I juli 2009 uppmärksammade Dagens Nyheter Spot.us – en San Fransiscobaserad journalistisk site grundad av före detta freelance-journalisten David Cohn – där människor med frivilliga donationer får rösta fram vad de involverade journalisterna ska skriva om. Först när något av de erbjudna alternativen har samlat in en summa som motsvarar kostnaden för att skriva artikeln börjar jobbet med den. De färdiga artiklarna kan läsas gratis av vem som helst.
Som affärskoncept är det här inte lösningen på mänskors påstått ökade ovilja att betala för journalistik, eftersom idén är beroende av frivilliga understöd för en produkt som kommer att bli allmänt tillgänglig, och därmed alltså förlitar sig på människors idealism, goodwill och vilja att påverka.
Men desto effektivare är konceptet som tankeställare för den som har glömt bort att det tar tid och kostar pengar att framställa bra journalistik. Begreppet kvalitetsjournalistik tycks ofta användas fritt för vad som helst som inte är skandalsökande, eller fullt av sak- och språkfel, vilket bidrar till att dölja det faktum att det mesta vi läser i tidningar och tidskrifter är snabbt hopsatt. Med ett snabbt tempo uppnår man vissa journalistiska mål, men om snabbheten alltid är kravet kommer vissa journalistiska genrer att utebli. Alla sorter av undersökande journalistik till exempel, där journalisten tar fram genuint ny kunskap snarare än sammanställer och förmedlar något som redan finns.
Det är knappast ens möjligt att skriva en fördjupande, initierad artikel för ett svenskspråkigt medium i Finland utan att göra en stor del av jobbet gratis. Det här gäller i allra högsta grad för Ny Tid, som balanserar på gränsen mellan professionell journalistik å ena sidan och kulturtidskriftssektorn å andra sidan, där den publicerade texten snarare än lön ger en rad i cv:n, och där den raden i sin tur kanske kan väga positivt i skribentens nästa stipendieansökan.
I ett samhälle som präglas av ett svårhanterligt informationsflöde är det egentligen paradoxalt att just den fördjupande journalistens arbete skall vara ifrågasatt. Snarare kunde man tänka att en sådan journalistroll borde uppfinnas nu, om den inte redan fanns, för att vid behov sortera i flödet. Inte bara genom att lyfta fram valda bitar på dagstidningens eller aktualitetsmagasinets smörgåsbord utan för att presentera läs- och sevärda, tänkande, väl underbyggda och välargumenterade helheter.
Återstår att se hur sådana kan bekostas i framtiden. Är det med hjälp av crowdfunding som i fallet spot.us, faktiska läsare, statliga understöd, medieavgifter, annonser? Kanske med en blandning av dessa?
En sak får man däremot räkna med: initierad, undersökande, långsam journalistik kommer inte att finnas bland de uttalade topprioriteringarna om man frågar en genomsnittsläsare vad han eller hon önskar av sin dagstidning eller tidsskrift. Inte heller om man frågar merparten av potentiella annonsörer. Det är en typ av journalistik som främst efterfrågas av intellektuella läsare och skribenter. Ändå gynnar sådan journalistik alla och är lika läsvärd för dem som inte uttryckligen skulle komma på att beställa den.
Nora Hämälainen
