Att Kalle Holmqvist hyser ett stort och äkta engagemang för Latinamerika i allmänhet och för revolutionernas Latinamerika i synnerhet, råder det inget tvivel om. I boken Den nya världen. Reportage från revolutionernas Latinamerika beskriver Holmqvist de delvis revolutionslika förändringar, som han menar att Chile, Bolivia och Venezuela genomgår. Formuleringen från titeln, ”revolutionernas Latinamerika”, känns relevant vad gäller Bolivia och Venezuela, men i Chiles fall känns det mer som önsketänkande från författarens sida, åtminstone vad gäller den nuvarande situationen. Visst, det mesta av kapitlet om Chile handlar om Allendes korta tid vid makten, så möjligen vill Holmqvist använda Allendes Chile som utgångspunkt när han studerar utvecklingen i dagens Bolivia och Venezuela. Chile har idag en vänsterpresident, Michele Bachelet Jeria, som levde i exil i Östtyskland i många år efter militärkuppen 1973. Några revolutionerande förändringar av politiken har det dock inte blivit, vilket författaren skriver. Vänstern är svag och nynazister lever i största välmåga. Man kan undra lite varför Holmqvist valt att beskriva situationen i Chile istället för det till synes mer omrörda Brasilien, när han ska beskriva revolutionerna i Latinamerika. Kapitlet om Chile känns mindre levande och mindre genomarbetat än de kapitel som beskriver Bolivia och Venezuela. Kanske är det för att det finns mer intressant att berätta om dagens situation i dessa länder, eller också är det för Holmqvist helt enkelt har större erfarenhet av Bolivia och Venezuela. När han skriver om dessa länder lever texten mer och personliga möten och erfarenheter avlöser varandra.
Problemet med den här boken är att den verkar vara skriven för dem som redan tycker som Kalle Holmqvist. Ibland uttrycker sig författaren en smula arrogant och klumpigt om dem han ogillar. Även för den som delar författarens åsikter kan läsningen ibland kännas svår då Holmqvists engagemang stundom övergår i megafonerande.
Som läsare vill jag hemskt gärna behålla lite eget utrymme för självständig bedömning av de fakta och historier som läggs fram. Exempelvis beklagar Holmqvist i bokens första stycke att Allende står staty på presidentpalatsets baksida, ”medan den där fjanten Eduardo Frei får staty på framsidan”. Man håller med författaren i sak, men hakar upp sig på ordvalet. Det är synd att en på det stora hela välflytande och faktaspäckad text ska skymmas av banala verbala dalgångar. Som politisk pamflett för de redan frälsta fungerar boken, men för att övertyga tvivlare bör en del formuleringar göras mindre kategoriska och banala. Bokens 123 sidor kunde byggas ut till en mer genomarbetad uppföljning som jag skulle se fram emot att läsa. Holmqvist är på god väg men når inte ända fram.
Kalle Holmqvist: Den nya världen. Reportage från revolutionernas Latinamerika, Murbruk förlag, 2008.
Kristoffer Lieng
