Miljövård är ett vanskligt tema. Åsikterna om vad som är miljövänligt går starkt isär – ibland verkar det som om snart sagt vad som helst kan förses med förleden ”eko-”. Allt från bilar till tvättmedel, från kärnkraft till blöjor, säljs med sköna gröna ord.
En av sommarens få goda nyheter på den inhemska ekonomifronten var att fabriken i Nystad fortsätter tilverka bilar efter att Porsche-tillverkningen upphör. Arbetsplatserna är räddade, och inte nog med det – fabriken ska börja tillverka ”miljövänliga” sportbilar! Fisker Karma heter bilen i fråga, en hybridbil som huvudsakligen går på el. Räckvidden i eldrift ska vara 80 kilometer på en laddning och imponerande prestanda utlovas – från 0 till 100 på sex sekunder. Nu borde väl alla vara nöjda? Jobben i Nystad är säkrade, men än bättre är väl att världens privatbilister får susa omkring på motorvägarna i miljövänliga sportbilar (”topphastigheten är över 200 km/h!”).
Det är när vi har kommit så här långt som jag måste protestera. ”Miljövänlighet” är nämligen ett ord som ofta bör förses med citationstecken – och kanske i synnerhet när man talar om bilar.
Tyvärr har erfarenheten ofta visat att det finns få mirakelmedel inom miljövården. Det går inte att förvänta sig snabba vinster i miljöfrågor, de fungerar helt enkelt inte enligt samma logik som kvartalsekonomin.
Eftertänksamhet, uträkningar och noggranna analyser är däremot vad som behövs. Miljövänlighet är ett svårt och mångtydigt begrepp eftersom man måste beakta en mängd olika faktorer och verkningar. Det är möjligen något man kan komma fram till genom en ingående livscykelanalys och värdering av olika effekter – sällan genom fingertoppskänsla. Att bedöma miljöeffekterna hos en produkt är ett jobb för oberoende experter, inte marknadsförare. Senast i och med efterdyningarna till biobränsleboomen borde vi ha lärt oss. Plötsligt visade det sig, förenklat sagt, att en av lösningarna på klimat- och energikrisen, alltså biobränslen, i själva verket ställer till med mera problem (livsmedelskrisen) och därtill ofta inte ens minskar utsläppen av växthusgaser. Samma organisationer som några år tidigare lobbat för biobränslen började kräva åtgärder mot dem. Att man inte kunde förutspå konsekvenserna tidigare måste ses som ett gravt misslyckande.
På samma sätt kan det visa sig att hybridbilar inte alls löser de många miljöproblem som förknippas med bilismen. Allt handlar givetvis inte om vad som kommer ut ur avgasröret – man måste också tänka på bilismens infrastruktur, alltså gator, vägar och parkeringsplatser, tillverkningen, hur man tar hand om avsatta bilar o.s.v. Också andra än miljöfaktorer måste tas med i ekvationen, till exempel trafiksäkerhet. Men även om man för enkelhetens skull bara beaktar hur bilen påverkar miljön under körning kan man ställa många frågetecken kring hybridbilens miljövänlighet. Det är när biltillverkaren Fisker talar om bilkörning med nollutsläpp som varningsklockorna börjar ringa riktigt hårt.
All elproduktion ger givetvis upphov till utsläpp, avfall och andra miljöeffekter i olika former – helt enligt fysikens lagar. Ström kommer ju inte ”ur stöpseln” av sig själv, utan måste produceras någonstans. Elektricitet är som känt en bristvara och alla kända elproduktionsformer har avsevärda miljöeffekter. Det är därför en berättigad fråga ifall eldriven bilism i stor skala är ett önskvärt alternativ ur miljösynpunkt.
Linus Lång
