Jag vet inte om jag minns rätt, men jag tycker att vi hade riksdagsval för ett halvt år sedan. Och att ett av de viktigaste valteman var klimatförändringen och olika sätt att motarbeta den. Jag vill också minnas att en stor del av riksdagsvalskandidaterna som mycket ivrigt talade om ett nytt, miljömedvetet Finland även är aktiva kommunalpolitiker.

Men allt det här inträffade alltså på vårvintern, d.v.s. för länge länge sedan. Och nu har vi tagit ett steg bakåt: riksdagsvalskandidaterna skulle ju ha en utmärkt möjlighet att påverka koldioxidutsläppen i kommunalpolitiken, t.ex. genom planläggning. Men tvärtom tycks många vara mera oroliga för att det inte ska finnas tillräckligt mycket utrymme för åtminstone tre stora bilar framför varje hus på nya bostadsområden. ”Det här är ett Speciellt område” fick jag höra när jag frågade om vi faktiskt vill uppmuntra människor att skaffa den där tredje bilen. Jag antar att det bor Speciella människor på ett Speciellt område, och att ”speciell” betyder ”någon som är för fin för att ta bussen”.

I kommunerna är det lätt att skjuta ansvaret på någon annan när det gäller klimatfrågor. Antingen kan man (med faderlig röst) säga att Finland är så litet att våra utsläpp inte har någon betydelse alls när amerikanerna ändå kör med sina jättebilar och glufsar ner en Big Mac var tionde kilometer. Eller så kan man (med en arg ung mans röst) säga att samhället inte ska ha en förmyndarattityd och var och en själv ska se över sina levnadsvanor. Och det är ju staten som ska sköta om sådana här saker, inte kommunen.

Men faktum är ändå att finländarnas ekologiska fotavtryck är så stort att vi skulle behöva fyra och ett halvt jordklot om alla levde som vi gör. Att McDonalds inte klarat sig så bra här beror knappast på att vi är så duktiga på att laga hälsosam husmanskost av inhemska grönsaker.
Kommunerna är inte alls oskyldiga till den ökande privatbilismen utan satsar årligen enorma summor på nya vägar, broar, parkeringshus och tunnlar. Knepet är att marknadsföra sådana här projekt som satsningar på den lätta trafiken. ”Vi gömmer bilarna under jorden så blir det mera utrymme för fotgängarna.” Men om det faktiskt är fotgängarna som kommunen vill stöda, varför spenderar man då miljoner på byggprojekt som gör det lättare att ta sig in i centrum med personbil? Med en motsvarande summa kunde man ju göra under för kollektivtrafiken: nya buss- och spårvagnslinjer, billigare tariffer, större turtäthet …

Det verkar som om en stor del av (kommunal)politikerna och tjänstemännen tycker att miljöfrågorna är helt ”kivoga” att prata om, men när de kommer till de Riktiga Ärendena så glömmer de miljön helt och hållet. Speciellt om det finns en möjlighet att ett ekologiskt tvivelaktigt projekt som t.ex. en hypermarket gynnar staden ekonomiskt hörs det inget annat än glädjerop i mötesrummet.

Ibland kan man inte undvika att tänka på klichén om pojkar som blir stora men aldrig slutar leka utan skaffar bara större leksaker åt sig. Som när en del beslutsfattare i en stad som vill skapa rena och trivsamma boendemiljöer plötsligt är stormförtjusta i tanken på ett eget flygfält. Tänk på alla de där sexiga flygplanen som skulle landa eller lyfta var tionde minut! Brummeli brum! I pessimistiska stunder tänker jag att attityderna inte kommer att förändras innan vi får en egen naturkatastrof i New Orleansstil. När gubbarna sitter i stadsstyrelsens mötesrum med vatten upp till midjan så kommer de kanske ihåg sina vallöften från mars 2007.