865
Inget bränner som oljetörsten. There Will Be Blood får också biopublikens blickar att glimma när den svarta vätskan väller fram ur jorden.Under 1900-talets första år reser Daniel Plainview (Daniel Day-Lewis) tillsammans med sin lille son H.W. (Dillon Freasier) omkring i södra USA och bygger oljetorn. Daniel vet precis vilka strängar han spelar på hos sina markägande åhörare när han i musikaliskt punkterade anföranden presenterar sig som “an oilman”. En kväll söks han upp av en yngling som säljer honom ett tips: på ynglingens fars till synes värdelösa marker sipprar oljan upp på markytan.
Det visar sig att den torra kaliforniska håla som Plainviewarna leds till ligger ovanför en ocean av svart guld. Att inhandla marken för en spottstyver går i en handvändning. Men byn bjuder på utmaningar av annan art. Lokalinvånarna hör alla till Tredje uppenbarelsens församling, ledd av den djävulsutdrivande Eli Sunday (Paul Dano). En decennielång tvekamp uppstår mellan Eli och Daniel, mellan innehavaren av den sociala respektive den ekonomiska makten. Någon ”den goda sidan” står inte att finna; den part som för tillfället har övertaget gör allt för att sänka den andra i fullständig förödmjukelse.
Berättelsen hålls samman av det nät av förväntningar, beroenden, skam- och skuldkänslor som utgör relationen mellan far och son. Här återknyter filmens regissör och manusförfattare Paul Thomas Anderson till tematiken i Magnolia (1999). Daniel för med sig H.W. som affärspartner – han upprepar ofta att företaget är en familjebusiness. Men har pojken, med sitt söta ansikte, en outtalad, handelsfrämjande funktion? Och vad är hans vikt i olja? Under filmens lopp grumlas alla människorelationer.
Visuellt är There Will Be Blood nära fulländning. Vissa av fotografen Robert Elswits långa tagningar får filmduken att vibrera: oljetornet som brinner i den svarta ökennatten; havet som forsar in i filmen efter två timmar av sand. Musiken spelar en central roll i berättandet, och har ofta en känsloladdning som motsäger bildernas. Ekonomiska framgångar höljs i spökligt rassel; tragiska scener mynnar ut i pompösa durklanger.
Filmen är dramaturgiskt tätpackad. Så gott som varje scen är av avgörande betydelse för berättelsens gång, vilket torde bero på att manuskriptet bygger, om än löst, på Upton Sinclairs omfångsrika roman Oil!. På grund av det höga tempot kommer vi under filmens två timmar och fyrtio minuter aldrig riktigt nära någon annan av karaktärerna än Daniel, som vi lär känna genom att fjärmas allt längre ifrån. Särskilt många överraskande vändningar står heller inte att finna – men sådana behövs kanske inte för det filmen är ute efter. I själva verket avslöjar redan titeln händelseförloppets riktning.
I takt med att oljemagnatens plånbok tjocknar flyter berättelsen stadigt mot ett oljesvart mörker.
Berättelsen hålls samman av det nät av förväntningar, beroenden, skam- och skuldkänslor som utgör relationen mellan far och son. Här återknyter filmens regissör och manusförfattare Paul Thomas Anderson till tematiken i Magnolia (1999). Daniel för med sig H.W. som affärspartner – han upprepar ofta att företaget är en familjebusiness. Men har pojken, med sitt söta ansikte, en outtalad, handelsfrämjande funktion? Och vad är hans vikt i olja? Under filmens lopp grumlas alla människorelationer.
Visuellt är There Will Be Blood nära fulländning. Vissa av fotografen Robert Elswits långa tagningar får filmduken att vibrera: oljetornet som brinner i den svarta ökennatten; havet som forsar in i filmen efter två timmar av sand. Musiken spelar en central roll i berättandet, och har ofta en känsloladdning som motsäger bildernas. Ekonomiska framgångar höljs i spökligt rassel; tragiska scener mynnar ut i pompösa durklanger.
Filmen är dramaturgiskt tätpackad. Så gott som varje scen är av avgörande betydelse för berättelsens gång, vilket torde bero på att manuskriptet bygger, om än löst, på Upton Sinclairs omfångsrika roman Oil!. På grund av det höga tempot kommer vi under filmens två timmar och fyrtio minuter aldrig riktigt nära någon annan av karaktärerna än Daniel, som vi lär känna genom att fjärmas allt längre ifrån. Särskilt många överraskande vändningar står heller inte att finna – men sådana behövs kanske inte för det filmen är ute efter. I själva verket avslöjar redan titeln händelseförloppets riktning.
I takt med att oljemagnatens plånbok tjocknar flyter berättelsen stadigt mot ett oljesvart mörker.
There Will Be Blood. Manus och regi: Paul Thomas Anderson. år. Premiär: 22/2 2008.
Viktor Granö
