Att vi lever i en insjuknande värld är knappast någon nyhet. På bara hundra år har mänskligheten lyckats utrota, förstöra och förorena mer än någon annan art i världshistorien. Men lyckligtvis har folk nu, bättre sent än aldrig, börjat vakna upp. Man skruvar i energilampan, köper hybridbil, sorterar sopor och återanvänder. Även maten ska vara miljövänlig; det är där som uttrycket ”Low carbon diet”, ”lågkoldioxiddiet” kommer in. Men vad är då en lågkoldioxiddiet? Jo, det är en diet bestående av matvaror med litet koldioxidfotspår. Koldioxidfotspåret är mängden koldioxid som släpps ut i atmosfären under produktionen/transporten av en produkt, ända från kalvens födsel tills köttet fräser i stekpannan. Mycket kommer från transporten, ungefär 817 miljoner ton matvaror skeppas runt jorden varje år. Varje produkt har sitt eget koldioxidfotspår, vissa större än de andra. Men hur mycket vet vi egentligen om olika matvarors koldioxidfotspår. Att kött, särskilt nöt, och mjölkprodukter är ohälsosamma för naturen, vet väl de flesta.

Men inte heller den goda och nyttiga fisken är ett säkert alternativ. Överfiske av fisk och skaldjur håller sakta men säkert på att tömma oceanerna. Särskilt populära matfiskar med långsam reproduktion som till exempel den patagoniska isfisken (Dissostichus eleginoides), en billig och populär basvara i t.ex. många sydamerikanska länder, drabbas hårt. Ett annat problem är fiskodlingen, som orsakar överfiske av småfisk för att utfodra de större odlingsfiskarna, samt föroreningar i vattnet då överblivet foder ruttnar och blandas med de massiva mängder avföring som odlingarna producerar. Dessutom består en stor del av fiskindustrin av oftast långa frystransporter som kräver massor av energi. Särskilt ostron och humrar som måste transporteras levande långa sträckor är ett stort problem.

storfotade bovar

Men ostron är ju trots allt en ganska ovanlig och dyr maträtt. Låt oss ta något lite vardagligare exempel, hur är det med till exempel kaffe? Dåligt, verkar det som. För det första är kaffeodlingen en av de största orsakerna till skogsavverkning. Från år 1990–95 var trettiosju av de femtio länderna med den högsta skogsavverkningen kaffeexportörer. Trots att kaffebusken naturligt växer i skuggan av högre träd, så är den industriella odlingsprocessen något annorlunda; på sjuttio- och åttiotalet började kaffeplantagerna använda sig av en process där kaffet odlas i fullt solljus för att öka tillväxten och maximera inkomsten. Detta kräver dock massiva mängder med kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Dessutom orsakar den industrialiserade odlingsprocessen bland annat skador i biodiversiteten och försämrad kvalitet hos odlingsjorden. Avfallet som blir över sprids ut på fälten som gödsel, förs med regnet ner i vattendrag och orsakar syrebrist p.g.a. en krävande förruttnelseprocess.
En annan storfotad bov är hårt processade matvaror: sötsaker, chips och färdiglagad mat. Enligt en undersökning år 2002 studeras dessa allt för sällan i detalj för sina negativa effekter på miljön. Den mängd arbete och energi det tar att producera råvaran, omvandla och förpacka snacks och färdiga matvaror, kan mycket väl vara orsaken till upp till 33 procent av den totala mängd energi som används i världens matproduktion. En av de främsta orsakerna till detta är att färdiglagad mat har blivit en av basvarorna i dagens moderna, överstressade samhälle, där få arbetande människor har den tid eller ork som behövs för att dagligen njuta av hemlagad mat, trots att detta i längden skulle vara ett både billigare och hälsosammare alternativ. Att yngre barns sötsaksintag också har ökat stadigt under årens lopp är knappast någon nyhet.
Vardagen är alltså full av fällor för en välmenande men hungrig naturvårdare, men vad borde man då göra för att få i sig sitt dagliga bröd utan dåligt samvete?
Nästa år börjar tankesmedjan Demos marknadsföra lågkoldioxiddieten som en del av kampanjen ilmastotalkoot.fi. På deras hemsida www.demos.fi kan man hitta ett antal länkar som behandlar ämnet.