3,1K
Det är förvånansvärt lätt att insjukna i fanatism. Symptomen är en svart-vit livssyn, en molande känsla av att man har rätt och att alla andra har fel, brist på inlevelseförmåga och ifrågasättande av sina egna åsikter. Dessa symptom kan ha många orsaker, till exempel religiösa, filosofiska, vetenskapliga eller politiska. De kan handla om att man betraktar köttätare som kannibaler (läs: överdriven vegetarism), alla män som svin (läs: överdriven feminism) eller att man själv är den smartaste och att alla andra inte vet någonting alls (läs: överdriven idioti).
En långt utvecklad fanatism kan leda till allmänt illamående (bland dem som inte håller med), fördomar, gräl, slagsmål, terrorism och i värsta fall krig. Inte sällan får fanatism en dödlig utgång.
Frågan är hur, eller kanske om, detta kan botas? Ja, det är möjligt, svarar den israeliske författaren Amos Oz, som är djupt engagerad i oroligheterna mellan israeler och palestinier. Oz har skrivit ut ett recept, en kort roman som så träffande heter Hur man botar en fanatiker. Medicinen mot fanatism består enligt Oz av litteratur och humor. Gärna i kombination. Litteratur kan i fanatikerns fall användas som en dörr till fiendelägrets tankevärld och ge perspektiv, luckra upp åsiktsfastheten och måla några färgfläckar på svartvitheten. En fanatiker har som känt alltid på känn att alla andra är förtappade och opersonliga, att dessa inte har någon rätt att leva som de lever, vara där de är eller tro på vad de tror på. Litteratur kan i rätt mängd öka fanatikerns fantasi. De andras känslor och åsikter blir med ens en aning förståeliga. Det behöver inte betyda att fanatikern behöver ändra åsikt och bli fanatisk över något annat, men det kan leda till att det uppstår mindre gräl.
Det finns mycket litteratur och vill man bota en fanatiker skall man ge denne litteratur som beskriver människor som tycker annorlunda. Annars kan litteratur ha motsatt effekt och försämra fanatikerns tillstånd och därmed också världens.
Humor är också en viktig del i kampen mot fanatismen och även mot den fanatiska kampen mot terrorism och fanatism. Humor kan hjälpa en fanatiker att inte ta sig på för stort allvar och se det lustiga i allt beteende. Ur en humoristisk synpunkt är alla åsikter och all tro ganska roande. Här gäller det också att vara försiktig. Det gäller att kunna skratta åt sina egna åsikter, inte åt andras. Annars kan även detta få motsatt effekt.
Låt mig ta ett exempel. Det finns en sketch med Rowan Atkinson (mer känd som Mr Bean) där han agerar djävulen. På huvudet har han blinkande röda horn och i händerna en närvarolista över dem som skall välkomnas till helvetes domäner. Med största allvar förklarar han lagarna i helvetet. En stackars förtappad krake avbryter honom och frågar om han får gå på toa. Nej du, svarar Atkinson, här finns inga toaletter så du borde ha utfört dina bestyr innan du kom.
Sedan börjar han med namnupprop där bland annat alla advokater finns med. Till slut säger han: De kristna? Är ni här? Bra. Ursäkta nu, men det verkar som om judarna hade rätt.
Den kristna fanatiker som skrattar istället för att bli arg, kan betrakta sig som botad.
Det finns mycket litteratur och vill man bota en fanatiker skall man ge denne litteratur som beskriver människor som tycker annorlunda. Annars kan litteratur ha motsatt effekt och försämra fanatikerns tillstånd och därmed också världens.
Humor är också en viktig del i kampen mot fanatismen och även mot den fanatiska kampen mot terrorism och fanatism. Humor kan hjälpa en fanatiker att inte ta sig på för stort allvar och se det lustiga i allt beteende. Ur en humoristisk synpunkt är alla åsikter och all tro ganska roande. Här gäller det också att vara försiktig. Det gäller att kunna skratta åt sina egna åsikter, inte åt andras. Annars kan även detta få motsatt effekt.
Låt mig ta ett exempel. Det finns en sketch med Rowan Atkinson (mer känd som Mr Bean) där han agerar djävulen. På huvudet har han blinkande röda horn och i händerna en närvarolista över dem som skall välkomnas till helvetes domäner. Med största allvar förklarar han lagarna i helvetet. En stackars förtappad krake avbryter honom och frågar om han får gå på toa. Nej du, svarar Atkinson, här finns inga toaletter så du borde ha utfört dina bestyr innan du kom.
Sedan börjar han med namnupprop där bland annat alla advokater finns med. Till slut säger han: De kristna? Är ni här? Bra. Ursäkta nu, men det verkar som om judarna hade rätt.
Den kristna fanatiker som skrattar istället för att bli arg, kan betrakta sig som botad.
Emma Juslin