På min gamla skolas vägnar kände jag mig smått kränkt av Peter Lodenius´ kolumn i Ny Tid 6/07, sekunderad av P-E Lönnfors´ nidvers. Det gällde affären Roger Broo och några av hans forna skolkamrater, i och för sig ett läckert ämne i samband med turbulensen kring ÅA:s förvaltning.

Men skolan i fråga framstår i Ny Tids tappning som en speciell härd för sfp- och fondsvenskfinlandssvenska maktutövare. Visst har de aktuella herrarna en bakgrund som Classicum-elever, men det har också (och jag ber om ursäkt om minnet sviker mig här på någon punkt) t.ex. i samma nummer händelsevis nämnda Allan Rosasoch Christer Bruun, och personer som ABL-redaktören Jan-Erik Wiik, författarenHenrik Jansson, barnmedicinprofessorn Lennart von Wendt och HangöstadsdirektörenTom Axberg – alla kända för annat än kopplingar till sfp-etablissemanget. Kanske det helt enkelt handlar om en skola med ett starkt och tolerant bildningsideal i en fruktbar omgivning och, drar jag mig till minnes, aktiva konventstraditioner och skolungdomspolitik. Det ligger något av “surt sa räven”, med helsingfors-knutpatriotisk underton, över Ny Tid-skribenternas antydningar, föga värdiga en tidning med annars så globala perspektiv.

För övrigt stärks inte trovärdigheten av den bild som målas upp av påståenden som att österbottningen Gustav Björkstrand hörde till studentklassen 1966 … (till att börja med är han född 1941).

Svar:

Classicum, och än mindre dess elever, har naturligtvis ingen orsak att skämmas över att dessa makthavare har gått i Classicum, snarare tvärtom. Inte heller stör det mig att sfp-Finland styrs just från Åbo, jag tror inte alls det skulle vara bättre om ett motsvarande gäng helsingforsare skulle ha hand om det. Det jag förundrat mig över är den starka maktkoncentrationen inom stiftelse- och partisfären till Åbo, Borgåbladet gav mig en aha-upplevelse: det är så här det gått till. Den kritiska udd som fanns var verkligen inte riktad mot Classicum eller mot Åbo utan mot den företeelse som man kan stöta på i olika sammanhang; en liten grupp samlar stor makt, inte till alla delar genom sin kompetens, utan genom sammanhållning baserad på en gemensam bakgrund. Det är den sortens klickbildningar som jag ser som farliga.Vad Björkstrand beträffar stämmer det att han blivit integrerad i Åbokretsen i ett senare skede.
Peter Lodenius

Martin Westman