WTC 9-11, LITE MER ÄN FEM ÅR SENARE

av Ernst Mecke
Ernst Mecke.

Ernst Mecke.

Det är över fem år sedan arga arabiska män kapade fyra passagerarplan, av vilka tre flögs in i World Trade Center i New York (WTC) och Pentagon, och ledde till en manspillan på nästan 3 000. Till minne av händelserna har tal och ceremonier hållits, två Hollywoodfilmer gjorts och en diger mediebevakning ägt rum, bland andra har den tyska tidningen Spiegel haft ett specialnummer.

Spiegel ägnade tio sidor (signerat av fem journalister) åt att motbevisa alla de konspirationsteorier som snabbt efter händelserna börjat florera – 38 punkter lyftes fram och gavs specialintresse. Som en följd av det här reviderade jag min tidigare uppfattning av händelserna (även om jag aldrig omfattat någon tro på en större konspiration) till en kritisk acceptans av den officiella versionen av händelserna. Men min, och många andras, uppfattning om att WTC-tornen rasade, inte som en följd av flygplanen utan sprängämnen som placerats i byggnaderna innan planen kom, har ännu inte motbevisats.

Idén hemsökte mig för första gången under ett evenemang 11.9.2005, som ordnats av Stoppa kriget-nätverket, där videor av raset visades. Jag ställde mig tveksamt till raset då det (lyckligtvis) inte finns så mycket jämförelsematerial för flygplan som störtar in i skyskrapor (med alla tänkbara möjligheter av eldsvådor, evaporerande turbinbränsle och explosioner orsakade av vattenånga), därför vågade jag inte ta ställning. Men så kom WTC-7, en 47 våningar hög byggnad, in i bilden, som varken träffades av ett flygplan eller stod intill något av de träffade tornen. WTC-7 rasade utan förvarning på bara åtta sekunder rakt, slätt och totalt, med en precision som bara en erfaren rivningsbyrå kunnat åstadkomma. Det här övertygade mig. Jag skrev en text om det i vilken jag, bland andra, uttryckte en misstanke om att WTC-7 skulle ha ”rivits” med sprängdeg (en blandning av järnoxid och aluminium som vid antändning, tyst orsakar flytande järn och extremt hög värme och lätt kan smälta stål).
Mikael Böök hänvisade i en kolumn i NT 10/2006 till en nätadress:http://www.physics.byu.edu/research/energy/htm7.html. Adressen leder till en 50-sidiga artikeln ”Why Indeed Did the WTC Bulidings Collapse” (ung.Varför rasade WTC tornen egentligen) av professorn i fysik Steven Jones. Artikeln visade sig vara en noggrann teknologisk undersökning, som uppfyllde vetenskapliga krav. I artikeln räknar SJ med tretton orsaker som gör det omöjligt för honom att acceptera den etablerade sanningen om 9-11. Han gör det dessutom på ett sätt som kräver att alla hans teser måste motbevisas för att man skall kunna rehabilitera den etablerade sanningen.
Speciellt intressant är det att SJ poängterar att pölar av järn hittades under bråtet av WTC-tornen, också WTC-7. Det har i inga officiella rapporter redogjorts för några omständigheter som kunde leda till att pölar av flytande järn uppstår (speciellt inte i fallet med WTC-7). SJ kommer fram till att sprängdeg därför måste ha förekommit i samband med raset. Han pekar också på detaljer som visar att laddningarna inte enbart bestod av vanlig sprängdeg, utan också av andra oxiderande ämnen som stärker laddningens järnförgörande effekt. Sammanfattningsvis kan man konstatera att artikeln inte lämnar rum för några ytterligare spekulationer, utan bevisar att sprängämnen måste ha förekommit i samband med 9-11. Av den här orsaken kräver också SJ att en ny undersökning av händelseförloppet borde göras.
Inte ens Spiegels motbevis har något nämnvärt värde gentemot SJ:s teori, eftersom tidningen citerar den officiella rapporten, som i sin nuform inte utgörs av annat än kvalificerade gissningar. Om WTC-7 saknas förövrigt (när över fem år redan gått) ännu en officiell rapport. Pölarna av järn och bevisen om sprängdeg nämns helt enkelt inte i ett enda sammanhang. Ett generellt sätt att gardera sig mot påtalade konspirationsteorier är att hävda att det inte skulle vara möjligt att genomföra en så här omfattande operation utan att lämna några spår.
För att få en tydligare bild av de händelseförlopp som kan ha ägt rum i samband med 9-11, kan det vara skäl att spekulera kring vem som placerat spräng-degen i byggnaden.
(a) Tills vidare har inget talat för att det skulle ha funnits sprängladdningar i husen av några lagliga orsaker, som oavsiktligt detonerade när flygplanen kraschade. Därav är det troligt att det inte är fråga om en olyckshändelse – att husen rasade så ”stiligt” tyder i vilket fall som helst på att sprängladdningarnas placering var noga uttänkt.
(b) Eftersom al-Qaida undersökts mycket grundligt sedan 2001, och inga indikationer kommit upp på att de placerat sprängladdningarna, kan vi med stor säkerhet befria dem från misstankar i det här sammanhanget.
(c) Om man antar att sprängladdningarna placerats med flit, eventuellt i syfte att uppnå något slags ekonomisk nytta av 9-11, går det att urskilja tre aktörer som på sätt eller annat dragit nytta av händelserna: (1) De neokonservativa i USA:s ledning lyckades få lagligt understöd för sina planer att anfalla muslimska länder, (2) den expansionstörstande regeringen i Israel fick en amerikansk opinion som är vänligt sinnand till att bekämpa instanser som motsätter sig israelisk expansion, (3) Larry Silverstein, som enligt en schweizisk källa hade ingått hyreskontrakt om WTC för 99 år bara en och en halv månad innan tornen rasade, fick 3,55 miljarder i försäkringspengar efter 9-11 (det är dessutom av vikt att han har knutits till ”välfärdsorganisationen” United Jewish Appeal).
Oberoende av vem som placerade sprängladdningarna, framstår det som logiskt att de skyldiga i hopp om att förstöra byggnaderna obemärkt måste ha känt till att flygplanen var på väg för att utnyttja dem som täckmantel. Av de ovan uppräknade misstänkta uppfyller de två första grupperna det här kravet och kunde eventuellt ha haft vetskap om al-Qaidas planer – USA via CIA (eller annan instans) och Israel via Mossad. Mot amerikansk inblandning talar Spiegels svävande motbevis (någonting skulle läcka ut), men om någon information skulle läcka ut när en så här lång tid gått sedan attacken kunde den högst antagligen avfärdas som ”ännu en konspirationsteori”. Spiegels motbevis går dock inte att tillämpa på Israel. Om någon information läckt ut i Israel är vägen till media i väst helt enkelt för lång.
Därför tycker jag att indikationerna i första hand pekar på följande händelseförlopp: Mossad får vetskap om al-Qaidas planer och ser sin chans i att utnyttja de dramatiska händelserna för att vända USA:s opinion mot arabvärlden. Då en tidigare räd mot WTC 1993 inte lyckades fullt ut, bestämmer sig Mossad att egenhändigt säkra dramat den här gången. Larry Sliverstein kontaktas och övertalas att hyra WTC, och som den nya hyresvärden kan han bidra med byggnadernas ritningar och ge israeliska ”experter” fri passage. Dessa kan i lugn och ro installera sprängladdningar i byggnaderna och senare flygas tillbaka till Israel. Bara en liten grupp blir kvar i USA för att antända sprängdegen via radio. .
Orsaken till att jag tycker att det är viktigt att diskutera dessa frågor är att politiker somJan-Erik Enestam och Paavo Lipponen vill ansluta Finland till Nato, borde förstå att Nato är en USA-ledd organisation som har för vana att kriga först och undersöka först i efterhand – om ens då. Dessutom brukar det bli de mindre medlemsstaternas ansvar att städa upp, som i t.ex. Afghanistan. Jag tycker också att det är viktigt att det blir allmän kunskap att Mossad hade en aktiv roll i närmare 3000 amerikaners död. På sikt kunde den här vetskapen leda till att USA:s automatiska stöd för allting Israel önskar göra i Mellanöstern skulle sina, och fred i området äntligen vara möjlig.
Ernst Mecke

En polemik mot åsikter som dessa är omöjlig, men vi vill ändå notera att vi ser dem som absurda.
Red.

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.