Vi är vana vid tanken att autoritära regimer använder våld och dödshot som medel för att utöva kontroll över människor. Men det är bara den ena sidan av slanten. Idén om att frihet hör ihop med demokratiskt styre skyddar in­dividen mot hotet om statsvåld, men det diktatorer är ute efter är inte död per se, utan kontroll. Därför kan, under vissa omständigheter, en människa bli tvingad att leva.

Fallet Eluano Englaro blev emblematiskt när det gäller den här okonventionella dimensionen av autoritärt styre. Eluana Englaro var en ung italiensk kvinna som dog nu i veckan efter att ha legat i koma i nästan sjutton år. Hennes far, Beppino Englaro, kämpade länge för att hon skulle få dö men regeringen och Vatikanen allierade sig med krafter som ville tvinga henne att leva och som nu när hon är död vill få hennes far moraliskt lynchad i offentligheten.

Ur ideologisk synpunkt är Berlusconi säkerligen den svaga länken i denna oheliga allians. Den så kallade ”starka” länken är Ratzinger. Den logik, som förenar rehabiliteringen av en biskop som förnekar Holocaust med mobiliseringen av Vatikanen mot herr Englaro, är fruktansvärd.

Förnekandet av Förintelsen tjänar ett centralt syfte: att särskilja nazismens ideologi från dess praktik. Detta är ett steg av fundamental betydelse för de makteliter som stöder tanken att individen inte tillhör sig själv utan att Gud, staten eller båda äger henne. Idén låter kanhända otrolig eller direkt löjeväckande i sekulariserade öron –  och tyvärr är det just själva otroligheten som gör det ideologiska jobbet för de här makteliterna. Rädslan för islamsk fundamentalism har gjort kristna samhällen sårbara när det gäller hoten om kristen fundamentalism – historiskt sett förbunden mellan tyranner, både stora och små, s.s. Hitler och Mussolini, Franco och Pinochet.

Förnekandet av historien, liksom utraderandet av minnet gör oss sårbara: detta är verkligen ett första steg mot en rehabilitering av de ideologier som utmanar individens kontroll över sitt eget liv och sin död.

Man måste läsa den tyska psykoanalytikern Erich Fromms Flykten från friheten (1945) för att till fullo förstå varför och hur de frön som gav upphov till n­azism-en är synnerligen livskraftiga nu i dag. Man måste tillräckligt väl känna till den tidens historia för att komma ihåg att inflytelserika ekonomiska och politiska kretsar i USA och andra demokratier, visade en stark sympati för Hitlers och Mussolinis ideologier, i varje fall fram till Abessinien-kriget 1935. Man måste lägga märke till den offentliga diskursen för att inse hur individen har deklasserats från ”medborgare” till ”konsument”, från suverän innehavare av oåterkalleliga rättigheter till en passiviserad och alienerad beståndsdel i processen av accumulerande profit. Detta är det tillstånd av ”ofrihet” som en annan tysk tänkare, Herbert Marcuse, beskrev för nästan ett halvt sekel sedan. Och man måste minnas att Erich Fromm och Herbert Marcuse var tvungna att fly från Tyskland när Hitler kom till makten.

Fallet Eluana Englaro är viktigt eftersom hennes död är en rebellisk akt mot den katolska kyrkan och mot den ideologi som företräds av Berlusconis koalitionsregering. I ett vidare perspektiv är den ett prejudikat som hotar statens och kyrkans kontroll över individens liv. Som Michel Foucault skrev för många år sedan är den högsta formen av kontroll, eller ”biopolitik”, inte att skänka död utan att påtvinga liv.