824
Vid pressläggning vet vi ännu inte vilka som vunnit primärvalen i USA. Just nu verkar Obama har fått medvind över Clinton, men prognoser har inte alltid rätt.
Det som står klart är att den amerikanska presidentvalskampanjen redan varit banbrytande, historisk. Att en kvinna klarat sig så här långt är unikt.
Men att en man med kenyansk-muslimskt ursprung och som heter Hussain i andra namn lyckats samla så här många röster och så här mycket kampanjdonationer är alldeles speciellt. Det är skäl att spara tidningsurklippen.
Kanske Barack Obama blir den mäktigaste mannen i världen i november. Kanske inte. På många sätt är han redan en naturkraft, en symbol som inte kan underskattas, ett sällsynt fenomen precis som Mandela var eller Martin Luther King före honom.
Man nästan önskar att han inte ska bli vald till ämbetet som är så besudlat och som symboliserar den totala maktfullkomligheten och, under Busheran, själva ondskefullheten. Obama är för bra för Vita huset.
Kanske borde han utnyttja sin position som opinionsledare på globalnivå istället, han borde bli en fredens och rättvisans tjänare, istället för att riskera att bli befläckad av det stenhårda och cyniska Washington. Kanske är det bäst för honom själv att han inte vinner. Men för resten av världen?
Obama i Vita huset är garanterat en annan Obama än den som tagit till högt flygande och, som de mera cyniskt lagda menar, lite naiva visioner under sin valkampanj. Den krassa verkligheten kommer ofrånkomligen emot med ovälkomna utmaningar och politiska kompromisser. Men en idealistisk, intelligent och känslig president som inte enbart vet utan, genom sin bakgrund, har personlig erfarenhet av den destruktiva kraft som USA besitter är kanske precis den person som världen behöver.
Också här i Finland. Att opinionsnämnden för massmedier prickade Rundradion för studiegästen Ritva Santavuoris äckligt rasistiska uttalanden om Obamas kenyanska farmor skulle kanske inte ha skett lika snabbt om det skulle ha gällt någon annan än potentiellt den mäktigaste mannen i världen. Genom Obamas framgång tar svarta mänskor ett steg framåt. Det gör alla andra också.
Men att en man med kenyansk-muslimskt ursprung och som heter Hussain i andra namn lyckats samla så här många röster och så här mycket kampanjdonationer är alldeles speciellt. Det är skäl att spara tidningsurklippen.
Kanske Barack Obama blir den mäktigaste mannen i världen i november. Kanske inte. På många sätt är han redan en naturkraft, en symbol som inte kan underskattas, ett sällsynt fenomen precis som Mandela var eller Martin Luther King före honom.
Man nästan önskar att han inte ska bli vald till ämbetet som är så besudlat och som symboliserar den totala maktfullkomligheten och, under Busheran, själva ondskefullheten. Obama är för bra för Vita huset.
Kanske borde han utnyttja sin position som opinionsledare på globalnivå istället, han borde bli en fredens och rättvisans tjänare, istället för att riskera att bli befläckad av det stenhårda och cyniska Washington. Kanske är det bäst för honom själv att han inte vinner. Men för resten av världen?
Obama i Vita huset är garanterat en annan Obama än den som tagit till högt flygande och, som de mera cyniskt lagda menar, lite naiva visioner under sin valkampanj. Den krassa verkligheten kommer ofrånkomligen emot med ovälkomna utmaningar och politiska kompromisser. Men en idealistisk, intelligent och känslig president som inte enbart vet utan, genom sin bakgrund, har personlig erfarenhet av den destruktiva kraft som USA besitter är kanske precis den person som världen behöver.
Också här i Finland. Att opinionsnämnden för massmedier prickade Rundradion för studiegästen Ritva Santavuoris äckligt rasistiska uttalanden om Obamas kenyanska farmor skulle kanske inte ha skett lika snabbt om det skulle ha gällt någon annan än potentiellt den mäktigaste mannen i världen. Genom Obamas framgång tar svarta mänskor ett steg framåt. Det gör alla andra också.
Patsy Nakell
