När Emilia Palonen återvände till Finland i augusti hade hon bott, arbetat och studerat utomlands i tio år. Hon uppehöll ändå kontakten med Finland i och med sitt medlemskap i den finska fredsföreningen De hundras kommitté. Nu vill hon bidra till att på allvar sätta igång en diskussion om globala frågor och samhälleliga missförhållanden i Finland. Ydin kommer att behandla olika teman som granskas ur olika synvinklar.

− Det är viktigt att ämnen behandlas ur olika perspektiv, för det ger möjlighet till diskussion, säger Palonen.

Genom att förnya tidningens yttre och genom att ha ett mångsidigt innehåll, vill Palonen locka speciellt unga läsare.

− De äldre läsarna är förstås viktiga, men nu gäller det speciellt att också få de unga aktiverade, säger Palonen.

Drömmar blev
Verklighet

Redan som liten var Palonen intresserad av att förbättra världen.

− Jag hade många drömyrken, minns hon. Skogsskötare, bibliotekarie, journalist, diplomat och biståndsarbetare.

Palonen har studerat politik och östeuropaforskning. Hon har också läst och doktorerat i ideologi- och diskursanalys, som hon har undervisat i på Helsingfors och Jyväskyläs universitet. Förutom som lärare har hon jobbat som journalist och forskare på olika ställen.

− Jag har faktiskt varit chefredaktör för en tidning tidigare. Det var en skoltidning i en liten stad 6oo km från Montreal, långt borta från allting! säger hon och viftar vilt med händerna för att illustrera hur avlägset stället var.

Palonen skrattar när hon minns sitt utbytesår efter studenten.

− Jag tog på mig en clownroll. Jag var ändå lite konstig och annorlunda bland mina fransktalande vänner, så det var bara roligt att fjanta sig lite. Visst var det också en utmaning att vara ansvarig för en tidning på ett främmande språk. Men det var absolut värt det, säger Palonen.

Breda perspektiv

Förutom i Canada har Palonen bott i Ungern, Tyskland, Österrike och England. Inte heller nu får hon stanna i Finland. I sommar åker hon till Budapest och i höst till Chicago för att forska på Northwestern University, med ett stipendium från Finlands Akademi.

− Då blir det distansarbete med Ydin, säger hon och himlar lite med ögonen. Men det skall nog gå bra, tillägger hon.

Palonen är en mycket internationell person, vilket tydligt kommer att synas i tidningen.

− Vi kommer att ha en livlig korrespondens med utländska kolleger, berättar hon. Det är viktigt att få olika röster från världen att höras. Dessutom är vår redaktion också mycket internationell, säger hon.

Palonen stöder röda och gröna ideologier på ett liberalt sätt. Hon upplever inte att Ydin befinner sig i ett underläge, trots att vänstern är i minoritet i Finland.

− Tanken är inte att följa till exempel Helsingin Sanomat och Suomen Kuvalehti. Visst kan vi också behandla samma ämnen, men vi försöker se dem också ur perspektiv som ingen annan tar upp. Det ser jag som en resurs för oss, säger den ivriga chefredaktören.

Många korvar i elden

För Palonen är skrivandet ett sätt att förverkliga sig själv.

− Det finns massor av möjligheter! Visst är det bra, men ibland kan det också vara plågsamt, säger hon.

Palonen känner att hon borde läsa mycket flera böcker än vad hon gör, fast hon verkar vara en riktig läslus.

− Men det finns så mycket att hinna med! Jag måste ju också¨hinna hänga på Facebook varje dag, påpekar hon med glimten i ögat.

Förutom Ansiktsboken och läsandet finns också mycket annat på Palonens hobbylista.

− Jag brukar sitta på kaféer och hänga med mina vänner och min familj är också mycket viktig för mig. Jag tycker om att fotografera och ibland ser jag på filmer, men inte mainstreamfilmer. Eller visst, om jag går på bio med mina kompisars barn, funderar hon.

Palonen lyssnar passionerat på Radio Helsinki, också då hon är utomlands.

− Via nätet! skrattar hon åt sitt lilla beroende.

Ett tydligt kärt intresse för Palonen är stavgång. Hon ser först lite generad ut, men berättar sedan glatt om hur stavarna alltid reser med henne.

− Jag tycker om att upptäcka städer, så jag gör ofta långa stavpromenader här och där. Ibland promenerar jag med en kompis, men ensam går också bra. Det händer att jag får roade blickar av lokalbefolkningen i städer där den här finska trendsporten ännu inte har gjort sitt genombrott, skrattar hon och håller på att frusta ut sitt kaffe.

Om Palonen fick välja vilket djur i världen hon skulle vara, skulle hon välja ett lejon.

− För att jag skulle försvara alla möjliga olika rättigheter, men ibland bara ta det lugnt och ligga och slöa med min flock.

Om Palonen vann på lotto, skulle hon först köpa en lägenhet för att slippa gruva sig över hyran. Sen skulle hon grunda ett oberoende undersökningsinstitut.

− Med hjälp av det det skulle jag sen försöka förbättra världen, fantiserar hon. Om det nu alls är möjligt på det sättet, tillägger hon med lite dyster röst.

Palonen beskriver sig som en hjärtlig människa som strävar efter att vara entusiastisk och uppmuntrande.

− Och sen är jag nog lite galen också, utbrister hon. Visst är jag galen som tar på mig sådana här uppgifter. Men jag gör det för att jag vill göra någonting gott, förklarar hon.

Om fem år hoppas Palonen att hon befinner sig i Finland och har ett bra och rättvist avlönat jobb, helst vid universitetet, fast hon vet att den kombinationen idag är en paradox.

Trots att hon ibland känner att hon kanske har för många korvar i elden, ser hon ändå glad ut när hon redogör för sitt livs motto.

− Försök orka! lyder det.

Efter intervjun och fotosessionen trippar hon glatt iväg i januarislasket i sina röda skor.