Filmer från arabvärlden har under de senaste åren blivit en allt vanligare syn på internationella filmfestivaler med allt från enstaka filmer i programtablåerna till hela egna filmserier. Längst hittills har man gått på Stockholms filmfestival i fjol där man utöver en egen filmserie för film från arabvärlden ordnade ett seminarium för ”den nya arabiska filmen” och en konstutställning.Att regissörsbröderna Swel och Imad Noury, som också besökte Stockholms festivalen i fjol, inte gillar ett sådant generaliserande tänkesätt står klart redan några minuter efter att vi träffats, trots att deras debutfilm Heaven’s Door (Dörren till Himlen) – arabvärldens svar på Steven Sonderbergs Traffic enligt många – ofta setts gå i bräschen för den nya arabiska filmen.
– Redan vår egen härkomst bevisar att nationalstats- och blocktänkandet inte är ändamålsenligt, säger Imad Noury.

Bröderna Noury har en marockansk pappa och en spansk mamma och har gått grundskolan i Frankrike och utöver det bott längre tider på olika orter i Spanien, Marocko och Thailand.
– Det här syns också i vår film, fortsätter Swel Noury. Heaven’s Door är en episodfilm som utspelar sig i Casablanca, där en fängelsekunds, en västerländsk kvinnas och en ung gangsters vägar korsas. Bildmässigt är filmen något av ett kulturellt mischmasch där bland annat asiatisk bildpoetik och MTV-estetik varvas.
– Vi är födda i Marocko men skulle aldrig haft möjlighet att göra en klassisk marockansk film för att vi inte är hemma där. Därför fick vi i stället utgå från en universal kulturell idé, säger Swel. En sådan var fixeringen vid moder-barn-förhållandet som bröderna mött i alla de länder de bott i. Samtidigt har de alltigenom sett obefintliga fadersfigurer. Trots det har Heaven’s Door oftast tolkats som studie i ”den arabiska modersmyten”.
– Att vår film betecknas som marockansk beror egentligen i första hand på att den är gjord med marockanska pengar. Det är konstigt att det här förhållandet mellan kultur och kapital så sällan problematiseras inom filmbranschen och att ingen ifrågasätter att filmens ”nationalitet” helt beror på finansiären i dag, säger Imad och lyfter upp Brokeback Mountain som bygger på den fransk-kanadensisk-amerikanska Annie Proulxs novell och är regisserad av taiwanesen Ang Lee, men som ändå ses som amerikansk för att filmen är Hollywood-finansierad,

Immigration

– Faktum som att det är Casablancas gator filmen utspelar sig på går ju inte att undgå – Casablanca kan inte låta bli att se ut som Casablanca, säger Swel.
Därför finns teman som olaglig immigration och fattigdom med i filmen som en beslöjad tanke om det bättre livet på andra sidan Gibraltar och resan – eller möjligheten till den – är ständigt närvarande.
– Vi har inte gjort en film om immigration, men temat är så närvarande i människors liv i dag när lik dagligen flyter i land på stränderna i Afrika och Europa att det skulle vara ödesdigert att undvika det.
– Immigrationstemat är dessutom inte heller något exklusivt marockanskt eller arabiskt utan högst västerländskt. Vi inspirerades av en immigrant som ”flyttat” till ett spanskt fängelse och valde fångenskap framom utvisning för att han för en gång skull hade ett eget rum där ha fick vila i lugn och ro, säger Imad.

Familjeföretag

Orsaken till att bröderna Noury valde Marocko som inspelningsort är rent praktisk. Brödernas mamma Pilar Cazorla är filmproducent i landet och den enda som kunde erbjuda dem filmfinansiering.
– Jag var bara arton år när vi inledde det här projektet och det är inte så många som vill finansiera ”ungdomars filmhobbyn”, säger den 1983 födda Imad.
– Helst skulle vi har gjort film någon helt annanstans och det kommer vi också att göra nästa gång. Då blir det fem olika berättelser i fem olika länder, fortsätter den fem år äldre Swel.
Orsaken till att bröderna ogärna gör film i Marocko är att pappan Hakim Noury är en av landets berömdaste regissörer av underhållningsfilmer och de vill helt enkelt inte bli jämförda med honom. Hakim var också involverad i Heaven’s Door men inte som regissör utan i den manliga huvudrollen.
– Pappas filmer är storsäljare i Marocko och kan gå på biograferna i år. När vår film hade premiär slog vi vad med honom hur länge den skulle visas. Han tippade på några dagar medan vår gissning var en månad, skrattar Swel.
– En månad för Heaven’s Door i Marocko skulle egentligen ha varit lika osannolikt som en lottovinst, inflikar Imad.
Filmen gick till slut för halvtomma salar i några veckor i Marocko.