till början av 1960-talet, då Kádar inledde ett försoningsprogram, som omfattade en liberalisering av både ekonomin och kulturlivet. Det som skett föll dock inte i glömska. I juni 1988 ordnad es i Budapest en begravning där Nagy, Maléter och tre andra arkebuserade begravdes på nytt. I graven lades också en sjätte, tom kista som representerade alla övriga avrättade. Den unge juristen Viktor Orbán, ledare för det nygrundade partiet Fidesz, krävde i sitt griftetal fria val och en tillbakadragning av de sovjetiska trupperna från Ungern. Följande år ledde rundabordsförhandlingar till en övergång till demokrati.

Aulis Kallio