Ett flertal nordiska bilderboksforskare och -illustratörer gav en intressant översikt av trender inom bilderboken på Nifins seminarium ”Bilderboksillustrationer i Norden”. Det funderades också en del över varför det är så svårt för bilderböckerna att nå över till grannländerna, trots den likartade kulturen.

Ulla Rhedin, forskare och kritiker från Sverige, konstaterade att tilltalet i bilderböckerna skiljer sig väldigt mycket i de olika nordiska länderna, både när det gäller text och bild. Faktiskt till den grad att man t.ex i Sverige och Norge har upplevt varandras mest uppskattade bilderböcker som oläsbara för den egna kulturkretsens barn. Här väcks frågan om vem det är som bestämmer vad som är lämplig läsning för vem.

Bilderboksforskaren Elina Druker tecknade en intressant bild av den nordiska bilderboken som ett medium för modernistiska konstnärer under 30–50-talen, då modern konst upplevdes som obegriplig. Genom experimentella bilderböcker kunde den liksom smugglas in hemmen, t.ex Hur gick det sen? och Stig Lindbergs Hellsingillustrationer.

Rhedin konstaterar att den norska bilderboken blomstrar just nu och tror att det speciella kulturstöd som också illustratörerna tilldelas har en positiv inverkan på produktionen. Bilderboksskaparna får fria händer, vilket verkar resultera i konstnärlig kvalitet och internationella priser. Goda svenska bilderböcker menar hon däremot att är på kort, recensenterna slåss om de böcker det finns något att säga om.

En av dem som skapar sådana böcker är Gunna Grähs, som konstaterade att hon gjort mycket i opposition till traditionen (läs Elsa Beskow). Hennes stil är anarkistisk, grovhuggen och ofta humoristisk, raka motsatsen till Beskows sirliga, dekorativa stil. Grähs’ illustrationer har också ofta provocerat en del läsare.

De tre gästande illustratörerna har väldigt olika, högst personliga formspråk. Stian Hole, prisbelönt norsk illustratör, använder sig av en teknik som han kallar sömlöst digitalt collage och med den skapar han drömska bilder genom att montera ihop en massa olika bitar till en ny bild där man inte, som i traditionellt collage, nödvändigtvis kan särskilja de olika delarna. Hans böcker om Garmann har översatts till svenska: Hermans sommar och Herman och eldsvådan.

Den danska illustratören Lilian Brøgger tecknar uttrycksfullt, hennes bilder är ofta färgsprakande och fulla av vitalitet. Enligt Rhedin har den danska bilderboken ofta lutat åt det pedagogiska hållet och varit mycket textcentrerad. De exempel som Brøgger tog upp är snarast en reaktion på denna trend. Här handlar det suggestivt, mångtydigt om döden, abort och familjevåld.

Panelen, som bestod av Rhedin, Brøgger, den norska illustratören Lars M. Aurtande, samt barnbibliotekarien Susanne Ahlroth och förlagsredaktörerna Anna Warras och Sara Ehnholm Hielm från Finland, var samfällt bekymrad över den minskade bilderbokskritiken. När kritiken minskar, minskar också synligheten för smalare bilderböcker och följaktligen också marknadens intresse. Man efterlyste också mer mod bland dagispersonal när det gäller att introducera nya och “svåra” böcker. Dessutom är det få kritiker som helt har insett att bilderboksbilden är en dynamisk del av bilderboksberättandet och inte bara ett dekorativt inslag. Rhedin ser faktiskt bilderboken som mer besläktad med film, serier och teater än med ren skönlitteratur. Hon talar om en bläddrandets dramatik som kännetecknar bilderboksmediet. En annan sak att komma ihåg är att en bilderbok inte alltid är en barnbok.


”Bilderboksillustrationer i Norden” på Nordens institut i Finland den 22 april 2009. Den som är intresserad av barnkultur i Norden kan gå in på valhalla.norden.org/. Bläddra också i Drukers doktorsavhandling Modernismens bilder : den moderna bilderboken i Norden.


Johanna Edgren

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.