Kaj Korkea-aho, född 1983 och tidigare känd för att tillsammans med Ted Forsström utgöra humorduon Pleppo Toy, debuterar med en fin roman om den lilla människan, kärlek, sårbarhet och mörker som sakta äter upp en inifrån.I Se till mig som liten är kretsar handlingen kring Kasper, en ung man i tjugoårsåldern, med fokus på hans komplicerade förhållande till den något yngre flickvännen Lina. Handlingsmiljön är Österbotten och handlingen utspelar sig i nuet. Parallellt med nuet öppnar sig också ögonblick från Kaspers förflutna. Medan intrigen tätnar och saker vävs ihop kan faktumet att en katastrof är oundviklig småningom anas.

Små människor med sköra hjärtan

För Kasper är förhållandet mellan honom och Lina det centrala, trots uppenbara skillnader dem emellan. I romanen framgår det hur både människor och förhållanden är sköra, ömtåliga ting. Det finns så mycket som enkelt kan förstöras och gå sönder. Samtidigt finns det också mycket fint som Korkea-aho fångar i små, vackra ögonblick.

Kaspers föräldrar figurerar i bakgrunden, medan Linas föräldrar beskrivs mer ingående. Linas pappa Jan-Erik är en jordnära man, medan mamman Ann-Maries religiositet stigit henne över huvudet och gjort henne sjuk. Kasper oroar sig för att Lina ska råka ut för samma religiösa besatthet sak då han lägger märke till slående likheter mellan dem.

Balansgången mellan det ”vanligt” religiösa och den religiösa besattheten är ett återkommande tema, där gränsen mellan normalt och vansinne inte alls framgår tydligt.

Det är som om människor lever i olika världar, där saker ses och upplevs på olika sätt.

Kaspers arbetskamrat Porno (Aki), ”en liten kille som alltid hade skäggstubb, snus mellan framtänderna och påsar under ögonen” är ett uppfriskande humoristiskt inslag i berättelsen.

Det påträngande mörkret

Kaspers och Linas kärlekshistoria löper som en röd tråd genom romanen, men parallellt med den finns andra historier om människans litenhet, sårbarhet och utsatthet i tillvaron, både ensam och bland andra människor, om skuld och att leva med skuldkänslor, om längtan efter försoning. Samtidigt är det en historia om att växa upp, och om det svåra i det.

”Kasper tänkte att han hade mycket mer att säga. Men det skulle kännas dumt att börja tala om sömnlöshet, illamående och om hur det kändes att bli uppäten av ett sorts mörker när man försökte leva sitt dagliga liv.”

I berättelsen figurerar mörkret som något ogripbar och hotfullt, ständigt närvarande i bakgrunden. Kasper blir allt mer besatt av traktens tevemast, vars röda, lysande lampa tilldelas en religiös symbolik i form av ett ständigt vakande, allseende rött som hemsöker Kasper i drömmen.

Maskar och verklighet

I Se till mig som liten är visar Korkea-aho hur det är små saker som styr, orsakar och påverkar skeenden. Hur det lilla plötsligt och oförutsett förvandlas till det stora. Hur till synes obetydligheter som maskar och stenar trots allt hänger ihop och både länkar samman handlingen och utgör den verklighet man lever i, eller åtminstone tror sig leva i.

Korkea-ahos språk är stilsäkert och håller hög kvalitet genom hela romanen. Dialogen är särskilt levande och har fått talspråklig och trovärdig prägel med hjälp av int i stället för inte, punkteringar då karaktärernas ord i en svår situation inte längre räcker till och ord som ibland läggs till varandra på ett ostrukturerat sätt, just så som man talar.

Då läsaren lämnas en aning omskakad och får fundera på vad det var som hände, egentligen, har Korkea-aho lyckats väldigt bra med att fånga livet så som det ter sig i en mångfacetterad verklighet, där den egna existensen och hjärtat som slår är den utgångspunkt som allting kretsar kring.

---

Kaj Korkea-aho: Se mig som liten är. Söderströms, 2009