Med skattemedel subventionerade pigor och drängar – är det god sysselsättningspolitik eller vederlagsfritt socialt stöd till dem som har de största inkomsterna?

Knappast har någon annan reform som syftat till att minska arbetslösheten fått ett så entusiastiskt mottagande som det skatteavdrag för hushållsarbete som togs i bruk år 2000. I de första förhandsbedömningarna påstod man att det på kort tid skulle ha skapat tiotusentals nya arbetsplatser.Den första undersökningen som kartlade effekterna av avdraget bedömde att det tack vare hushållsstödet skulle ha uppstått 2 800 nya arbetsplatser år 2003.
Uppfattningen om hushållsavdraget som en sysselsättningspolitisk undermedicin har dock inte försvagats trots att de verkliga effekterna blivit så små.

Enligt en undersökning som beställts av arbetsministeriet och publicerades ifjol har hushållsavdraget visat sig vara ett välfungerande system. Det har skapat tusentals nya arbetsplatser, minskat svartjobben, effektiverat den samhälleliga arbetsfördelningen och stärkt kvinnans ställning på arbetsmarknaden. Till råga på allt har systemet enligt undersökningen inte kostat samhället något, utan de 111 miljoner som staten år 2004 satsade i subventioner av köpen av hushållstjänster har kommit tillbaka med ränta.
På basen av de bedömningar som framförts i undersökningen kan man bara undra varför inte ett system som gett så goda resultat utvidgats i snabbare takt.
Men i många ekonomisters öron förefaller slutsatserna i arbetsministeriets undersökning vara alldeles för positiva för att vara sanna.
– Nog undrar jag hur man i undersökningen kommit fram till bedömningen att systemet skulle ha mer än finansierat sig självt. Det är första gången som jag stött på en tolkning att en skattesänkning skulle ha gett pengarna tillbaka till mer än 100 procent. Det är redan i sig en otrolig tes, säger specialforskare Timo Rauhanen vid statens ekonomiska forskningsanstalt (VATT).

osäker effekt

Enligt arbetsministeriets undersökning skapade hushållsavdraget år 2004 ca 4 600 ”beräknade” nya arbetsplatser, av dem 3 300 i renoveringssektorn och drygt 1 000 i städning i hemmen.
Enligt Roope Uusitalo, forskningskoordinator vid löntagarnas forskningsanstalt (PT), skulle det vara mer trovärdigt att påstå att systemets effekter på sysselsättningen inom renoveringssektorn var närmare noll än de siffror som framfördes i undersökningen.
– Man borde göra en bättre utredning om saken. Det enda man vet med någorlunda säkerhet är hur mycket som hushållsavdraget används, säger Uusitalo om forskningsläget för närvarande.
Enligt forskaren Marja Tuovinen vid finansministeriet har rätten till skatteavdrag för renoveringar i hemmet skapat  få nya arbetsplatser och skattestödets inverkan på sysselsättningen i branschen har under årens gång minskat ytterligare.
– Bristen på yrkeskunniga renoverare är skriande. Därför får t.ex. bostadsbolagen renoveringsarbetskraft först efter en lång väntetid. I en sådan situation finns det ingen orsak att öka efterfrågan på arbetskraft i renoveringssektorn genom skatteavdrag. Utom på renoverare råder det brist också på städare, speciellt i huvudstadsområdet, konstaterar Tuovinen.

psykologiskt trevligt

Bruket av de tjänster som får skattestöd genom hushållsavdraget har ökat från år till år och de kostnader det innebär för statsekonomin har vuxit snabbt. År 2003 subventionerade staten bruket av de tjänster som hörde till systemet med 91 miljoner euro, år 2004 var summan 111 miljoner och följande år redan 140 miljoner. Under detta år beräknas de förluster som systemets skatteavdrag åsamkar statsekonomin stiga till 200 miljoner euro.
Att systemet blivit allt populärare är inte svårt att förstå. Det är ju fråga om en reaförsäljning på hushållstjänster som staten anordnar och som ger dem som har råd med det en möjlighet att köpa tjänster som de vill ha för mindre än halva priset.
– Naturligtvis tycker mänskor att det är trevligt att få skattelättnader. Det ökar hushållsavdragets popularitet. Ändå kan man ifrågasätta om dessa mänskor som låter utföra renoveringar får hela nyttan av dem, eftersom en del av stödet går till dem som utför arbetena genom att priserna stiger. Psykologiskt är det ändå trevligt att få skattelättnader. Det förklarar naturligtvis systemets popularitet och därför är det mycket svårare att avskaffa det, konstaterar chefen för löntagarnas forskningsanstalt Jaakko Kiander.

Socialstöd åt välbärgade

År 2004 utnyttjade 6,6 procent av Finlands alla hushåll den rätt till skatteavdrag som systemet ger. Den största nyttan av skattestödet för inköp av hushållstjänster drog den tiondedel av hushållen som hade de högsta inkomsterna. De fick enligt arbetsministeriets undersökning nästan hälften av stödsumman på 111 miljoner.
Det innebär att ett litet antal mycket välbärgade hushåll fick nästan hälften av den summa som regeringen ett år senare beslöt att använda för att förbättra den ekonomiska situationen för över en halv miljon medborgare som lever under fattigdomsgränsen med hjälp av det fattigdomspaket som väckte stor diskussion.
Hushållsavdraget är i sin nuvarande form i praktiken ett vederlagsfritt socialstöd till välbärgade. Man kan också se det som ett slags skattesänkningsoption till alla dem som också annars fått lejonparten av frukterna av den snabba ekonomiska tillväxten efter depressionen.

Dyra arbetsplatser

Uppstod i renoveringssektorn genom hushållsavdraget 3 300 arbetsplatser år 2004, såsom man kommer till i den undersökning arbetsministeriet beställde, eller var den sysselsättande effekten närmare noll, som Roope Uusitalo misstänker? Uusitalos bedömning förefaller mer sannolik, eftersom det inte funnits arbetslösa renoverare på många år. Detta stöds också av den arbetsgivarenkät som ingår i arbetsministeriets undersökning – enligt den hade bara 2 procent av renoverarna avlönats bland arbetslösa.
När man räknar de nationalekonomiska kostnaderna för hushållsavdraget kommer man närmare sanningen om man inte tar med några arbetsplatser som skulle ha uppkommit inom renoveringssektorn. Då begränsas systemets sysselsättande effekter till de drygt tusen arbetsplatser som uppstått inom städföretagen. Om man räknar på detta sätt har de arbetsplatser med låg produktivitet som uppkommit genom hushållsavdraget kostat omkring 100 000 per styck.
Priset för de arbetsplatser som skapats genom stödet har därmed blivit oskäligt högt, också om man skulle beakta minskningen av det arbete som utförts svart och den ökning av skatteintäkterna som därmed uppstått och om man dessutom skulle räkna med att det uppstått ett visst antal verkliga nya arbetsplatser inom renoveringssektorn.

Ett stort mysterium
Hittills har inget parti krävt att hushållsavdraget avskaffas. Samlingspartiet kräver däremot att skatteavdragsrätten för renoveringsarbetet  fördubblas. Partiet anser att systemet visat sig vara ett kostnadseffektivt alternativ till arbetsmarknadsutbildning och sysselsättningsstöd. Samlingspartiet vill också ta äran åt sig för att ha skapat systemet.
”Hushållsstödet är en reform som samlingspartiet skapade och som sossarna på allt sätt försökte stoppa genom att skrämmas med ett pig- och klassamhälle. Genom hushållsavdraget skapades t.ex. år 2004 över 12 000 nya arbetsplatser. I dag har vi orsak att fråga: var det detta som sossarna var rädda för?” frågade riksdagsledamot Sari Sarkomaa i ett tal vid samlingspartiets fullmäktigemöte förra hösten.
– Intresset för att använda och utvidga avdraget är stort. Därför borde vi veta mera om stödets effekter, säger överdirektör Jukka Pekkarinen vid finansministeriet.
Skulle det finnas orsak att utreda om det blev billigare att anställa nya arbetstagare för den offentliga sektorns vårduppgifter än att skapa nya arbetsplatser genom att subventionera inköp av hushållstjänster?
– Sådana jämförelser är på sin plats, men man borde få hårdare fakta bakom dem. Men just om dessa effekter av hushållsavdraget har vi verkligen ännu inte pålitliga uppgifter, preciserar Pekkarinen.
Jaakko Kiander på PT tror för sin del att man genom resurser av motsvarande omfattning inom den offentliga sektorn troligen skulle ha uppnått en större sysselsättande effekt.
– Varför kommer ingen någonsin på att man skulle kunna öka antalet arbetsplatser inom den offentliga sektorn? Det är för mig ett stort mysterium, när man vet att mänskorna vill ha fler arbetsplatser inom den offentliga sektorn, så att tjänsterna kan säkerställas. Varför producerar beslutsmaskineriet inte sådana beslut? undrar Kiander.

Folkets eller teorins makt

Man borde kanske se hushållsavdraget som en komponent i den ekonomiska politiken efter depressionen, där en hörnsten varit regeringarnas tro på skattelättnadernas magiska kraft som en undermedicin som får ekonomin att expandera och skapa nya arbetsplatser.
På basen av Kianders bedömning kan man fråga om den politiska eliten i enlighet med den ortodoxa ekonomiska teorins doktriner vill minska den offentliga sektorns roll i ekonomin och med skattemedel stöda uppkomsten av nya arbetsplatser inom den privata sektorn till vilket pris som helst?

Sagt om  hushållsavdraget

”Jag har i själva verket sagt hela tiden när denna stödform byggts upp att jag inte förstår varför man med skattemedel ska stöda höjandet av värdet på mänskors egendom, speciellt som bristen på arbetskraft är ett större problem inom byggnadssektron än arbetslösheten.”
    Tarja Filatov

”Om det verkligen är så att det inte skapas nya arbetsplatser inom renoveringssektorn, eftersom full sysselsättning redan råder inom den, är stöd för den naturligtvis inte motiverat.”
    Jaakko Kiander

”Man kan med skäl fråga vad det är för vits att stöda arbete med lågproduktivitet när grunden för Finlands konkurrenskraft är att arbetsplatserna bör producera så mycket som möjligt, för att vi ska ha möjligheter att konkurrera på de internationella marknaderna.”
    Tarja Filatov

”Jag har hela tiden ansett att ett direkt sysselsättningsstöd är betydligt mer konstadseffektivt än allmänna skattestöd av denna typ.  Genom att höja den övre gränsen, såsom det nu krävs i offentligheten, skulle man inte uppnå något annat än att mången mycket välbärgad skulle få högre ersättning, men med tanke på den allmänna sysselsättningen skulle effekten vara noll.”
    Tarja Filatov

”Jag anser att de medel som används för hushållsavdraget inte är bort från någon, utan ger mervärde åt människorna och hela samhället.”

    Ulla-Maj Wideroos

Markku Vuorio

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.