Brittiska akademiker resonerar nu kring behovet av nya metoder och forskningsfält inom kulturvetenskapen för att kunna fördjupa kunskapen om samhällsfenomen som till exempel anti-kapitalism och transnationella och nya media.
Målet är att finna nya riktningar för kulturvetenskapen i syfte att återta den position som innovativ vetenskap som den en gång hade. Men framför allt att belysa möjligheter och hinder som kulturvetenskapen i dag står inför, och finna metoder som kan tillämpas på samtida fenomen, där de gamla inte räcker till.
De menar att kulturvetenskapen åter måste fokusera på politiken, som har varit negligerad under en längre tid, och hitta egna förhållningssätt till den.
I antologin New Cultural Studies: Adventures in Theory skriver Joanna Zylinska från Goldsmiths, University of London, att kulturvetare bör svara på den moraliska kodifiering av politiken som skett på senare tid, och särskilt efter 9/11, då binära kategorier som ”ont och gott” och ”vi och de” blivit allt mer närvarande. Zylinska menar att det är en kodifiering av en förlegad moral samt att akademiker och vänstern måste svara på den och undvika att själv upprepa de moralfigurer som detta förhållningssätt skapat. Enligt Zylinska kan kulturvetare undersöka och ifrågasätta dessa politiska uttryck, men också den egna (kulturvetenskapliga) politiken, och därmed förse vetenskapen med ett etiskt underlag för dess arbete.
Jeremy Gilbert vid University of East London tar upp den politiska formation som förkastar neoliberalism, och tycks vara en antikapitalistisk rörelse med rötter i flera politiska rörelser och subkulturer.
I Anticapitalism and culture: Radical theory and popular politics visar Gilbert på de nya transnationella gräsrotsrörelserna, som han menar skall ingå i det kulturvetenskapliga forskningsfältet.
Men för att detta skall kunna ske måste kulturvetenskapen först försvara sitt oberoende gentemot universiteten och den politik som där styr, direkt eller indirekt.
Gilbert sätter kulturvetenskapen i ett historiskt sammanhang och diskuterar fenomenet World Social Forum, dess uppkomst och struktur. Han tar även upp den mer omfattande frågan: vad det betyder att ta ställning och agera emot kapitalism, på kulturteoretisk och praktisk politisk nivå. Han ser ett starkt samband mellan den radikala traditionen inom kulturvetenskapen och dagens politiska gräsrotsrörelser som försöker göra motstånd mot det internationella kapitalet.
Gilbert diskuterar strategier, dess olika former och betydelse genom tiderna, och visar på nödvändigheten av det konkreta – strategier.
Räds inte den politiska dagordningen, tycks dessa kulturvetare säga. Snarare tvärtom, skaffa en egen och tillämpa den för att synliggöra att en politisk dagordning redan existerar, men också som medel för att kunna lägga fram en etiskt hållbar akademisk struktur och möjliggöra forskning om de samtida fenomenen och sammanhangen.
Gordana Malesevic
