Maskrosor, rötter och skogen som tak. 21-åriga Daniel Nyman är ett levande exempel på att man klarar sig bra utan modern teknik. Daniel tror inte på dagens samhälle. Han vill vara helt och hållet självförsörjande.

Jag får syn på Daniel Nyman i publiken under inofficiella finska mästerskapen i gatumusik på etnofestivalen Faces. Daniel vann tävlingen 2008 och var därmed en av årets artister på festivalen. Men för honom är gatumusiken inte en hobby – det är en del av hans livsstil.När jag sätter mig ner i gräset med Daniel för att prata om hans val av livsstil hittar han ett avbrutet skosnöre på marken – något som jag redan har avfärdat som skräp – och knyter det runt vristen. Redan då märker jag att han ser användbarheten i sånt som jag inte gör.

Det var i slutet av högstadiet Daniel första gången började irritera sig på överkonsumtionen i vårt samhälle. Då han reste runt med sin kusin i Finland utan att använda pengar, märkte han hur enkelt det kan vara att leva med noll utgifter. I slutet av gymnasiet var han övertygad om att det fanns ett alternativ till den livsstil som då väckte avsky hos honom. Nu strävar Daniel efter att vara så självförsörjande som möjligt. Han ser inget behov av att bidra till det samhälle han misstror.

– Jag tror överhuvudtaget inte på vårt samhälle. Vi alienerar oss från oss själva. Vi vet inte hur man kan ta vara på oss själva eller vår omgivning.  Det vi ser omkring oss är bara möjligt genom att utsuga någon annan och de som inte blir utsugna direkt, utan får ta del av överflödet, blir deprimerade, sjuka, allergiska och oförmögna att leva utan att använda mer energi än vad som är hållbart. Det som idag ser effektivt ut handlar ju mest om tid, det är ju inte på riktigt effektivt när det gäller energi. Jag säger inte att alla ska stanna upp och gå ut i skogen. Jag tycker bara att man ska vara medveten om sina alternativ och ta ett steg i taget.

Daniel tror på att mindre enheter – mindre samhällen – kan vara självförsörjande.

– Jag hälsade på en gång hos en grupp i Sverige som flyttat ut i skogen. De har kommit en bit på vägen till att bli självförsörjande. Det är fullt möjligt om man bara vidgar sina vyer lite.

Soptunnan en guldgruva

Daniel har insett att man kan hitta mat på annat håll än i butikshyllorna. Trädgården och soptunnorna erbjuder det mesta. Butiker får inte sälja varor som passerat bäst före-datumet och påsar med frukt som lämnats vid fruktavdelningen måste också slängas. Soptunnorna fylls med helt ätbar mat.

– Jämfört med situationen i många andra länder är de finska soptunnorna guldgruvor. Butiker slänger mycket som ännu inte ens har passerat bäst före-datumet. Om korken har gått sönder på en diskmedelsflaska så slänger de den. Jag hittar mycket som jag i vanliga fall inte skulle ha råd med och sedan vet man ju aldrig vad man hittar då man går till roskisarna. Det är som julafton varje gång man går dit.

Daniel säger att många butiker har börjat låsa sina soptunnor eller använda soptunnor som pressar ihop avfallet.

– I Sverige uppmärksammades ett fall där en butik hällt råttgift på sitt avfall för att hålla bort roskisdykare. Ibland har de också hällt gammal mjölk över soporna. Då får man bara ta och försöka skölja bort det så gott det går.

Nyman pekar också på mat i gräset där vi sitter. Rötter och blommor kan både ätas och användas som medicin.

– Jag har läst in mig på alternativ medicin. Jag plockar mycket växter som jag använder på olika sätt. Jag torkar, gör extrakt och oljor och jag känner mig bättre nu än jag gjorde tidigare. Naturen fascinerar mig. Om jag börjar studera något i en skola, är det nog t.ex. biologi. Jag skulle gärna använda min kunskap om alternativa mediciner, och papper som visar att man kan något hjälper.

Lifta genom Europa

Daniel varken jobbar eller studerar, utan försörjer sig långt på gatumusik. Han brukar spela på gator i

Helsingfors och ibland kan gatumusiken ge en bättre lön än de flesta

andra jobb.

– Jag brukar säga att man kan få allt mellan sex till fyrtio euro i timmen. De som vann FM i gatumusik i år lär en gång ha fått ihop åttahundra euro på fyra timmar på Alexandersgatan. Det var en timlön på femtio euro per skalle.

Sedan gymnasiet har Daniel liftat en hel del i Europa. Ibland har det gått snabbare, ibland långsammare.  Han har ändå besökt ett tjugotal länder på det sättet.

– När det funkar glömmer man bort alla gånger man stått och väntat. En gång lyckades jag lifta från Stockholm till Angermünde i Tyskland på tjugoen timmar. Något som med buss tar nitton. Och då hann jag dessutom sova i en buske i fem timmar någonstans på vägen. Västeuropa är svårare att lifta i då det finns så mycket motorvägar. I öst finns flera små vägar, vilket gör att man kan stanna också mellan städerna.

Daniel har just flyttat in i en hyreslägenhet i Fiskars. Det är första gången han bor på hyra sen gymnasiet. Tidigare har han hittat tak över huvudet i ockuperade hus, i naturen eller hos släkt och  vänner.

– Man kan hitta ett bra ställe bredvid vägen eller inne i skogen. På hösten ska jag bli pappa, vilket ändrar min situation mycket. Men jag hoppas att jag kan hålla kvar mitt sätt att leva.


Läs mera om årets Faces på sidan 10

Julius von Wright

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.