Häromveckan firade Kuba den internationella dagen mot homofobi för andra gången. Förra årets halvhjärtade firande överträffades med hjälp av tevedebatter, filmvisningar, bokpresentationer – och politiskt stöd från regeringen.
– Det är dags att ta tag i den här frågan på allvar. Därför ger regeringen sitt fulla stöd till kampen mot homofobi, sade sexologen Mariela Castro på en presskonferens i huvudstaden Havanna i förra veckan.
Mariela Castro är dotter till den nye presidenten Raúl och chef för landets Nationella center för sexualutbildning, Cenesex.
Kubas kommunistparti och dess ungdomsförbund, de statliga departementen och till och med poliskåren slöt upp i firandet av den internationella dagen mot homofobi. Under 90-talet gjorde polisen ofta räder mot gayklubbar och anklagades för att slå och trakassera homosexuella.
Firandet inleddes redan för två veckor sedan då en statlig tevekanal lät experter svara på tittarsamtal om homosexualitet och diskriminering. För bara ett årtionde sedan hade ett teveprogram om homosexualitet varit otänkbart på Kuba. Så sent som förra året visades filmen Jordgubbar och choklad (1993), som handlar om vänskapen mellan en homosexuell och en ung regeringstrogen kuban, i statlig teve för första gången.
I samband med dagen mot homofobi visas en serie biofilmer i Havanna under rubriken “sexuell mångfald”. I teve hade Brokeback Mountain premiär på bästa sändningstid.
Med årets pådrag ville Cenesex glömma misslyckandet förra året. Då begränsades firandet till en visning av filmen Boys Don’t Cry, om mordet på en ung transsexuell i USA, på en biograf i Havanna. Färre än hundra personer såg filmen. På vägen till biografen hade dessutom flera av deltagarna förolämpats av förbipasserande, trots att de hade sällskap av Mariela Castro.
Attityden mot homosexuella har så sakteliga förändrats på Kuba sedan 1959. Då fick landets homosexuella veta att socialism och marxistisk revolution går att kombinera med machism och brutal diskriminering av sexuella minoriteter. Efter Fidel Castros maktövertagande förföljdes homosexuella och placerades i “omskolningsläger”, en slags arbetsläger på landsbygden. Revolutionsledarna ansåg då att homosexualitet var en kapitalistisk avart. I mitten av 1960-talet sade Fidel Castro att homosexuella inte borde tillåtas ha inflytande över unga människor.
Landet avkriminaliserade homosexualitet 1979, men homosexuella som öppet visade sin kärlek kunde ändå sättas i fängelse. Ett år senare emigrerade över 100 000 kubaner till USA tack vare ett avtal mellan Fidel Castro och dåvarande USA-presidenten Jimmy Carter. Senare avslöjades att många av exilkubanerna var fångar och mentalpatienter. Även homosexuella skickades till USA på detta sätt.
Inställningen till homosexuella har gradvis förbättrats i det kubanska samhället sedan början av 1990-talet. 1993 hade Fidel Castro ändrat uppfattning och sade att “homosexualitet är ett naturligt mänskligt beteende”. I och med årets firande av dagen mot homofobi har öns ledare valt att även aktivt bekämpa diskrimineringen.
Ett lagförslag som vill tillåta homosexuella partnerskap har diskuterats i Kubas parlament, men har ännu inte antagits. Cenesex har föreslagit att könsoperationer skall vara gratis och att de som byter kön ska få identitetshandlingar med deras nya namn och kön.
- Den internationella dagen mot homofobi firas på årsdagen av Världshälsoorganisationens beslut att avföra homo- och bisexualitet från listan över mentala sjukdomar 1990.
Martin Garat
