Det finns två saker som inte fungerar i miljöpolitik: tvång och frivillighet.
Frivillighet är någonting som högern alltid tar fram som en lösning på miljöproblem, konkret betyder det frivilliga avtal, forskning, utveckling och informationskampanjer. Det här räcker sällan. Vänstern har traditionellt tytt sig till normstyrning. Det fungerar men blir ofta dyrare än marknadsbaserade lösningar.
Marknadsbaserade lösningars styrka ligger i det ekonomiska tänkandet. Om man lägger till en produkts miljöpåverkan i produktens pris är det lätt att vara miljövänlig. Det som ofta förbises när det gäller ekonomiska styrmedel är att de effektivt lyfter fram marknadens innovationskraft. När företagens lobbare påstår att en utsläppsbegränsning kommer att kosta massor, bortser de ofta från innovationen. Bilindustrin påstod att katalysatorn skulle kosta 700–1000 euro per bil, det verkliga priset blev ca 45–70 euro. I Storbritannien räknar man med att den samhälleliga vinsten av katalysatorerna i dag är omkring 3 miljarder euro. 


Miljöskatt gör det också möjligt att överväga ifall man tycker något är så viktigt att man är redo att betala extra för det. Genom miljöskatt kommer man åt också diffusa utsläpp. Det är svårt att övervaka alla människors elförbrukning men genom att sätta högre skatt på energin, övervakar människor själva sin energikonsumtion.
Låt mig presentera några konkreta exempel på marknadsbaserade lösningar.
• Grön skatteväxling. Det fanns i förra regeringens program men genomfördes inte. Det är ett system där man minskar beskattningen av arbete och ökar beskattningen av energi, varmed det blir mindre lönsamt att slösa energi och mera lönsamt att anställa fler. Det här leder till en så kallad ”win-win”-situation med mindre arbetslöshet och mindre miljöförstöring. Gröna skatter anses ofta opassande för att de blir förhållandevis dyrare för fattiga. Detta kan emellertid åtgärdas med t.ex. utökat stöd. Ett annat motargument är att produktionen flyttar till Kina. Energipriset är trots allt ofta marginellt och t.ex. priset på arbetskraft mycket viktigare för ett företags lönsamhet
• Inmatningstariff är ett effektivt sätt att öka den förnybara energiproduktionen. Man kommer överens om ett visst pris som betalas för förnybar energi i t.ex. 10–15 år för att skapa ett gynnsamt investeringsklimat. Detta leder till lite högre elpriser men också till billigare el på lång sikt. Tariffen kan varieras för olika teknologier och sänkas med tiden. Inmatningstariffer används i största delen av EU-länderna och bl.a. i Tyskland har de lett till en kraftig tillväxt av vindkraft
• Andra marknadsbaserade verktyg är vita och gröna certifikat, samt trängselavgifter.
Varför används då inte dessa och andra marknadsbaserade verktyg i större utsträckning? Det som saknas är inte företags anpassningsförmåga utan politisk vilja. Var skall vi hitta sådan? Det är på tiden att politiker slutar skryta med hur miljövänliga de är i sin vardag, jag är inte intresserad av att höra vem av dem som har en värmepump och vem som sorterar sitt bioavfall. Vad jag vill se är ambitiösa och effektiva planer på hur Finland skall minska sina utsläpp med 10 procent under Kyoto-målet, fram till år 2012. Jag vill se politiker som sätter sig själva på spel för att genomföra ambitiösa planer. Var skall vi hitta sådana? Jag föreslår att du kontaktar din riksdagskandidat och frågar vad hon tänker göra för att stoppa klimatförändringen.


Kolla också miljöorganisationernas teser för den kommande regeringen:
www.maanystavat.fi/online/ymparistojarjestojen_esitykset_hallitukselle.pdf

Jonas Biström

Lämna en kommentar