På sistone har vi inte sett några hoppfyllda filmer med kristna undertoner. Mel Gibsons råa The Passion of the Christ hör inte hemma i denna kategori. Nästan det enda exemplet är Aki Kaurismäkis Mannen utan minne – som belönades bl.a. med ett ekumeniskt pris.

Det vilar en Kaurismäki-anda över Klaus Härös Post till pastor Jakob. Filmen är långsam och meditativ. Även dess längd är kaurismäkisk: 75 minuter.

Under sina 12 år i fängelse fick den benådade livstidsfången Leila (Kaarina Hazard) aldrig permission. Hon ansökte inte ens om det. Som frigiven är Leila ensam och utan vänner och har ingenstans att ta vägen. Motvilligt reser hon till en prästgård, där hon fått ett jobb som assistent åt en blind präst (Heikki Nousiainen).

Den vackra gamla kyrkan står öde: församlingen har i praktiken upphört att existera. Den fina prästgården är förfallen. Dagligen cyklar en postiljon (Jukka Keinonen) förbi och hämtar med sig brev, där människor ber den gamla pastorn om hjälp.

Att svara på breven ser Jakob som sin livsuppgift, men Leila bryr sig inte om det. Hon hade beslutat att lämna prästgården redan innan hon flyttade in.

Plötsligt slutar breven att komma. En kris uppstår. Så småningom inser Leila att även för henne finns nåd och hopp.

Klaus Härö har profilerat sig som en sanningssökande filmmakare. I Post till pastor Jakob träder han fram med sin kristna livssyn.

Somliga kommer att påstå att filmen är övertydlig. Pastorns namn för tankarna till Jakobs stege. Lite närgången ter sig filmens huvudmotiv: hellre en enda syndare som gör bättring än nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Å andra sidan väcker detta motiv riktigt klassiska associationer, bl.a. till Victor Hugos roman Samhällets olycksbarn. Där får den frigivne Jean Valjean mat och logi hos den gode biskopen – som han stjäl bordssilver av.

Bordssilver nämns även i Härös film. Episoden då Leila viftar med en kniv framför pastorns ansikte för att kolla om han verkligen är blind kan upplevas som en anspelning på Jean Valjeans nattliga besök hos den sovande biskopen.

De dramatiska scenerna i kyrkan för tankarna till Ingmar Bergmans Nattvardsgästerna.
För musiken står närpesbon Dani Strömbäck. Tuomo Hutris fina kameraarbete gör filmen till en stark visuell upplevelse.

Filmens kristna patos hindrar inte icke-troende filmvänner från att ta del av den. Härös sätt att använda sig av tystnaden är imponerande. Dramatiken byggs upp konsekvent: närbilderna av Leilas bara fötter är lika vältaliga som hennes ansikte.

Kaarina Hazard (känd från tv-filmen Liian paksu perhoseksi) är en värdig motspelerska åt film- och teaterveteranen Heikki Nousiainen.

Post till pastor Jakob är textad till svenska. Det är Härös första helt finska långfilm. Elina – som om jag inte fanns och Den bästa av mödrar är inspelade på svenska, med finska inslag. Den nya människan var helt och hållet svensk.

Klaus Härö är värd en extra eloge som en levande brygga mellan Finland och Sverige. ”För mig som är tvåspråkig finländare spelar språket ingen roll”, berättar regissören i en intervju till Vasabladet. ”Nu har jag haft chansen att jobba med två fantastiska finska skådespelare.”

---

Post till pastor Jakob. Drama. Finland, 2009. Regi: Klaus Härö. Manus: Klaus Härö, efter ett originalmanus av Jaana Makkonen. Foto: Tuomo Hutri. Musik: Dani Strömbäck. I rollerna: Kaarina Hazard, Heikki Nousiainen, Jukka Keinonen.