Den 10 december tar Cristina Kirchner över rodret efter maken Néstor i Argentina. Hon vill skapa en social pakt mellan stat, företag och löntagare.
– Vi sträcker ut handen till alla argentinare, inte bara de som röstade på oss. Vi vill återskapa de sociala banden mellan medborgare och stat, sade Kirchner när det stod klart att hon kommer att bli Argentinas nästa president.
På valnatten framträdde en ny Kirchner inför tv-kamerorna. Den arroganta, aggressiva stilen från valkampanjen var som bortblåst. Istället talade hon om försoning och samförstånd över partigränserna.
Kirchners segertal kan ses som en inbjudan till den sociala och politiska pakt som hon vill skapa. Argentinas ekonomi växer kraftigt, men inflationen är hög och inkomsterna ojämnt fördelade. Tillsammans med maken Néstor som ”förste herre” kommer Kirchner att kalla fack och arbetsgivare till förhandlingsbordet. Löne-prisspiralen ska bromsas, välfärden tryggas och landet få en mer kontrollerad tillväxt. Kirchner hoppas även få politiskt stöd för pakten av de övriga partierna i parlamentet.
Cristina, som hon kallas i folkmun, överraskade även genom att vända sig till landets kvinnor på valnatten. Under kampanjen hade hon undvikit kvinnofrågorna, möjligen för att inte uppfattas som feminist och förlora röster i det mansdominerade Argentina. Med presidentposten säkrad uppmanade hon landets kvinnor att sluta upp bakom henne.
Kirchner är inte ny i politiken. Hon har varit parlamentsledamot sedan 1989, två år innan maken Néstor valdes till provinsguvernör i Santa Cruz i södra delen av landet.
Ingen betvivlar att Kirchner har en egen politisk karriär vid sidan av makens. Ändå medgav hon i en intervju att valsegern till stor del är ”ett resultat av Néstors framgångar”. Sedan Néstor Kirchner tog över 2003 har ekonomin växt med smått fantastiska 9–10 procent årligen och landet har återhämtat sig efter kollapsen 2001.
Som presidentfru hade Kirchner flera fördelar framför de andra kandidaterna. Veckorna före valet kunde hon ragga röster i samband med olika invigningsceremonier runtom i landet: nya bostäder, kulturcenter och lokala utvecklingsprojekt. Hon brukade presenteras av sin make som ”Argentinas nästa president”.
Det var arbetar- och den lägre medelklassen som förde Kirchner till makten. I Buenos Aires enorma arbetarförorter stöddes hon av över hälften av väljarna. Hon vann även många röster i mindre städer inne i landet.
Huvudstadens stora medelklass röstade på Kirchners huvudmotståndare, centerpolitikern Elisa Carrió. Under valkampanjen tog Carrió på sig rollen som ”Republikens försvarare”. Carrió hade sedan länge anklagat Néstor Kirchner för att försöka ta över statsapparaten och skada landets institutioner. Ett exempel på det är att regeringen började lägga sig i det statliga organet Indecs inflationssiffror några månader före valet. Trots protester från de anställda såg regeringen till att hålla den officiella inflationen på en rekordlåg nivå. Carrió kritiserade även Cristina Kirchner för att använda sin roll som presidentfru under kampanjen på ett oetiskt sätt.
Enligt statsvetaren Ricardo Rouvier ska Elisa Carriós framgångar betraktas som en medelklassens protest mot vad den anser vara en maktfullkomlig regering. Cristina Kirchners väljarbas bryr sig dock inte om oärliga politiska rackarspel.
– För låginkomsttagarna är det viktigaste att man har ett jobb. De bryr sig inte om att regeringen fuskar lite med inflationssiffrorna eller att Néstor Kirchner har hjälpt hustrun under valkampanjen på ett felaktigt sätt. De röstar på Cristina Kirchner därför att ekonomin är starkare idag än för fyra år sedan, säger Rouvier.
Det är fortfarande osäkert vad Néstor Kirchner kommer att göra under de kommande åren. Ett alternativ är att han blir ordförande för Peronistpartiet. Under sin tid vid makten har han lyckats ta kontrollen över partiet, trots starka inre motsättningar.
Peronistpartiet är en enorm maktfaktor i argentinsk politik. Lokala peronister får ofta uppdraget att dela ut socialbidrag och andra statliga stöd i fattiga stadsdelar, förorter och byar.
Idag har Kirchner-fraktionen inom Peronistpartiet egen majoritet i både kongressen och senaten. Över hälften av landets provinsguvernörer är ”kirchnerister”. Med Cristina som president och Néstor som ordförande för Peronistpartiet blir makarna K:s makt i Argentina total.

Martin Garat

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.