Också före detta åklagaren och mediepersonligheten Ritva Santavuori diggar Obama. ”Han är min favoritkandidat”, sade hon i en intervju i Iltasanomat för en vecka sedan. I artikeln förklarade Santavuori kommentarerna hon hade gjort i ett teveprogram några dagar tidigare – alltså försökte förklara.

I Yle-programmet Jälkiviisaat sade Santavuori nämligen att Obamas farmor, med sina ”n-anletsdrag”, liknade en gorilla. ”Det har aldrig varit ett skymford för mig”, menade Santavuori vidare. Jämförelsen med gorillan var dessutom ”bara sann.”

I gratistidningen Metro publicerades samtidigt en artikel där det skrevs om ”n-” som vill bli USA:s president.

Om dessa skulle ha varit undantagsfall och enbart representerat åsikterna av en befängd minoritet skulle det inte överhuvudtaget vara skäl att väcka uppmärksamhet kring dem.

Men alla vet vi hur allmänt n-ordet ännu är i det finländska språkbruket, också bland de yngsta generationerna.

Kritiserar man får man akta sig för att bli förlöjligad eller utskälld, stämplad som jobbig, eller vad kan vara värre än att bli kallad ”politisk korrekt”?

Denna testosteronstinna inställning handlar egentligen om makt, om vilka det är som får bestämma om innebörden av ”våra” ord och hur de uppfattas. Icke-vita och deras vänner ska veta sin plats.

Att också finländare är kopplade till en värld som faktiskt sträcker sig utanför nationens gränser är en tanke som obegripligt nog inte rotat sig i den finländska självbilden. Socialt är livet i Finland vitare än vitt.

Samtidigt reser folk mera, är mera utbildade och kan flera språk än någonsin tidigare, kanske t.o.m. mest i hela världen.

Men som kolumnen som en utrikeskorrespondent nyligen skrev i Hbl bevisar, där ryssarnas ”ärliga” rasism och sexism lovordas, kanske det här med att resa, kunna språk och samsas med andra folk inte är ett automatiskt vaccin mot fördomarna. Kanske det rentav förstärker dem.

Att det här landet ska ha en så bräcklig och bakåtsträvande kultur är beklämmande.