I Sverige var vänstern och EU-kritikerna valets stora förlorare. Vänsterpartiet mer än halverades och fick nöja sig med 5,6 procent och ett mandat. Vinnare blev istället Piratpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet. För Vänsterpartiet väntar nu förhoppningsvis en självkritisk valanalys, något som partiet inte riktigt orkade med efter förlusten i det förra riksdagsvalet. Orsaken till förlusten kan inte bara förklaras med dålig mobilisering av EU-kritiska väljare och mindre kända kandidater. Partiet har ett större politiskt problem än så när många väljare inte längre ser det som ett alternativ. Det vore nog också nyttigt för Vänsterpartiet med en ny förutsättningslös diskussion om hur EU-politiken ska utformas. Men det är långt ifrån givet att partiet hade gjort ett bättre val om det liksom Miljöpartiet hade övergett den tuffa kritiken av EU. Trots att Piratpartiet fångade upp mycket missnöjesröster och fick över 7 procent av rösterna, såg det ett tag under valnatten ut som om även de rasistiska Sverigedemokraterna skulle kunna ta mandat. Det är ett mycket dåligt tecken inför riksdagsvalet 2010.

I Finland förlorade Vänsterförbundet sitt enda mandat och nådde bara 5,9 procent av rösterna. Orsaken är sannolikt att den tidigare röstmagneten och fräne EU-kritikern Esko Seppänen inte längre kandiderade. Med nästan bara EU-positiva kandidater kunde inte partiet mobilisera sin mer EU-kritiska väljarbas. Istället blev ett EU-kritiskt högerpopulistiskt parti, liksom de gröna, vinnare i valet. Det är något för det svenska Vänsterpartiet att fundera på.

Danmark är ljuspunkten för den nordiska vänstern. Socialistisk Folkeparti var nära att ta tre mandat med drygt 16 procent av rösterna. Men det blir bara två mandat som partiet tar med sig till den gröna gruppen. Till mångas förvåning fick vänsterpolitikern och medlemmen i Enhetslistan Søren Søndergaard mer än 7 procent av rösterna och klarade sitt mandat. Han kandiderade för Folkrörelsen mot EU men sitter i vänstergruppen i EU-parlamentet. Den andra EU-kritiska rörelsen, Junirörelsen, åkte ut. Den en gång så starka rörelsen kunde aldrig fylla tomrummet efter Jens-Peter Bonde som inte längre kandiderade.

Katastrof i Italien

Det tyska Vänsterpartiet Die linke gick fram lite mindre än väntat. Drygt 7 procent och åtta mandat är inte den framgång som partiet hade hoppats på. Inte heller det holländska vänsterpartiet SP gick fram som väntat, partiet behåller sina två mandat. I Holland var istället den rasistiska högern vinnare. På Irland tappade Sinn Fein ett mandat i Dublin, men istället kom en annan och tydligare vänsterkandidat, Joe Higgins, in. Vänstern på Cypern är stabil och starkast i EU, landet är det enda i EU med en vänsterpresident. Akel behåller sina två mandat från ön. Den spanska vänsterns kräftgång fortsätter. IU behåller sitt enda mandat med mindre än 4 procent av rösterna.

Ett av vänsterns få glädjeämnen i detta val är Frankrike. Kommunistpartiets valallians fick drygt 6 procent medan det nya antikapitalistiska partiet NPA nådde 4,8 procent av väljarna. Valsystemet missgynnar dock små partier, kommunistalliansen tar fyra mandat medan NPA blir utan. Hade partierna lyckats enas om en lista hade utfallet blivit mycket bättre. Medan den franska vänstern verkar vara på väg tillbaka blev valet ett nytt stort nederlag för landets splittrade socialistparti. Även i Portugal växer vänstern. Kommunistpartiet håller sina två mandat medan vänsterblocket BE ökar rejält från ett mandat till och tre.

I Grekland har protesterna varit omfattande mot landets högerpolitik. Trots detta tappar kommunistpartiet ett mandat och får två medan vänsteralliansen behåller sitt enda mandat.

Vänsterns stora EU-katastrof inträffade i Italien. Två olika vänsterallianser tog drygt 3 procent av rösterna var, men vänstern tog inte ett enda mandat. I det land som en gång hade Europas starkaste och mest välorganiserade kommunistparti är vänstern nu helt utraderad i både det nationella parlamentet och i EU-parlamentet. Frågan är nu hur vänstern ska komma tillbaka, det ser inte enkelt ut. PCI:s sammanbrott var en politisk jordbävning och efterskalven fortsätter fortfarande.

I östra Europa är vänstern fortsatt svag. I många länder, som Polen och Ungern, dominerar olika högerpartier stort. Det tjeckiska kommunistpartiet tappade två mandat och fick fyra. I övrigt ser det osannolikt ut att det har tagits några vänstermandat. Möjligen kan någon ryskspråkig gammelkommunist från Lettland ha blivit vald, det är oklart när detta skrivs. Men det är knappast det sällskap som den mer moderna vänstern längtar efter.

EU-parlamentet har nu en stabil högermajoritet och ett starkt inslag av rasistisk höger. Detta samtidigt som Lissabonfördraget ska ge parlamentet mer makt över politiken i EU.