I president Bushs nya Irakpolitik finns inget nytt. Genom att sända mer trupper och satsa mer pengar förstärks istället en politik som redan har misslyckats. Ändå handlar beslutet om ett viktigt vägval. Efter kongressvalet i november, som republikanerna förlorade på grund av Irakpolitiken, och efter Bakergruppens rapport som bekräftade det katastrofala läget i det ockuperade Irak, hade president Bush en möjlighet att ompröva sin Irakpolitik och söka samarbete med demokraterna. Den möjligheten är nu stängd och kommer sannolikt att förbli det fram till presidentvalet 2008.
Samtidigt är Bush allt mer isolerad i sin Irakpolitik. En stor majoritet av amerikanerna vill ta hem trupper, inte skicka fler. Demokraterna, som nu har majoritet i kongressen, motsätter sig presidentens politik. Allt fler republikaner, och även röster inom försvarshögkvarteret Pentagon, motsätter sig också politiken. När kriget började splittrade det demokraterna. Nu splittrar kriget republikanerna.
Trots detta kommer demokraterna sannolikt inte att använda den makt de har i kongressen, att strypa truppernas finansiering. Även amerikaner som är kritiska mot kriget vill att trupperna ska stödjas och ha de resurser som krävs. Därför kommer presidenten att kunna genomdriva sin politik.
Irakpolitiken ser ut att bli huvudfrågan inför presidentvalet 2008. De två starkaste kandidaterna för att bli republikanernas presidentkandidat, John McCain och Rudy Giuliani, stöder bägge Bushs plan att sända mer trupper till Irak. De har därmed bundit sig för en politik som med all sannolikhet kommer att misslyckats. Därmed blir de tacksamma måltavlor för kritik från demokraterna.
Demokraternas problem är inte bara att många av dem, som Hillary Clinton, gav kriget sitt stöd när det började. Granskar man deras Irakpolitik närmare så är demokraterna oeniga om det mesta utom att kritisera republikanerna. För demokraterna är det avgörande att enas om en sammanhållen politik inför valet 2008.
En förändring i Irak kommer sannolikt inte att komma på amerikanskt initiativ innan 2008. Om inbördeskriget eskalerar och antalet dödade amerikaner stiger kan förändringar tvingas fram. Om kriget sprids till grannländerna måste den amerikanska politiken omprövas. Detta framstår som mer sannolikt än att George Bush skulle förmå ompröva sina katastrofala missbedömningar under sina sista år som president.
Jonas Sjöstedt
