Den sticker dig i ögat så fort du når den gamla stadsdelen i Braşov och blicken mera eller mindre automatiskt dras upp mot toppen av det gröna berget Tâmpa. Den vita skylten med stadens namn i exakt likadana bokstäver som den kännspaka Hollywood-skylten på kullen i drömfabriken i Kalifornien. Förmodligen ler du, då du ser den, förmodligen fotograferar du den tillsammans med en grupp italienska turister i lyxiga svarta kappor och glänsande lackväskor över axeln. Men även om du varken ler eller fotograferar skylten så är ett alldeles säkert. Under din vistelse i Braşov kommer du snart att ge den där skylten ett antal olika tolkningar, beroende på vilken kontext du kommer att placera in den i. Det är här öst glider in i väst och blandas. Kollisionen är inte hård, men den orsakar behaglig friktion. Om temat för Rumänien är ”gammalt möter nytt”, så är staden Braşov i Transsylvanien en konkret manifestation av temat i sten och plast. Braşov har rötter som sträcker sig tillbaka till 1200-talet, och under sin långa och komplexa historia har staden legat under otaliga olika länders och folkslags styre. Flera av byggnaderna i dagens Braşov har stått där de står sedan medeltiden, och i den gamla stadsdelen har majoriteten av byggnaderna hundratals år på nacken. Tidigt på morgonen, då den friska bergsluften inte ännu har blandats med bilarnas avgas, och friden på de folktomma gatorna bara störs av en och annan gubbe i mörk ålderdomlig kostym, kan man väl tänka sig in i en annan epok, speciellt om en hästdragen kärra råkar komma klapprande ner för den smala gatan. Det enda som brutalt påminner en om moderna tider är det trassliga nätverket av elledningar, en fotografs mardröm, som breder ut sig överallt mellan husväggarna.
I centrum av den gamla delen av staden finns Svarta kyrkan, Biserica Naegră, byggd mellan åren 1383 och 1477. Kyrkan, som ligger alldeles intill Piaţa Sfatului är landets största medeltida kyrka och stadens viktigaste sevärdhet. Ett tiotal kilometer ifrån staden ligger slottet Bran som sägs vara Vlad Ţepeş, Draculas, slott, nu en turistfälla i ordets absoluta bemärkelse. Inte långt ifrån slottet ligger den medeltida borgen Râşnov som också brukar knytas till vampyrlegenden. Det riktiga slottet, det som Vlad Ţepeş den historiske figuren verkligen bebodde, ligger i själva verket i ruiner på andra sidan Karpaterna. Också Braşov har haft personlig kontakt med krigsherren, då han under sin era utsatte staden för hårda attacker. På den vänliga gröna kullen ovanför stadens norra sida spetsade Vlad Ţepeş hundratals människor som han hade tillfångatagit, som varning för de rebelliska invånarna.
I Braşov är historien ständigt närvarande. Runt staden löper fortfarande stora delar av de gamla försvarsmurarna. Flera av de strategiskt utplacerade vakttornen står kvar där de en gång byggdes, och husens fasader restaureras även i dag till sitt ursprungliga utseende. Utanför den medeltida delen av staden ligger det moderna centrum med affärskomplex och väldigt höga hus. De fabriker som fortfarande är i bruk ligger i utkanterna och erbjuder ännu arbete för invånarna i viss mån. Framtiden ser ljus ut för Braşov. De unga lämnar inte längre landet, och de som har vuxit upp i staden tenderar att stanna kvar. Hur Braşov kommer att förändras när och om Rumänien går med i EU, är oklart. Tiggarna vid gathörnen, de få som man stöter på, kommer nog att stå kvar ännu en tid och det kommer säkert den gamla kvinnan som säljer blommor utanför Biserica Naegră också att göra. Förändringarna kommer långsamt, speciellt i en stad som har sett likadan ut i mera än femhundra år.
Silvia Boleas varma hjärta
Fönstret i övre våningen på Rolling Stone hostel i Braşov erbjuder en hänförande utsikt över blå bergstoppar, röda tegeltak, vindlande, branta gator mellan pastellfärgade husväggar, villor som klättrar upp för mjuka kullar och en alldeles blå sensommarhimmel. Från nedre våningen rinner morgonljuden upp för trappan, röster på otaliga språk ropar eller pratar med varandra, vattenkokaren gurglar och någon sitter i trappan och knattrar på den allmänna datorn. De två toaletterna är alltid upptagna och golvet är ständigt vått efter någon som har duschat. Det här är Rolling Stone Hostel, det mest populära hostellet i staden, och här är Silvia Bolea odiskutabel härskare. Hon är alltid glad, alltid först uppe, alltid sist och lägger sig. Hon och hennes syster Diana är vandrarhemmets hjärta och själ, och det är ett varmt hjärta. Hennes ljusbruna hy och kolsvarta, ostyrigt böjliga hår skvallrar om att också hon och hennes förfäder är en blandning av historiska folkvandringar och olika kulturella inslag, och hon pratar engelska, franska, spanska, italienska och rumänska.
– Vi har gäster från en mängd olika länder här varje år. Hit kommer folk från England, Amerika, Japan, Brasilien, Syd-Korea, Kina, Spanien, Italien, Tyskland, Holland, alla våra grannländer… ja nästan vilket land som helst. Men inte från Rumänien. Vårt hostel är bara för utlänningar. Lokalbefolkningen vet inte riktigt vad ett hostel är och vad det innebär att bo här, och det leder väldigt ofta till otrevliga missförstånd, så därför har vi som policy att inte ta emot dem, berättar Silvia Bolea.
Hostellet är en länk i en kedja av vandrarhem som har sitt ursprung i Storbritannien där också det första Rolling Stone hostellet finns, men hon beskriver ändå företaget som en familjeaffär. Hennes mamma, Maria, är den inofficiella chefen. Hennes pappa, Greig, arbetar med att köra invånarna till de närbelägna sevärdheterna med sin minibuss, mot rundlig kompensation naturligtvis, och han fungerar också som reparatör av mindre skador i själva byggnaden. Den tjugotreåriga Silvia delar sitt arbete med den ett år yngre systern Diana. Systrarnas uppgift är att fungera som receptionister och allt i allo för de unga resenärerna som ofta kommer till det överfulla hostellet utan att ha reserverat plats. ”Business is good”, säger Silvia och ler brett, men tillägger genast att det också är hårt och svårt att ha så lite personal som de har.
Idén med ett hostell var ursprungligen Marias och uppkom egentligen av en slump. Maria, som är väderleksuppläsare i huvudstaden, var på väg till eller från jobbet med tåg en dag och råkade få se en fransk turist som inte verkade veta vart han skulle ta vägen. Hon erbjöd honom ett rum i sitt eget hem och strax därefter började hon anlägga ett litet pensionat inom sina egna väggar. Kommersen tog genast fart och svällde ut, hemmet blev för litet och år 2004 var det dags för något nytt. Rolling Stone Hostel öppnade sina dörrar och blev snabbt mycket populärt på grund av sitt rykte som ungdomligt, vänskapligt och livligt.
– För att sköta ett hostell måste man lägga både själ och hjärta i det man gör. Man måste ha passion för sitt arbete. För att jobba med människor måste man vara öppen till sinnet. Arbetet lär en otroligt mycket om folk från olika länder och håller en levande, det blir aldrig tråkigt, säger Silvia.
Sedan tystnar hon och funderar en stund.
– Men helst av allt vill jag nog jobba med något som motsvarar min utbildning, kanske på någon fabrik eller en bank. Ibland funderar jag på att åka utomlands eftersom man får mycket högre lön där. Här är lönerna små även om man har högskoleutbildning och ett betyg att visa upp. Dessutom får kvinnor och män inte lika lön för lika arbete här, så därför funderar jag ibland på att lära mig tyska och åka till Tyskland.
Omvärldens fördomar
Sedan glider samtalet friktionsfritt in på EU och på vilket sätt inträdet i unionen skulle påverka Braşov.
– Jag vet inte om det är entydigt bra eller dåligt. Det blir lättare att resa utomlands, vilket är bra, men samtidigt för det med sig en hel del problem. Till exempel den fria handeln på gatorna måste avskaffas. Man får inte längre sälja frukter och grönsaker i gathörnen eftersom direktiven blir strängare. Många människor kommer att förlora sin utkomst. En bra sak är att stora utländska företag kommer att förankra sig också här men samtidigt stannar lönerna på nuvarande låga nivå, trots att priset på importerade varor kommer att stiga, förklarar hon.
Silvia hoppas att inträdet i unionen ska göra Rumänien mera känt för omvärlden. Just nu florerar okunskapen bl.a. i de utländska medierna som endast rapporterar om missförhållanden, etniska motsättningar, förödande översvämningar och andra negativa företeelser. Många turister har en förvriden och fördomsfylld bild av landet innan de kommer hit.
– Folk som kommer hit för första gången tror att vi inte ens har kläder, att vi går omkring halvklädda och trasiga som i afrikanska byar och de blir smått skakade när de går omkring i Braşov och ser de vackra byggnaderna och de alldeles normala medelklassinvånarna. Braşov är en relativt rik stad, eller just medelklass, och man kan säga att den är turismens huvudstad. Turisterna hämtar en del av de pengar som behövs nu då det har gått illa för industrin. Många fabriker har blivit tvungna att upphöra, så arbetslösheten är stor. Familjerna startar därför egna företag och många har tre olika arbeten för att klara sig, berättar Silvia.
Hon behöver inte tillägga att en del av inkomsterna går från hand till hand i form av varor eller gentjänster, det är underförstått. Innan hon går ber hon mig skriva att Rumänien är rikt på kultur, har en hisnande vacker natur och att det mesta dessutom är billigt. En onödig kommentar, eftersom man bara behöver gå ut på gatan för att konstatera allt detta själv.
Johanna Holmström
