Efter riksdagsvalet kommer den nyvalda regeringen att vara tvungen att ta ställning till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och Finlands roll i det internationella militära samarbetet. Dessutom är de mera traditionella frågorna som de om värnplikt och försvarsbudget ständigt aktuella. Upprustning ger inte verklig trygghet och försvarsbudgeten skall därför motsvara reella militära hot mot Finlands säkerhet. Budgeten kunde därför med fördel skäras ner så att Finland kan börja föra en aktiv nedrustningspolitik. Ett nödvändigt första steg är att Finland omedelbart undertecknar Ottawa-avtalet som förbjuder personminor och inte heller ersätter minorna med lika ohyggliga klusterbomber.
Det är den internationella gemenskapens plikt att ständigt skydda de civila och hindra krig och folkmord. Det här uppnår man effektivast genom att arbeta för att hindra lokala konflikter innan de eskalerar och blir våldsamma. Ett förebyggande arbete utgår från att stöda demokratin och mänskliga rättigheter. Internationell civilkrishantering bör därför vara tyngdpunkten i den nya regeringens säkerhetspolitik, medan militära åtgärder endast skall utnyttjas för att skapa förutsättningar för civilkrishantering, inte som ett verktyg i konfliktlösning.


De europeiska länderna har en efter en avskaffat den allmänna värnplikten, medan ett system som motsvarar det vi har i Finland endast kvarstår i Turkiet, Grekland och Cypern. Nästa regering måste därför grundligt utreda värnpliktssystemets ändamålsenlighet och se över totalvägrarnas situation som i nuläget skamfullt fängslas på grund av sina åsikter.
Genom obundenhet har Finland skapat sig en unikt stark internationell ställning och ett gott rykte som fredsbevarare och konfliktmedlare. Ett medlemskap i militärallianser skulle försvaga både Finlands säkerhet och vår internationella ställning. De Hundras kommitté motsätter sig därför ett medlemskap i Nato, men militär neutralitet får inte användas som ursäkt för ökade militära anslag.
Fredsorganisationer besitter betydande sakkunnighet i frågor som rör säkerhetspolitik, fredsfostran och internationella ärenden. För att samhällets demokrati skall främjas fullt ut bör medborgarsamhället stödas med skattemedel. Fredsarbetet får i dag med tanke på verksamhetens bredd och samhälleliga betydelse jämförelsevis lite statligt stöd. År 2007 firar den finländska fredrörelsen sitt hundraårs jubileum. I samband med jubileet är det på sin plats att äntligen ge fredsarbetet den uppskattning och de medel det förtjänar. 


Skribenten är generalsekreterare för De hundras kommitté

De hundras kommitté är en 1963 grundad, partipolitiskt och religiöst obunden, antimilitaristisk fredsorganisation. Organisationen arbetar för att Finland skall ta en aktiv roll i freds-, säkerhets-, och människorättsfrågor. Läs mera: www.sadankomitea.org 

Jan Koskimies

Lämna en kommentar