Inkomstskillnaderna har under de senaste tio åren ökat snabbare i Finland än i något annat industriland. Även om Finland enligt OECD:s färska jämförelse fortfarande är ett land med små inkomstskillnader växer hela tiden klyftan mellan fattiga och rika.
Det här är inte överraskande, utan en klar följd av den skatte- och inkomstöverföringspolitik som redan under en längre tid praktiserats i vårt land och som uttryckligen gynnar de rika.
Inkomstskillnaderna i Finland började öka 1993, då centerns och samlingspartiets borgarregering genomförde sin skattereform enligt vilken kapitalinkomst beskattas lindrigare än förvärvsinkomst. Det kraftiga ekonomiska uppsvinget som tog sin början i medlet av 1990-talet ökade i sin tur just aktie- och andra kapitalinkomster, vilket framför allt gynnade den bäst förtjänande inkomsteliten.
Till detta kom centerns och socialdemokraternas blåröda regerings beslut att befria de allra rikaste från förmögenhetsskatt.
Enligt nyliberalisternas sätt att tänka gangnar ökade inkomstskillnader också de fattiga när smulor faller från de rikas bord. Så har dessvärre inte skett.
De fattiga fick knappt smaka på högkonjunkturens frukter, t.ex. har grundskyddet inte höjts enligt realvärdet på åratal. Detta har resulterat i en ojämlik utveckling där de rika blir rikare och de fattiga fattigare.
Den växande inkomstklyftan har lett till en tudelning av samhället och till att både fattigdomen och utslagningen har ökat. Redan nu lever nästan 700 000 finländare under fattigdomsgränsen, bland dem allt fler barnfamiljer och mänskor som har jobb.
Finland har av tradition varit ett land med progressiv beskattning, där man genom beskattningen velat jämna ut inkomstskillnader och garantera att välfärdssamhället fungerar.
Nu har dock läget, på grund av politiska beslut, blivit sådant att de som proportionellt sett beskattas hårdast är de sjuka, arbetslösa och egenvårdarna, medan kapitalinkomster beskattas allra lägst.
Är det här rättvist? Inom vänstern tycker vi inte det.
Den allt större inkomstklyftan är inte en följd av någon okontrollerbar naturkraft – inkomstskillnader kan regleras effektivt och exakt genom beskattning och inkomstöverföring. Till det här behövs en vänsterpolitik.
Paavo Arhinmäki
