872
Den här veckan går förhandlingarna i FN heta om ett moratorium för djuphavstrålning. Moratoriet skulle innebära den största enskilda skyddsåtgärden av ett habitat (en arts livsmiljö) någonsin. Närmare 180 miljoner kvadratkilometer ocean skulle skyddas, ett område större än alla världens kontinenter tillsammans.
För tillfället stöder de flesta involverade länder förslaget. Men EU – under inflytande av Spanien – och Kanada lägger sig på tvären. För Spanien står mycket på spel eftersom de med en trålarflotta på 55 stora fartyg är bovarna i dramat. Kanada å sin sida har just inga djuphavstrålare. Finland har intagit en passiv roll i frågan men stöder i princip beslutet.
– Världens regeringar är nu mycket nära ett historiskt beslut för att skydda unika marina miljöer, säger Karen Sack, vid Greenpeace International, som följer FN-förhandlingarna på plats i New York och fortsätter: ”64 procent av vår planet utgörs av internationella vatten och dessa områden är hem för en oerhörd mängd djur och växter, många nyupptäckta. Ett moratorium är nödvändigt för att ge forskarna tid att kartlägga dessa arter och världens regeringar möjlighet att utveckla ett regelverk för att skydda och förvalta dessa områden på ett effektivt sätt”.
Den globala fiskeindustrin har en omsättning på 80 miljarder dollar per år. Men det väger lätt mot de övriga insatserna. ”Det här är inte något som förutspås hända. Det händer just nu”, varnar Nicola Beaumont på Plymouth Marine Laboratory.
Moratoriets öde avgörs senast den 23 november.
Den maritima domedagen är inprickad; överfiske, föroreningar och klimatförändringar: år 2048 förutspår Brian Worm och hans forskarkollegium i en rapport i Science denna månad att det globala fiskebeståndet kommer att rasa. Redan nu uppger man att femtio år av överfiske har reducerat 29 procent av världens ätbara fiskarter med 90 procent. Men hotet hänger inte bara över mångfalden till havs eller den globala fiskarkåren. Världshavens förmåga att filtrera och rensa föroreningar har enligt rapporten försvagats med 63 procent. Konsekvenserna är långt gående.
”Stora och ökande delar av världens population bor vid kustområden. De utarmade vattnen kommer att bidra med mindre filtrering av föroreningar och oförutsägbara översvämningar. Ett ökat antal översvämningar och en minskad filtreringskapacitet kommer att ha katastrofala konsekvenser”, menar Worm.
Den här veckan går förhandlingarna i FN heta om ett moratorium för djuphavstrålning. Moratoriet skulle innebära den största enskilda skyddsåtgärden av ett habitat (en arts livsmiljö) någonsin. Närmare 180 miljoner kvadratkilometer ocean skulle skyddas, ett område större än alla världens kontinenter tillsammans.
För tillfället stöder de flesta involverade länder förslaget. Men EU – under inflytande av Spanien – och Kanada lägger sig på tvären. För Spanien står mycket på spel eftersom de med en trålarflotta på 55 stora fartyg är bovarna i dramat. Kanada å sin sida har just inga djuphavstrålare. Finland har intagit en passiv roll i frågan men stöder i princip beslutet.
– Världens regeringar är nu mycket nära ett historiskt beslut för att skydda unika marina miljöer, säger Karen Sack, vid Greenpeace International, som följer FN-förhandlingarna på plats i New York och fortsätter: ”64 procent av vår planet utgörs av internationella vatten och dessa områden är hem för en oerhörd mängd djur och växter, många nyupptäckta. Ett moratorium är nödvändigt för att ge forskarna tid att kartlägga dessa arter och världens regeringar möjlighet att utveckla ett regelverk för att skydda och förvalta dessa områden på ett effektivt sätt”.
Den globala fiskeindustrin har en omsättning på 80 miljarder dollar per år. Men det väger lätt mot de övriga insatserna. ”Det här är inte något som förutspås hända. Det händer just nu”, varnar Nicola Beaumont på Plymouth Marine Laboratory.
Moratoriets öde avgörs senast den 23 november.
Djuphavstrålning innebär släpandet av enorma, tunga nät längs med havets botten. Stora metall plattor och gummihjul fästa vid näten drar fram över bottnen och krossar det mesta i sin väg.
Källor: Greenpeace, us.oneworld.net, cbsnews.com
Mikael Brunila
