Arbete och skrivarbete

Jag hade hört talas om den här boken och sett författaren läsa ur den på youtube. Visst kunde den vara något hade jag tänkt, och visst är den något. Johan Jönsons Efter arbetsschema vinner galant tävlingen om att vara den tjockaste boken i bokhyllan och är definitiv den tjockaste diktsamlingen jag sett. Men det är inte bara dess tjocklek som gör den till en vinnare.

Efter arbetsschema är upplagd som en slags dagbok. Eller, ja, åtminstone en del av den är upplagd så. Eller väntas nu … ja, ja-a, här finns namn på dagar och klockslag, ett slags arbetsschema helt enkelt. Och likt tvekandet i föregående mening, sitter tvekandets uttryck kvar i Jönsons dikter. Det leder till att läsaren lätt hittar en märklig absolut närvaro och en känsla av ett ständigt pågående reflekterande, kanske skriver författaren på boken ännu medan jag läser den.

Därtill finns långa prosastycken som bland annat kan tolkas som ett slags rättfärdigande av de övriga texterna, dikterna. Jönson redogör för olika arbetsplatser, att vara ugnssanerare, arbeta inom flyttbranschen, arbeta som personlig assistent med mera. Han redogör även för arbetslösheten, vilken också är en sida av arbetslivet.
Liksom titeln antyder och som Jönson poängterar i boken, handlar mycket om arbete och arbetsskildring. ”Något som jag också, enligt min egen mening, har lyckats med; främst för att konkurrensen, på detta fält är gles”, skriver han.

Jönson skriver om det vardagliga, men inte i förskönande termer utan han går rakt på sak och konstaterar obekvämheter, han uttrycker sig ärligt och provocerande om handikappvård och arbetslöshet, om epilepsianfall. Allt detta med ett lakoniskt konstaterande.

På ett flertal ställen återvänder Jönsons diktjag till personer, kvinnor och män, han mött. Dessa dikter bär titeln ”Jagminnshonom” eller ”Jagminnshenne”. Dessa personer, ofta invandrare, finns i minnet, kanske vet han inte namnen på dem men deras egenskaper finns kvaretsade i minnet. Dessa dikter blir ömt frammålade personporträtt.

Johan Jönssons Efter arbetsschema är en spretig bok, som en bläckfisk med betydligt fler armar än åtta. Alla dessa armar; dikter, prosastycken, sträcker ut sig långt och slingrande men de sitter alla fast i en kropp. Eller de sitter alla, alla textstycken, fast på sidorna innanför den orange-svarta pärmen, och där hör de, i all sin positiva spretighet, hemma.