”Vid testånd i mörka gläntor hukade män i trasiga yllekläder kring eldar som matades med tallkottar”. Jaha, och? Och, vadå och? Ja, var befinner vi oss, vad handlar det om?
Ovanstående citat, en ögonblicksbild, är bara en liten vilseledande fint, en språklig föraning om vad denna både kunskapsdigra och personliga bok handlar om: Buddha i världen.
Inget oävet uppsatsämne som han tagit sig an, den indiske författaren Pankaj Mishra, född 1969 i mellersta Indien, hemmahörig i den tillväxande medelklassen och själv globaliserad intellektuell i bland annat Guardian och The New York Review of Books.Enligt mytfloran lär det vara Mishra som ”upptäckte” De små tingens Gud, Arundhati Roys mästerverk, när han arbetade på ett indiskt förlag. Huromhelst har hans egen orienterande Buddha-lunta i fackboksklassen mottagits med välförtjänt beröm också i hemlandet och nu blivit tillgänglig för svenska läsare i en mycket klädsam språkdräkt av Zac O´Yeah, som själv är en upplysningsman av rang när det gäller ”det indiska”. Förlaget heter Ordfront.
I en tid av religionsmotiverade konflikter, i en värld av genomförda och pågående korståg, i en verklighet som bjuder på skrämmande hög sprängkraft kan den meditativa buddhismen, som vi icke-särskilt underkunniga avläser den, framstå som ett lockande alternativ för människan. Kan det bero på att det inte finns någon diktamenutskrift för bokstavstrogna? Eller att Buddha var en kompromissernas mästare? Att det inte till varje pris (och tröst) gäller att lösa returbiljett till ett andra, tredje, hundrafemtielfte liv?
För de mest undertryckta i det hinduiska samhället har buddhismen utgjort ett kanske fåfängt men ändå försök till viss social frigörelse. I förhoppningen att bli av med kastoket har många daliter konverterat till buddhismen.
En bok med många bottnar: Buddhas liv och verk, buddhismens roll och betydelse i Indien där den uppstod och dess inflytande världen över. Och så författarens egen personliga utvecklingsgång (inkluderande utlandsresor), hur han avläser sig själv i förhållande till dels det moderna Indien och det traditionsbundna, dels till de insikter som det buddhistiska tänkandet ger upphov till. Dessutom tar Mishra spjärn mot det västerländska koloniala inflytandet i sin analys av det samtida indiska samhället, men han ifrågasätter också den indiska selektiva och motsägelsefulla självglorifiering som används när det så passar, alltifrån Mahatma Gandhis småskaligt suveräna spinnrock till landets militära kontroverser med Pakistan. Likt en kula i ett flipperspel rör sig bokens fokus mellan diverse teman men tack vare textens nerv och författarens (och översättarens) språkliga spänst och gestaltningsförmåga hänger boken ändå samman. Visst finns det, inte minst i den buddhistiska ordrabatten en hel del namn och begrepp som surrar likt våryra bin över härligheten. Och på gränsen till det osannolika framstår historierna om de tre europeerna, ungraren de Körös, den engelske veterinärenMoorcroft och den franske botanikern Jacquemont, men so what? I ett land som Indien är det inte alltför svårt att tappa den rationella ambitionen och man får ofta förlita sig på det omöjligas logik.
Den stora utmaningen
Bilden av Buddha sittande i månsken under ett indiskt pipalträd utgör sinnebilden av upplysningen, det vill säga den stund när han nådde insikt i de fyra ädla sanningarna om det mänskliga tillståndet: lidandet, dess orsak, möjligheten till dess upphörande och botemedlet. Denna insikt medförde samtidigt en befrielse från människans vanliga livsbetingelser. (Vilka nu dessa kan tänkas vara.)
Innan Buddha nådde dit, innan han uppnåddes av denna insikt, levde han ett välbärgat äktenskapligt liv som familjefar och det som därtill hörer. Men så kom uppbrottet ur familjelivets tvångströja: fram med sax och rakkniv, av med hår och skägg, bort med fåfängliga kläder och glänsande prål för en tillvaro som fri munk under himlavalvet. Sedan följde år av vandring av försakelse, meditation och askes. De sex åren av självspäkning i Bodh Gaya (som blivit buddhismens Mekka i delstaten Bihar resulterar i en inte alltför fager figur, här presenterad via lärjungen Shariputra : ”Eftersom jag åt så lite blev mina skinkor liksom kamelklövar, min ryggrad stack ut liksom en kulrad, mina revben frättes sönder och störtade och störtade in likt taksparrarna till ett gammalt ruttnat skjul, glimten från pupillerna i mina ögonhålor kom från ett enormt djup, min skalp rynkades och skrumpnade…”
Så plötsligt kommer svaret på den nödvändiga frågan om det kan finnas en annan väg till upplysning? Jo, det gör det! Tack vare ett gammalt barndomsminne som sköljer genom honom: en gränslös frid.
I våra dagars Bihar, som en gång hört till det första stora indiska kungadömet, är det svårt att se denna eftersträvansvärda frid som Buddha erfor. Pankaj Mishras exempel i fruktansvärd koncentration:
”I denna fattiga, tätbefolkade delstat, där rika jordägare reste i privatplan medan en kast av råttätare dog i hungersnöd på grund av brist på åkermöss, verkade all slags brutalitet vara en del av vardagslivet. Historierna hördes från alla håll. De högkastiga jordägarnas privatarméer massakrerade lågkastiga jordlösa bönder. Kommunistiska aktivister tog hämnd genom att massakrera högkastiga familjer. Strejkande läkare drog under pågående blodtransfusion ut kanylerna ur patienternas blodådror.”
Buddhas tankar och praktik har attraherat, förbryllat och oroat många västerländska tänkare och författare, gjort intryck inte minst på Friedrich Nietzsche i dennes uppfattning om Gud som överflödig. Socialt och politiskt har buddhismen utgjort en utmaning för statsmannaskap och imperiebyggen. Inte minst Ashoka, Mauryadynastins storindiske härskare, tog intryck av läran när han runt mitten av 200-talet f.Kr. kom till någon sorts nödvändig insikt om våldets fördärvlighet.
Buddha var förvisso ingen politiker, men han reflekterade över samhället och likt Platon betraktade han det som något av en plikt att delta i samhällslivet, men utan den grekiske filosofens hierarkiska betraktelsesätt. För Buddha var tanke och handling ett och det samma och osjälviskheten en eftersträvansvärd ledstjärna.
På det individuella och existentiella planet har inte minst den zenbuddhistiska livsuppfattningen inspirerat också västerländska kulturströmningar, till exempel de amerikanska Beat-poeterna Allen Ginsberg, Jack Kerouac, Gary Snyder och andra. Medvetandet är, enligt ett buddhistiskt synsätt, inte knutet till själen utan snarare svaret på vad ögat ser och örat hör. Det är i kontakten med den yttre omgivningen som ”signalen” kommer… Eller med ett exempel: ”För sin älskare är den vackra kvinnan en fröjd; för asketen en distraktion; för vargen en närande måltid.”
Om vi skall använda ett av vårt språks mest missbrukade ord – frihet – så innebär detta begrepp något diametralt annat i en buddhistisk kontext än i vår snabbköpta verklighet. Frihet är knutet till nuet. Och häret, frestas man tillägga. I det konkreta, det påtagliga.
Bengt Berg
