I det gamla Jugoslavien var Slovenien den etniskt mest enhetliga republiken, men också här har man sina minoriteter. En av dem bor i Prekmurje, som under några dagars tid varit en självständig stat. Feri Lainšcek är en av dem som upprätthåller landskapets speciella identitet.

Om Slovenien har formen av en höna är landskapet Prekmurje vid gränsen till Ungern dess huvud och staden Murska Sobota dess öga. Författaren Feri Lainšcek, 47, bor i detta” öga”, vars namn –”Mura-lördagen” – härstammar från den tiden när lördagen var marknadsdag i detta bosättningscentrum nära floden Mura. Landskapets namn Prekmurje betyder igen landet på andra sidan Mura.I Prekmurje talar man en mycket speciell och svårförståelig slovensk dialekt, som en del betraktar som ett eget språk. Så skriver t.ex.Milan Vincetic, som är intresserad av Finland och som har publicerat diktsamlingenFinska (Finland) år 1988, inte bara på slovenska utan också på prekmurjedialekten eller -språket och har ibland publicerat sina verk som tvåspråkiga.

Här dansas czardas

Närheten till Ungern känns i Prekmurje. Där bor omkring 8 000 ungrare och också flera romer än på andra håll i Slovenien. Feri Lainšcek talar om en ”stäppens melankoli” och skämtar att kanske också de mollstämda och dryckessugna finländarna representerar en typ av den, dock så att stäppmelankolin i något skede övergår i ”skogens melankoli”.
– Jag förknippar detta begrepp med den vida pannoniska slätten som sträcker sig från Prekmurje till Transsylvanien och Ungern. Klimatet påverkar här mänskorna och deras liv på ett annat sätt än det gör i Alperna eller nära Medelhavet. Deras sinnelag är ”pannoniskt”. Här på slätten är mänskan som mitt på oceanen eller som en sjöman på torra land. Hon känner sig lika liten som på en alptopp.
– En stor del av Slovenien är berg och största delen av slovenerna till sin natur alpmänskor. Om jag överdriver en smula så dansar de polka och vals. I Prekmurje, slättdelen av Slovakien, är det Pannoniens och Ungerns kultur som dominerar och här dansar man czardas. Skillnaden är stor.
Är Prekmurjeborna också annars en minoritet i det lilla Slovenien med sina två miljoner invånare?
– Kulturellt sett ja, trots att de är en del av samma nation. Vi har många avvikande seder och traditioner, eftersom vi levt tusen år under ungrarna. Prekmurje anslöts till Slovenien först år 1919.

Kortlivad republik

Innan dess hann Prekmurje efter Österrike-Ungerns sammanbrott proklamera sig som en självständig stat, men den självständigheten varade inte mer än några dagar. Ungerska trupper besatte området och senare samma år delades Prekmurje mellan Ungern och Slovenien. Prekmurjeborna minns fortfarande episoden med respekt, även om de inte tar den alltför allvarligt. Feri Lainšcek har ett arbetsrum i våningen ovanför restaurang Zvezda. I samma hus finns det en hörnbalkong och det var här som republiken Mura proklamerades.
Är Prekmurjeborna oroade över sin egen kulturs framtid?
– Den är inte hotad, eftersom litteraturen och musiken från Prekmurje är välkänd och populär i Slovenien. Prekmurjeborna har en stark identitet och är inte rädda för att tala sitt eget språk. I radion spelas sånger på det egna språket.
Just Feri Lainscek är en av de mest kända upprätthållarna av Prekmurjeidentiteten. Han har publicerat ungefär hundra verk: romaner, pjäser, barnböcker, hörspel. Bäst känd är han för sina 15 romaner, av vilka två filmatiserats. Den mest berömda av dem är På vems plats rosen blommar, med motiv från romernas liv. Den har fått flera pris och översatts till många språk. Den minst lika kända trubaduren Vlado Kreslin, likaså från Prekmurje, har tillsammans med sin grupp Beltinska banda gjort Lainsceks texter kända i Slovenien. Romanen Reptricket som Lainscek publicerade år 2002 berättar om ett cirkussällskaps turné någonstans i Östeuropa och är en metaforisk skildring av ett litet folks ställning i den postsocialistiska världen.
Lainscek driver också förlaget Franc-Franc, som publicerar 15 böcker om året och dessutom CD-skivor. Det har gått bra, eftersom det inte finns andra förlag i denna del av Slovenien. Av de böcker som Franc-Franc publicerar är 80 procent skönlitteratur, men förlaget publicerar också t.ex. böcker om den slovenska kulturen i Ungern – i regionen Porabje bor 5 000 slovener. Även om Prekmurje är en av Sloveniens minst utvecklade regioner är den ungerska minoritetens ställning bättre ordnad än slovenernas i Ungern och deras levnadsstandard är högre än landsmännens på andra sidan gränsen. Ungrarna har också en fast plats i det slovenska parlamentet.

Centraleuropa eller balkan?

Slovenerna förstår sina nationella traditioners särart, men tycks ha en viss mindervärdeskänsla under trycket av sina större grannar. Ofta ses landet felaktigt som en del av Balkan.
Feri Lainscek, hur ser du själv på Sloveniens identitet? Är det en del av Centraleuropa?
– Delvis är Slovenien det, men det är också sant att landet utgör en gränszon, ett område som inte riktigt hör någonstans. Man måste förstås ställa frågan vad som menas med Balkan. Bara krig och oordning eller också kulturella värden? Numera kan man i viss mån tala om jugonostalgi, en vilja att upprätthålla kontakterna till de sydslaviska folken.
I Tyskland talar man om ”ostalgi”…
– Något liknande kan man märka i Slovenien. Under den jugoslaviska tiden blandades befolkningen och också här lever människor som är hemma från sydligare republiker, också här kan man höra balkansk musik. Jag har aldrig störts av att här finns både balkanska, slaviska och centraleuropeiska inflytanden. Alla de här lagren har funnits länge. Också det slaviska elementet i Slovenien kommer att bevaras, liksom kontakterna till det slaviska, eftersom vi är slaver. Med det slaviska förstår jag en speciell känslighet, t.o.m. sentimentalitet. De slaviska folken skiljer sig naturligtvis enormt från varandra och de har haft olika öden, men de här dragen märks också här.
– Inte betyder Balkan för mig bara negativa saker. Om man tänker på den västerländska irrationella, materialistiska ekonomiska tillväxten innebär Balkan för slovenerna en fortsättning på det tidigare skedet – mottaglighet, känslor, frigjordhet, livsglädje, ett slags ”oansvarighet” som inte enbart är en dålig sak. Det skulle vara idealiskt om Slovenien kunde balansera mellan dessa världar och inte liberaliserades, materialiserades och byråkratiserades  helt och hållet, utan kunde bevara sin själ. Landet skulle ha en bra position mellan Balkan och Europa.

Kari Klemelä

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.