Boktryckerierna går under, eller hela stater, men böckerna består. De dumpas bort, obehövliga och obegripliga för någon, men de kan också återuppstå – liksom hela stater. Det som kastats bort, som ingen behöver, har ändå ett värde för någon, någonstans och i en annan tid. Skrotvärde, skönhetsvärde, historiskt värde.
När det går utför, eller när det går för bra, då behövs lopptorgen. Allt skall bort. Nytt i stället. Lopptorgen är snart de enda demokratiska och jämlika institutioner vi har kvar, där de rikas överflöd samsas med de fattigas sista teskedar. Det är som i en saga av H.C. Andersen: alla lopptorgssaker har sin egen livshistoria, sina goda och dåliga sidor som de bjuder ut eller försöker dölja. De har säkert mycket att förtälja, om varför de har hamnat där och hur de hoppas bli sedda och uppköpta till någon snäll och rar familj.
Det finns en levande lopptorgsnivå under alla strömlinjeformade fenomen i offentligheten, det som glömts bort och som just ingen vill ha att göra med. Lopptorgen står för en kunskapens arkeologi som berättar mycket om dagens ytskikt och framför allt om historien. Varför har Lenin hamnat dit? Museerna väljer och väljer, för att presentera harmoniska helheter och historiesyner i blänkande kataloger, men den verkliga historien – ekonomisk och social historia, politisk historia, konsthistoria och alla andra akademiska fack – ligger utspridda på torgen och i gamla avlagda butikslokaler. De politiska partierna, till exempel, har alla sin egen historia som lätt förvandlas till lopptorgsform. Ingenting är så gripande som gamla plakat med Jan-Magnus Jansson i presidentvalet. Eller Kekkonen 1956.
På lopptorgen finns de mest omaka ting sida vid sida, slumpvis hopkomna, men samtidigt närvarande. Allt är till salu och ibland får man något på köpet. Lopptorget är liberalt och ställer inga krav och är därför ett korrigerande alternativ till det ordnade och totalitära. Bakom politikernas blänkande sidenslipsar finns tusentals och tusentals avlagda. Skrynkligare brukar kosta 30 eller 50 cent, finare en euro.
Vad blir det kvar av kulturer, samhällen och stater? Lopptorgssaker, att upptäcka och rehabilitera. Så mycket illa som det talas om Sovjetunionen, de förra minoritetskommunisterna – stalinisterna – i Finland, deras åsikter och andra affärer, desto märkligare är det att se ett av deras samarbetsresultat i tryckt form, liggande på Lovisa torg. Ett fragment av världens konst och kultur, via ett museum i Moskva och ett boktryckeri i Helsingfors. Båda har gjort sitt bästa i en bestående insats. Boken om grafikens historia och teknik verkar inte heller finnas på Nationalbiblioteket i Helsingfors.
Rainer Knapas