Konstnären Steve Kurtz förföljs av FBI.

Under mina nästan tre år som utbyteselev och freelancer vid Carnegie Mellon-universitetet i Pittsburgh, USA, deltog jag i en kurs som leddes av Steve Kurtz, konstnär, politisk aktivist och professor i kritisk teori. Steve var en mycket varm och lugn föreläsare, och lektionerna drevs ofta i form av seminarier. Även om jag själv då var i mina tidiga 20, med diverse koncentrationssvårigheter, fick jag mycket ut av lektionerna och de har haft stor betydelse för mitt arbete och min undervisning. Vi läste Barthes,VirilioDebordFreudFreireBaudrillard, samt olika texter som utgetts av förlaget Autonomedia. Steve hade stor respekt för vissa inslag i de samhällsskick vi utbyteselever från mera ”socialistiska” länder representerade. Han bad några gånger skämtsamt att jag, som expert, skulle kommentera vissa aspekter av den, enligt honom, relativt väl fungerande finländska socialdemokratin. Det var intressant att jag skulle behöva åka till USA för att få träffa min första radikala socialist! Och dessutom i ett privat universitet som Carnegie Mellon, skolan Andrew Carnegie grundade, Andy Warhol flydde från och som till en stor del är militärt finansierad.

Steve Kurtz har startat den internationellt välkända konstgruppen Critical Art Ensemble och är dess förgrundsgestalt. Han vill själv inte betona sin egen eller någon annans roll, och alla texter och konstverk gruppen publicerar ges ut under gruppens namn, inte under de enskilda konstnärernas namn. Under de två senaste åren har Steve dock inte kunnat bibehålla denna anonymitet, på grund av händelser han själv inte kunnat påverka.

Aktivistskådespel
Critical Art Ensemble har sedan år 1987 ställt ut i gallerier, museer, biografer och på andra allmänna platser i otaliga länder. Genom sin konst och sina böcker, som översatts till åtta språk, har gruppen starkt kritiserat farliga kopplingar mellan jättebolagens förespråkan för integration och globalisering samt militären och bioteknologiska industrier. För att kunna studera dessa kopplingar har de samarbetat med olika vetenskapskvinnor och -män, samt andra specialister, som antingen har blivit medlemmar av CAE, eller konsulterat dem för specifika projekt.
Projekten kallar de själva för taktiska teaterföreställningar. Dessa har också beskrivits som “mäktiga post-brechtska aktivistskådespel”. Idén bakom dem är att ifrågasätta olika rådande antaganden, men också att lära åskådarna eller besökarna att själva aktivt söka kunskap, ta ställning och ta reda på sina rättigheter. Denna aktivism är något som speciellt i USA men också på andra håll åter är, eller håller på att bli, aktuellt.
The Critical Art Ensemble ställde ut verket Flesh Machine under Kiasmas första vernissage. Det var en installation som handlade om reproduktiv teknologi. Ett mobilt laboratorium samlar information om besökarna i egenskap av potentiella DNA-donatorer som, om de passerar testet, får ge blod för “DNA-extraktion och amplifikation”. Meningen är att låta besökarna, genom sitt deltagande, själva skapa sig en mera skeptisk syn på reproduktiv teknologi.
Det samma gäller den happening som gick under namnet Free Range Grain och som ägde rum under den internationella mediafestivalen Next Five Minutes i Amsterdam hösten 2003. Även här byggde man upp ett laboratorium vars mål var att avmystifiera diskussionen kring genetiskt manipulerade råvaror i matimporten. Kan EU, trots sitt intresse för att delta i globaliseringen, fortfarande garantera att genetiskt kontaminerade råvaror inte slinker in? Besökarna hämtade några skedar av sina frukost-corn flakes och kunde i laboratoriet, med personalens hjälp, ta reda på om det fanns spår av genetiskt manipulerade organismer (GMO) i deras prov. Jag frågade efteråt om resultaten varit uteslutande negativa. Nej, det hade påträffats spår. Men tanken var inte heller här att skrämma, utan att visa att det är möjligt att ta reda på hur det ligger till, och framförallt att genom kunskap även avliva vissa mycket mera skrämmande myter. Det samma gällde deras stora expo i Londons naturhistoriska museum sommaren 2003, som gick vid namnet Gen Terra.

FBI slår till
En av CAE:s medlemmar var Steves hustru Hope, som hade varit med om att starta verksamheten. Hon skrev och editerade flera om inte alla av gruppens böcker och texter, samt deltog i verksamheten på många andra sätt. Hennes hälsa var dock klen, och natten efter att Steve, i maj 2004, kommit hem från en arbetsresa till Europa, avled Hope Kurtz i en hjärtattack.
Steve ringde polisen i Buffalo, där han då fungerade som universitetsprofessor. Polisen anlände snabbt till deras hus för att undersöka dödsfallet, men blev misstänksamma efter att de sett sig omkring i huset.
Vad betydde alla de märkliga ting som låg kringspridda i konstnärsbostaden: medicinflaskor, bakterieodlingar samt ett sortiment av laboratorieutrustning inklusive en mobil DNA-utvinningsmaskin som används för att testa matprodukter för genetiskt nedsmittade råvaror?
Det var nu som den tragiska kedjan av händelser, som dominerat Steves och flere andras liv sedan denna morgon i maj 2004, inleddes. FBI tillkallades och förseglade huset för att undersöka det. Steve satt chockad på hotell i flera dagar medan män iklädda vita skyddsoveraller med gasmasker bar ut allting från huset. Man tillkännagav sedan att Steve och hans medarbetare misstänktes för att undersöka tillverkning av biologiska vapen. Poliserna hade även funnit ”bilder med arabisk text” i bostaden. Det hjälpte inte att förklara att laboratoriet i bostaden hade använts vid olika konstevenemang, hade transporterats in och ut genom olika länders tullar, blivit inspekterat ett otal gånger, samt fanns i huset för att Steve dag och natt jobbade på en utställning som skulle äga rum i Massachusetts museum för nutidskonst. Bilderna med den arabiska texten var inbjudningskort till någon annan konstnärs vernissage. På poliserna bet inte förklaringarna.
Steve fick sedermera tillbaka sin frus kropp som sedan kunde begravas, deras katt, vissa av sina ägodelar, men har ännu inte fått sin dator samt anteckningar och annat professionellt material. En nästan färdig bok fanns på datorn.

”Post och tele-fusk”
En tid senare tog man tillbaka misstankarna om att Steve skulle ha gömt en bioteknologisk  vapenanläggning i sitt hus. Istället nedgraderades anklagelsen till post och tele-bedrägeri, något som ofta används för personer som till exempel idkar kriminell verksamhet på internet. Anklagelsen har också historiskt använts då bevis för andra brott inte funnits till hands, men man av politiska skäl velat fälla någon för brott. Om Steve efter rättegång anses skyldig kan han som straff få upp till 20 års fängelse.
Steve hade beställt laboratorieutrustningen via en kollega från University of Pittsburgh, som därigenom anses som medbrottsling. Det enkla laboratoriet kostar
ca 250 $ och används ofta i till exempel gymnasieundervisning.
Det är med andra ord tydligt att det finns ett politiskt intresse av att göra det svårt för personer som Steve att utföra sitt arbete. Terroriseringen av honom och dem som är knutna till konstnärsgruppen är ibland skrämmande. På konstutställningar dyker FBI-agenter upp incognito som veritabla party killers, och obehagliga telefonsamtal har rapporterats av dem som har något med gruppen att göra.
För Steve har detta dessutom inneburit enorma ekonomiska utgifter. Stora insamlingsevenemang har ordnats av vänner och bekanta och kända namn som Sol LeWittCindy Sherman och Richard Serra har donerat verk för auktioner med vars vinst man delvis kunnat täcka advokatarvodena.
Regissören och konstnären Lynn Hershmans nya långfilm handlar om detta fall. Med kända skådespelare som Tilda Swinton och Peter Coyote, men också Steve själv samt några andra medlemmar av Critical Art Ensemble, har filmen fått gedigen uppmärksamhet redan nu. Bildkonstakademins konst- och filmfestival Lens Politica har varit i kontakt med regissören för att få visa filmen under festivalen i mars. Även Critical Art Ensemble själv har gjort en film, som uteslutande handlar om deras arbete, och inte om rättsfallet.
Rättsfallet är tragiskt. Men vad har allt detta ytterligare för konsekvenser? Vilka slutsatser kan man dra av detta till synes löjliga anfall av paranoia från FBI:s sida?
Man kan i alla fall misstänka att detta inte är det enda fallet av sitt slag. Steve Kurtz är känd, och därför har hans fall kunnat uppröra massorna – eller åtminstone konstnärer och akademiker. Å andra sidan kanske det är just därför han anses farlig.
Fallet har ofta dykt upp i debatter om akademisk frihet. Organisationer som Union of Concerned Scientists har redan länge motarbetat regeringens inblanding i och styrning av vetenskaplig forskning. För mycket kontroll leder till ett klimat där kreativiteten dör.


Läs mera om Critical Art Ensemble: www.critical-art.net. Gruppen motsätter sig copyright, och de flesta av deras böcker kan därför laddas ned gratis. Gruppens verk finns också på hemsidan.
Läs mer om rättsfallet:
www.caedefensefund.org och www.ucsusa.org/scientific_integrity/interference/

Minna Långström

 

Lämna en kommentar