“Finanskrisen är över … Kapitalismen gör sitt jobb. Den tar bort misstagen från bubbelepoken”Läser man finanstidningarnas analyser över den världsekonomiska krisen och studerar det ideologiska innehållet, dyker allt som oftast en gammal satirisk historia om Brezjnev upp i mitt huvud: det sovjetiska tåget har slut på såväl kol som räls framför sig, och befinner sig mitt ute på den sibiriska tundran. Oförmögen att analysera varför man egentligen hamnat där man hamnat, och ovillig att tala om sanningen för passagerarna (vilka troligen skulle reagera med att ta över befälet på tåget alternativt överge det), väljer Den Vise Ledaren istället att dra ned gardinerna för kupéfönstren och beordrar tågpersonalen att knuffa på ytterväggarna i en gungande rörelse. Därpå deklarerar han för passagerarna att “koltjuvarna” fängslats och att tåget nu återtagit sin resa framåt.

Har kapitalismen, som finanskommentatorerna tvärsäkert hävdar, lärt av sina misstag och återtagit resan framåt? Eller står vi så att säga stilla i Sibirien och inväntar kölddöden?

Enligt The Bank for International Settlements fanns i december 2007 derivat utställda för över ett tusen biljoner amerikanska dollar. Marknadsvärdet på dessa idag är, för att uttrycka sig försiktigt, synnerligen begränsat. Gör då kapitalismen “sitt jobb” och “tar bort misstagen”/felspekulanterna från marknaden? Nej, istället drar oligarkerna i sina trådar och vips, så lämnas penningpungar från framtida skattebetalare till samtida finanselit. Marknadsekonomiska principer är nog bra för den vanlige småföretagaren och medborgaren. Bankgiganter kräver massiva statssubventioner när man misslyckas. Och verkligheten är tyvärr så beskaffad att karriären i Washington går i stöpet om inte stöd finns på Wall Street.

Nu förmår förstås inte ens världens samlade regeringar fylla derivathålen. På långt när. Alltså överger man ännu en kapitalistprincip: marknadspris. The Financial Accounting Standards Board förkunnade i april att finansföretag nu tillåts använda “significant judgement” i bokföringen över tillgångar. Läs: “bestäm siffrorna själva”. På sant newspeak slog Edward Yingling, chief executive officer of the American Bankers Association, fast att “today’s decision should improve information for investors by providing more accurate estimates of market values”. Och simsalabim så visar de nyss insolventa bankjättarna plötsligt vinster i kvartalsrapporterna! Absolut ingenting har förbättrats rörande realekonomiska fundamenta – tvärtom – men massiva nyemissioner till trots stiger sedan dess aktiekurserna åter. Nya feta bonusar väntar.

“Fascism should more appropriately be called Corporatism because it is a merger of state and corporate power” sa en gång en man som torde haft hyfsade insikter i ämnet: Benito Mussolini. Citatet kan inte annat än betraktas som obehagligt aktuellt. Nästan alla tyngre amerikanska regeringsmedlemmar på 2000-talet har hämtats från Big Business ledningsgarnityr. Är det sen att undra på att det är just de tidigare arbetsgivarna som erhållit Vita Husets gigantiska no-bid con-tracts? Att det är valkampanjsponsrande Wall Streetjättar som anlitats som expertinstanser i policy- & lagstiftningsfrågor? Att dessa formulerar sina råd så att egna intressen tillgodoses främst? Kardinalexemplet här är förstås hur Citicorp (numera Citigroup) övertygade Bill Clintons finansminister Larry Summers att avskaffa The Glass-Steagall Act. En monumentalt ödesdiger lagändring för vilken Citigroup – utöver därmed möjliggjorda bubbelprofiter – belönats med massiva bailouts och Summers med posten som Obamas ekonomiske huvudrådgivare. Obamas ekonomiske huvudsponsor, Goldman Sachs, kan idag stolt titulera sig som det företag som tjänat mest av alla på den manna som fallit från Washingtons himmel.

I princip samtliga USA:s inflytelserika politiker, företagsledare och journalister är medlemmar i samma organisation, Council of Foreign Relations. Vad betyder det för demokratin, den fria marknaden och den tredje statsmaktens “oberoende”?

Är det en slump att det på CNN, MSNBC, CBS, FOX, ABC, NBC är glest mellan kraven på att återupprätta okränkbarheten i amerikanernas konstitutionella civil rights, avskaffade genom Patriot Act 1 & 2? Att reformkandidater som Ron Paul och Dennis Kucinich gavs ungefär tio procent av det utrymme mediajättarna under presidentvalet gav etablissemangstrogna kandidater som Obama, Clinton, McCain och Giuliani? Eller att tevetittarna serveras Jim Cramer-filurer som gång på gång rekommenderar dem att pumpa in pengar i Wall Streets allra mest blödande finansföretag?

Paulsons, Geithners och Bernankes biljonutbetalningar till sina gamla bankpolare framstår för miljontals amerikaner helt enkelt bara som det senaste, om än tydligaste, tecknet på att Big Government = Big Business in disguise. Kapitalism skall på pappret stå för konkurrens, blomstrande mångfald och respekt för enskild egendom. Idag lever man långt ifrån upp till detta. Oavsett vad diverse finansanalytiker eller De Visa Ledarna förkunnar för massorna.

Så länge politikerna tillåter gigantiska felspekulanter att suga livsblodet ur produktiva sparare och skattebetalare kommer ingen organisk tillväxt att äga rum. Tillfälliga börsrallyn eller inte. En systemkris kräver ändring i systemet och med Bubbelekonomins Brödraskap kvar vid rodret får vi ingen kursändring. Under tiden blir samhällskroppen blekare & blekare. Och maktens modus operandi bakom kulisserna brunare och brunare.