Apropå JT:s problem, för mig som tysk förefaller termen “Vernunft” (förnuft) komma från “vernehmen” (förnimma), vilket man kunde tolka som att en ”förnuftig” person är en som (a) lyssnar och (b) som också beakttar framlagda förslag i tankeprocessen. I den här betydelsen skulle att vara ”förnuftig” vara en förutsättning för vad man kan kalla en ”feedback-relation” (vilket, t.ex, är den stora fördelen hos demokrati i motsats till andra system). I motsats skulle en person som vägrar lyssna eller (t.ex. på grund av fördomar) ta i beakttande det som sägs inte vara ”förnuftig”.
Problemet är att ”oförnuftiga” människor sällan inser hurdana de är utan bara kör på och förväntar sig att andra ska göra som de säger (och som de anser vara ”förnuftigt”) – tänk bara på alla polit-byråkrater som t.ex. ”reformerar” Finlands universitet. I en demokrati skulle den uppenbara lösningen vara att lära väljarna (t.ex. i skolan) hur man känner igen att en person har slutat vara förnuftig och ge dem ansvaret att rösta bort en sådan person från sitt ämbete.
Vilket lämnar frågan: Har vi så mycket demokrati?