Bokmässorna kommer för tätt på hösten, sa en vän i en bransch som förutsätter närvaro på den sortens evenemang. Men med lite planering och tålamod kan man ändå hitta något användbart också i en influensainfekterad mässhall.

På bokmässan i Göteborg för en månad sedan ägnade jag torsdag och fredag åt att springa på seminarier och råkade på den vägen höra flera samtal kring forskning och kulturjournalistik. Kontentan av samtalen var förbluffande enhetlig och jag har samlat en del repliker här för att stöda mitt intryck.

Det kan sägas att replikerna är plockade ur fyra skilda seminarier och det må ursäktas om de exakta ordalydelserna som jag antecknade kan ha förvanskats på vägen ner till pappret. Men hör här.

Sven-Erik Liedman: ”Vår tillvaro fungerar på de äkta kvantiteterna, att mäta. När man inte kan mäta försöker man ändå sätta in pseudokvantiteter, hur många artiklar etc. Det vi inte kan mäta bortser vi från – sånt som är viktigt i humaniora och psykologi.

Kulturutredningen anser att man inte kan tala om kvalitet i konsten eftersom det inte är mätbart. Men det ska ju diskuteras.

Det intressanta i livet är de intressanta diskussionsämnena.”

Per Magnus Johansson: ”I idéhistoria har man betonat vikten av att läsa på originalspråk.”

Göran Hägg: ”Vi läser dåliga översättningar (av kanoniserade verk) och tror att vi vet något om det förflutna.”

Sven-Erik Liedman: ”I ordens valörer finns något som är oerhört väsentligt. Vi måste kunna läsa med olika hastigheter – ibland måste man läsa med knappnål. Den förmågan att läsa är allmänmänskligt viktig.”

Pam Fredman: ”Bara att vi säger ’bildning eller toppforskning’ säger något om vart vi har hamnat de senaste åren. Vi håller på att bli alldeles för smala. Teknik måste sättas i ett sammanhang, vetenskap måste sättas i ett sammanhang.”

Kirsti Varantola: ”Det var någon som sa att politikerna gillar (de akademiska) rankinglistorna medan forskarna hatar dem. Man tror också i medier att man kan mäta kvalitet med kvantitativa mått.”

Stefan Jonsson: ”Det estetiska och politiska går in i varandra. Det är otänkbart att ett verk inte har koppling till samtiden. Varför uppstår det just nu? Hur ändrar den människans plats?

Att bedöma verk i förhållande till andra verk är viktigt, men det har tagit över för mycket.

(Listor, konsumentupplysning etc.)

Konsten är det bästa sättet vi har att orientera oss i världen.”

Thomas Anderberg: ”Modernismen har gett oss en genrebundenhet. Det är en reaktion mot romantikens svulstiga sätt att binda samman saker och ting. Idén om att konstarterna inte var skilda från varandra hängde ihop med tanken att konsten hänger ihop med verkligheten.

Vi får inte gå åt det hållet som vetenskapen – att man är expert på en viss period hos Strindberg. Det är för snävt.”

Jag är kanske inte galen om jag tycker att alla de här människorna, forskare och skribenter, talar om samma sak?