Anna-Lena Lauréns debutbok ”De är inte kloka de där ryssarna” – ögonblicksbilder från Ryssland är en lättsam beskrivning av vad man bör veta om Ryssland. Laurén har i många år bevakat Ryssland för radio och teve. Boken gör inte anspråk på att vara en djuplodande analys och är inte heller en reportagebok utan bygger på författarens personliga upplevelser och träffsäkra iakttagelser. Visst skulle den ha mått bra av en extra korrekturläsning och visst känns den stundom lite väl pratig, men ändå leder den till att jag glömmer att gå av tåget där jag ska och till och med till att jag på ryskt manér läser boken gående genom metron.
Medan jag läser undrar jag om hon har träffat samma människor som jag under sina resor i Ryssland. Det är naturligtvis en omöjlighet, men icke desto mindre känns karaktärerna skrämmande bekanta. Med lätthet känner man igen de ”stereotypa” figurerna och deras resonemang. Är Ryssland så förutsägbart att man efter en tid i landet vet exakt hur människor kommer att svara på olika frågor och bete sig i skilda situationer? Ryssland är visserligen gåtfullt och oförutsägbart på många sätt, men samtidigt är ryssarna ett folk som lever med starka roller att hålla sig och förhålla sig till. Det känns som om oket av traditioner och förväntade beteendemönster är så mycket tyngre än hos oss, där allt är mer flytande. Samtidigt gör de klara rollerna livet lättare att leva. Allting är redan färdigt, det är bara att kliva in (visst finns det undantag).
Laurén beskriver träffande män som propsar på att betala notan, hjälpa kvinnor av bussen och öppna vin- och champagneflaskor. Att bryta mot dessa mönster är otänkbart. Det har jag själv fått erfara. Jag har svurit när jag tvingats bära stora stockar flera kilometer bara för att tjejerna, enligt de ryska killarna, måste ha något att sitta på vid lägerelden. ”Hade det inte varit enklare att ge dem en filt?”, har jag funderat.
Killarna ville helt enkelt visa att de var riktiga män. Det hade egentligen ingenting med kvinnornas bekvämlighet att göra. Ofta har jag irriterat mig på uttrycket tak prinjato (så är brukligt), som inte sällan används för att förklara i västligt tycke irrationellt och huvudlöst beteende.
Det är inte bara könen som har klara roller i Ryssland. Otaliga vardagliga situationer är omgärdade av ett nät av regler och måsten, exempelvis vanan att hålla många och långa tal. Även i väldigt små sällskap och familjära situationer förväntas man hålla tal. Det känns ovant och konstlat i början. Egentligen ska man inte dricka om det inte hållits tal, ett smart sätt att hålla nere kvällens alkoholkonsumtion, men det ger också störande avbrott inte bara i drickandet utan också i samtalen med festens övriga gäster. Å andra sidan gör talen (ibland) festen mer högtidlig.
Laurén tar upp allt man irriteras och gläds över när man befinner sig i Ryssland. Hon försöker lösa gåtan om varför det aldrig finns växel, varför serverings- och butikspersonal är så otrevlig, varför ryssar kan slösa bort pengar som de egentligen inte har bara för att de vill visa upp en snygg fasad. Laurén beskriver hur hon förfasar sig när hon under ett bröllop får veta att brudens far finansierat festen genom att sälja en lägenhet eller när en väninna tar ett banklån för att kunna genomföra en bröstförstoring.
I Ryssland lever man som om varje dag vore den sista. Emellertid är inte Lauréns beskrivning en klagovisa över allt som verkar märkligt och dumt i vårt östra grannland. Det är mer som en kärleksförklaring till en kär gammal moster med märkliga idéer som man inte förstår sig på. Efter en tid i Ryssland lär man sig att uppskatta och acceptera även sådant man avskydde i början och kanske till och med börja tänka och agera likadant som ryssarna. Lauréns ögonblicksbilder från Ryssland bjuder på många igenkännande leenden för den vane Rysslandsbesökaren och för den som ännu inte vågat sig över gränsen fungerar Lauréns bok utmärkt som ett lexikon att studera före avresan. Månne även den gåtfulla (irriterande?) ryska själen finns gömd någonstans mellan bladen.
Anna-Lena Laurén: ”De är inte kloka de där ryssarna” – ögonblicksbilder från Ryssland. Söderströms 2008.
Kristoffer Lieng