Den svaga interimsregeringen i Somalia står inför en svår uppgift – att efter stridigheterna börjat avta skapa ett enat Somalia.
– Etiopiska försvarsstyrkor var tvungna att gå i krig för att försvara nationens suveränitet och för att trubba av upprepade attacker av de islamiska domstolarnas terrorister och anti-etiopiska element som de stöder, sade premiärminister Meles Zenawi i samband med attacken.
De etiopiska styrkornas tekniska överlägsenhet blev för mycket för islamistmilisen. Etiopien har en av de modernaste arméerna i Afrika tack vare USA:s finansiering. Efter några veckors stridigheter besegrades islamisterna. Att Abdullahi Yusuf Ahmed, interimsregeringens president, befinner sig i Mogadishu för första gången under sin mandatperiod är det starkaste tecknet på att islamisterna förlorat kontrollen i södra och centrala Somalia. Men president Yusuf välkomnas inte med öppna armar – Mogadishu är nu osäkrare än på länge. Faktum är att interimsregeringen inte har kunnat åstadkomma någonting på två år och att de lokala krigsherrarna i praktiken haft makten tills islamistmilisen tog över kontrollen i juni.
– Interimsregeringens största svaghet är att den inte har kunnat lösa problemen på egen hand, säger den gröna politikern Zahra Abdulla, som nyligen besökt Somalia.
Mogadishus invånare har ingen orsak att stöda Yusufs interimsregering, men det är trots allt somalierna själva som valt presidenten demokratiskt.
– Alla stammar var på plats när presidenten valdes. Många tycker att president Yusuf gjort ett dåligt jobb men det var ändå de själva som valde honom. Istället för att klaga borde alla hjälpa till för att få regeringen att fungera, säger Abdulla.
Somalia har inte haft en ordentlig regering sedan 1991 då militärdiktator Mohammed Siad Barre störtades. Efter 15 år av anarki är det inte konstigt att en stor del av folket i Somalia accepterade islamisternas stränga regler. Under islamistmilisen var det åtminstone säkert, även om många motsatte sig den stränga disciplinen. Att leva under islamistmilisen var för många ett bättre dåligt alternativ. Det har västvärlden haft problem med att acceptera. Speciellt USA har haft svårt att smälta den islamistiska milisen. USA har finansierat krigsherrarna i deras kamp mot islamistmilisen, men islamisterna visade sig övermäktiga tills Etiopien kom till interimsregeringens undsättning. Etiopien har anklagats för att ha haft styrkor i Somalia redan länge. Men islamisterna har inte varit tvungna att kämpa ensamma – man misstänker att Eritrea, Etiopiens ärkefiende, har stött islamistmilisen med vapen och trupper.
Interimsregeringen i blåsväder
För tillfället är interimsregeringens makt helt beroende av de etiopiska truppernas stöd. Men det är bara en tidsfråga när de etiopiska styrkorna lämnar landet. Det diskuteras vilt om att ersätta de etiopiska styrkorna med fredsbevarande trupper från den afrikanska samarbetsorganisationen Afrikanska unionen (AU). Det hela kommer inte att gå smärtfritt. AU:s fredsbevarande styrkor har också kritiserats för sin ineffektivet i Darfur och det återstår att se om de lyckas hålla kontrollen. Det är däremot klart att de etiopiska styrkorna måste lämna Somalia, inte endast av ekonomiska orsaker utan även för att de etiopiska styrkornas närvaro väcker ilska bland befolkningen.
De etiopiska styrkornas närvaro i landet har motverkat folkets enande i Somalia. Ju längre etiopierna stannar i landet desto mera stöd får islamistmilisen. De gamla såren från Ogaden-kriget på slutet av 1970-talet rivs upp igen. Under Ogadenkriget 1978–79 försökte Barre under sin diktatur överta Ogaden i nationalistisk anda. Området bebos av många somalier. Konflikten slutade i en bitter förlust för Somalias del. Meningsskiljaktigheterna kring områdena bottnar i kolonialmakternas gränsdragningar efter andra världskriget.
Attack är bästa försvar
Man kan fråga sig varför Etiopien stöder interimsregeringen i Somalia. Den officiella orsaken som premiärminister Meles Zenawi uppger är att Etiopien vill säkra sina egna gränser, men det har inte varit oroligt vid den somaliska gränsen på flera år.
– Etiopien upprepar Washingtons experiment i Irak; ”självförsvar”, men på andras mark. Denna upprörande inblandanding i ett självständigt lands interna angelägenheter kommer att fortsätta tills uppdraget är slutfört. Än en gång har araber misslyckats med att försvara ett arabiskt land mot en invasion, skriver Hanan Hamid i den syriska tidningenTeshreen Daily.
Trots allt bad ändå interimsregeringen om Etiopiens hjälp, men somalierna har reagerat väldigt negativt på regeringens beslut. Enligt Zahra Abdulla har Etiopien alltid varit väldigt intresserat av Somalias inre angelägenheter, men skillnaden är den här gången att etiopierna har fått lov att blanda sig i.
Krig mot terrorism
Den 8 januari utförde USA för första gången på 14 år en offensiv attack på somalisk mark. Missiler med al-Qaida-medlemmar som mål slog ner nära Ras Kamboni. USA ser islamisterna i Somalia som en direkt koppling till al-Qaida. USA påstår att staden Ras Kamboni i södra Somalia skulle vara ett träningsläger för terrorister och att al-Qai då varit verksam där. Islamisterna har dock dementerat att de har några som helst band till al-Qaida.
Somaliska tjänstemän påstår att den misstänkte terroristen Fazul Abdullah Mohammed dödades i räden, något som USA förnekat. Amerikanska tjänstemän nekar också att civila skulle ha dött i attacken, men många somaliska källor uppger att åtminstone 20 civila skulle ha mist livet. Om varken civila eller al-Qaida-medlemmar dött, vem miste då livet i attacken? Enligt en amerikansk tjänsteman i USA var det somalier med ”nära band” till al-Qaida som dräptes.
USA:s ingripande kommer högst antagligen att förvärra situationen ytterligare. Somaliska uttalanden visar en tydlig avsky mot de etiopiska truppernas närvaro och
USA:s ingripande. Många andra instanser har också kritiserat USA:s agerande. EU kommissionären Louis Michels talesman Amadeu Altafaj Tardiu kritiserade USA:s agerande starkt.
– En incident av detta slag förbättrar inte den långvariga situationen[…]och det ser ut som att det bekräftar att konflikten i Somalia kommer att fortsätta en lång tid framöver, sade han till BBC.
Hur USA i fortsättningen kommer att hantera situationen är ett frågetecken. Pentagon har meddelat att de inte har några planer på att utvidga operationen, men för tillfället är en liten grupp militärpersonal på plats för att avgöra vem det var som faktiskt strök med i missilräden.
Framtiden oviss
De största somaliska krigsherrarna har nu slutit fred med interimsregeringen. Tydligen är det inte endast de civila som tröttnat på anarkin. Krigsherrarna har lovat att göra sig av med sina vapen och sluta sig till regeringens styrkor. Vändningen är väldigt positiv, men det återstår att se om interimsregeringen lyckas skapa ett stabilt samhälle. De sista islamistiska styrkorna har blivit besegrade men interimsregeringen kommer antagligen att bli tvungen att försvara sig mot islamisters gerillaattacker i framtiden. Interimsregeringen skall nu försöka avväpna befolkningen för att skapa lugn i Somalia. För tillfället råder det ett undatagstillstånd i Afrikas horn vilket betyder att demonstrationer är förbjudna och att det är förbjudet att bära vapen.
– Ingen annan än somalierna själva kan lösa problemen. Man skall låta länder sköta sina egna angelägenheter. USA kan inte vara en världspolis även om det är en stormakt. Export-demokrati som ett färdigt paket fungerar inte, människorna måste själva hitta sina egna demokratiska kanaler, säger Zahra Abdulla.
Utvecklingen kan vara en vändpunkt i Somalia, och ansvaret vilar på interimsregeringens axlar. Efter två år av ineffektivitet är det dags för president Abdullahi Yusuf att visa vad han går för.
Jockum Hildén
